Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om söndagsarbetet.
Det är en sanning, som fått riklig
bekräftelse, att hvar ock en i vanliga
fall själf är bäst kompetent att tillvara-
taga sin egen fördel, att bevaka sitt eget
intresse. Afven om ban bär sig dumt
åt, är det tio gånger större utsikt för att
andra, som saken ej direkt gälde, skulle
göra den ändå sämre, om de togo sig för
att, honom oåtspord, sköta den för ho-
nom. Framför allt gäller detta om en
styrelse, som vill lägga sig i undersåtar-
nes syslor. När man 1i landsfaderlig
huldhet lupit åstad att med stadgar ock
reglementen utstaka vägen för underså-
tarne till välfärd ock lycka, har det nä-
stan alltid gått på tok; de välmenta
stadgarne ha känts såsom en tvångströja,
ock vanligen har inblandningen vållat
större olägenheter än dem, man velat
förebygga. Därför har den öfvertygelsen
utbredt sig: det är bäst att låta hvar
ock en sköta sig själf, världen lider af
allt för mycket regerande. TI öfverens-
stämmelse med denna förståndiga regel
tänker en ock annan: ingen lag tarfvas
för att tvinga någon att eftersträfva sin
egen fördel; saken reglerar sig bäst själf,
alla reglementen förutan. Vare sig en
lwilodag är behöflig eller ej, är ett polis-
tvång till dess iakttagande onödigt ock
oberättigadt. Må hvar ock en ega frihet
att handla så, som han finner sin fördel
bjuda; hvarför skall man ingripa i det
fria aftalet mällan arbetets säljare ock
köpare? Hvad rätt har man att hindra
arbetaren från att tillgodogöra sig sin
arbetskraft: 7’ dagar i veckan i stället! för | ver man ändå äta ock lefva äfven den sjunde
6? Man vill tillförsäkra honom en fridag
— men med hvad rätt inskränker man
då hans frihet att själf råda öfver sin
ledighet ock, om han vill, använda den
till arbete, hvilket ju är en fullt heder-
lig sysselsättning! Låt vara, att hvila
skulle vara honom nyttig och hälsosam,
men det blir ju hans sak; kanhända
blefve det honom ändå mindre helsosamt
att nödgas svälta på de 6 dagarnes lön;
då är det hårdt att vägra honom rätt
att fylla bristen med den sjunde dagens
arbetsförtjänst. Ock äfven om detta till-
lägg ej är honom alldeles oumbärligt,
hvarför ändå missunna honom en välbe-
höflig ock välförtjänt tillökning i inkomst,
hälst då denna vinst icke sker på någon
annans bekostuad! —
» sjunde.
Ja, detta låter ju rimligt ock antag-
ligt nog. Men:i värkligheten förhåller
sig saken så, att arbetaren i allmänhet
ej eger makt att för sin utbjudna vara,
sitt arbete, betinga sig betalning efter
dess värkliga värde; man kan ej förut-
sätta värklig frivillighet hos arbetaren vid
bestämmandet af arbetsaftalets vilkor.
Just i förevarande fråga är detta lätt
att visa. Om man än har skäl att taga
för gifvet att ett stort flertal bland ärbe-
tarne hyser en liflig öfvertygelse om hvi-
lodagens behöflighet, så skola dock dessa,
trots all skenbar aftalsfrihet, kunna tvin-
gas att åtaga sig söndagsarbete, ifall
blott ett, om också jämförelsevis litet,
mindretal finnes, som för sin del före-
drager att med större ansträngning skaffa
sig högre inkomst. Ett sådant mindre-
tal skall säkerligen alltid finnas, bestå-
ende dels af sådana, som låta locka sig
af utsikten till högre lön, dels af sådana,
hvilka först genom den sjunde dagens
tilläggsförtjänst se sig räddade. från svält
ock brist. Trycket från dessa, som äro
villiga att arbeta hela veckan, ock som
därför kunna nöja sig med något lägre
daglön, skall inom kort sänka allas dag-
aflöning, ända tills den härigenom min-
skade vecko-lönens otillräcklighet för vec-
kans: behof nödgar alla, äfven de mot-
villige, att för sitt uppehälle lita på: alla
sju dagarnes arbete?.
? Detta mindretalets tryck på flertalet skulle,
närmare betraktadt, tillgå på följande sätt. Vare
sig man arbetar 6 dagar i veckan eller 7, behöt-
dagen: behofvet för hela veckan blir alltså i
båda fallen detsamma. A., som arbetar endast
6 dagar i veckan, måste, för att fylla veckaus
behof, ha en dagaflöning, som öfverstiger behof-
vet för dagen åtminstone så mycket, att han på
de 6 dagarnes öfverskott kan lefva äfven den
Betecknas en dags behof med siffran 1,
» måste minimum at hans veckolön vara 7 ock
minimum af hans daglön 1’/s. Som sagdt: A:s
|| behof är ej mindre än B:s, som arbetar alla 7
"ter mirkes någon brist.
dagarne i veckan. Men eftersom B. haren dags
arbetsförtjänst mera, kan han nöja sig med en nå-
got lägre daglön iän A;; ja, om det kniper, kan
B. nedsätta sitt anspråk ända därhän, att hans
dagaflöning blir = behofvet för dagen, d. v. 8.,
enligt den använda sifferbeteckningen, — 1.
Nu är det en tämligen säkert faststäld regel,
att arbetslönen i allmänhet sällan förmår hålla
sig uppe öfver det minimum, som arbetarne bv-
trakta såsom sitt oundgängliga behof (»standard
of life»), så länge ej i tillgången på arbetskraf.
Naturligtvis "skall ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
