Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
maktområden kunde äga rum. Konungens envälde i fråga om
den ekonomiska lagstiftningen och riksdagens
beträffande skatter och tullar borde delvis utbytas mot en
samverkan på båda dessa områden. Ett sådant politiskt
ägoskifte vore ej stridande mot författningens anda,
förutsatt att det utfördes med behörig försiktighet.
Det skulle icke heller lända någondera parten till
förfång, men säkerligen vara landet till nytta. Men detta
är en reform, som icke går i en handvändning att
utföra. För ögonblicket viktigast är att återinsätta
regeringen på dess plats som ledare af landets öden.
Och detta icke för dess egen skull utan för landets.
Ty endast på det sättet finnes det någon, som bär
ansvaret, det moraliska ansvaret inför samtid och
eftervärld för hvad som sker och icke sker. Det är
nämligen detta, som nu håller på att fullständigt
försvinna. Monarken lägger ansvaret på statsrådet, som
i sin ordning skjuter det öfver på riksdagen; och
riksdagen, ett tvehöfdadt kollegium på 380 personer, kan
intet ansvar känna. På detta sätt svarar till sist ingen
för, huru allt går. Ty det juridiska ansvar, som
konstitutionsutskottet kan utkräfva, räcker härvid lika litet
till som det politiska, hvarom R. F:s § 107 talar.
Det är denna ansvarslöshet, som blifvit den största
bristen och den största faran i vårt politiska lif, och
som endast en ändring uti statsrådets ställning och
uppträdande synes kunna råda bot för.
Skulle emellertid en sådan reform som den nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
