- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 1. årgång. 1886 /
2:13

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Framåt.

13

Hustrun bestred mannens stämningsyrkan-
den, - Depositionsbevisen tillhörde henne och
lågo hos henne i förvar för hennes och hen-
nes barns i första äktenskapet räkning. Fa-
stighetshandlingarne likaledes. Den fastighet,
af hvilken hon uppburit hyror, hade hon
före sitt sista giftermål i laga ordning
testamenterat till två af hennes söner i för-
sta giftet, och detta testamente ärnade hon
icke ändra. Till mannen tänkte hon icke åter-
vända. Hon hade flyttat från honom, eme-
dan hans bostad vore för hennes helsa skad-
lig, och han flere gånger misshandlat henne
för att förmå henne framlemna värdehandlin-
garne.

Mannen förnekade, att han med ord eller
handling förgått sig mot bustrun, som före-
tedde läkarebevis derom, att hon lede af följ-
derna af ett armbrott.

Rådhusrätten, i utslag den 2 juli 1883,
yttrade, att som hustrun ostridigt innehade
omstämda värde- och fastighetshandlingarne

och uppburit omstämda hyresbeloppen, men |

hon icke ens föreburit, att hon, enligt äkten-
skapsförord eller på annan laglig grund, vore
berättigad att sjelf förvalta sagda handlingar,
ålade

vite, att,

rådhusrätten henne, vid 300 kronors |
inom 14 dagar efter det utslaget |

vunnit laga kraft, till mannen utlemna hand- |

lingarne
mot rätten ogillade påståendet om åläggande
för hustrun att, vid äfventyr af giftorättens

och redovisa hyresbeloppen, hvare- |

förlust, sammanflytta med mannen till äkten- |

skapets fortsättande.

En ledamot af rätten var af skiljaktig me-
ning och yttrade, att då hustrun icke veter-
ligen afhändt sig och boet ifrågavarande hand-
lingar och hyresmedel, deröfver mannens för-
foganderätt alltså måste anses öppen, man-
nens påstående om berörda handlingar och
medel ej borde till någon åtgärd af rätten
föranleda.

Båda makarne öfverklagade utslaget i
kongl. Göta hofrätt, der det upplystes, att
rådhusrätten den 13 augusti 1883, således
kort efter det förra utslaget, dömt till skil-
nad i äktenskapet makarne emellan till säng
och säte på ett års tid.

Hofrätten, i dom den 13 juni 1884, för-
klarade, att enär hustrun ostridigt stode un-
der mannens målsmanskap, samt den om-
stämda egendomen hvarken genom äktenskaps-
förord eller annorledes undantagits från man-

’ de

icke bort af rådhusrätten upptagas till pröf-

ning, undanröjdes rådhusrättens utslag i
denna del; men, på grund af beslutet om
skilnad i äktenskapet till säng och säte, fast-
stälde hofrätten öfverklagade utslaget, för så
vidt mannens yrkande om skyldighet för
hustrun att åter med honom sammanflytta
blifvit ogilladt. i

En ledamot i hofrätten faststälde rådhus-
rättens utslag, utan annan ändring än att
hustrun för närvarande befriades från redo-
visningsskyldighet för hyresmédlen, (315
kronor).

Mannen fullföljde talan hos kongl. majt.
mot hofrättens utslag.

I nedre revisionen hemstälde två ledamö-
ter, att med undanrödjande af hofrättens dom,
rådhusrättens utslag måtte fastställas, men
en ledamot, att kongl. majt. ej måtte finna

skäl att göra ändring i hofrättens dom.

Högsta domstolen, hvars dom utgafs den
12 augusti: 1885, faststälde hofrättens dom.
Två . ledamöter funno mannens talan mot
hustrun, om värdehandlingarne och hyresmed-
len vara af beskaffenhet"att utgöra föremål
för dömstols pröfning och återförvisade derför
saken till hofrätten för vidare behandling.

pc dd


Förestående, af hofrätt och högsta domsto-
len i full öfverensstämmelse med Sveriges

| lag afgjorda rättsfall visar, huru vanmäktig
| nämda lag är i fråga om hustruns skyddan-

mot mannens godtyckliga förvaltning af

| hennes i boet införda egendom, då hon icke

| sådant

varit nog försigtig att före äktenskapet göra
förord, som genom kongl. Förordn.
den 11 december 1874 tillåtits, och derjemte

» iakttagiv de formaliteter, som för äktenskaps

’ torde emellertid

äro föreskrifna. Härtill
erfordras en lagfarenhet,

förords = giltighet

| som hos den stora allmänheten icke kan förut-

| sättas,

nens förvaltning, vid hvilket förhållande man- |
nens talan mot hustrun om samma egendom :

och för öfrigt betraktas, såsom
bekant, äktenskapsförord, isynnerhet då fråga
derom väckes af kvinnan, icke sällan såsom
liktydigt med misstroende mot den blifvande
maken, hvars målsmanskap dymedelst skulle
inskränkas. Det vore då, irättvisans namn,
icke för tidigt, om undantaget gjordes till re-
gel, eller, med andra ord, att kvinnan bibe-
hbölles vid förvaltningen af sin egendom äf-
ven under äktenskapet, derest hon icke ge-
nom äktenskapsförord afsagt sig denna för-
mån. CC: W.D.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:53:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1886/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free