Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt. i
dast sjelfva taflan helt belyst medelst små-
fönster längst fram nära tsket, utföll dock
första. besöket — vid något disigt vårväder
— "ogynsamt. Bakgrunderna sågo nog djupa
och präktiga ut på den stora duken, som all-
deles fylde salongens fondvägg, hvadan per-
spektiven i målningen blott tedde sig som
fortsättningar af rummet. Förbållandet mel-
lan alla färger gaf redan nu omisskänligen
intryck af något lefvande helt. Muren kring
högvaktsgården- med domsätet tycktes verklig.
Så äfven den starkt från murytorna återka-
stade daggryningen. Och likaledes den natt-
ligt blå ljusströmmen nedöfver folkmassan i
det stora höghvälfda förrummet snedt ut till
venster.
Hufvudfiguren trädde strax tydligt fram
med sitt egendomligt förtärande allvar. Men
hudfärgen på det magra, utlidna, energiska
anletet var som slocknad. Blicken förekom
till följd häraf ännu för hvass och hållnin-
gen för rak. Hvarförutan otillräcklig belys-
ning å alla de öfriga, mera solbrynta anle-
tena, händerna och armarne gjorde jesushuf-
vudet väl mycket i ögonen fallande. I denna
domshandling skall hans ansigtsuttryck verka
genom kontrasten med de andras, eller åtmin-
stone ej närmast i och för sig. Och derför
behöfver man kunna se alla på en gång.
Kort sagdt, genom hvad man såg denna
var man icke kommen sjelfva lifvet i
taflan mycket närmare, än redan för tre år
sedan genom de stora fotografierna. Det fö-
reföll nog att vara den mest storartadt an-
lagda historiemålning i vår tid. Det tycktes
emellertid ännu ovisst, om afsigten hade helt
lyckats, den ytterligt djerfva afsigten, att
gifva en realistisk framställning af Jesu kon-
frontation med Pilatus midt bland de försam-
lade judarne i sjelfva ögonblicket närmast
före domens afkunnande och utlemnandet till
bödlarne.
dag,
Andra dagen.
Nästa förmiddag hade man lyckligtvis
strålande solljus. Och jag råder en hvar
att vänta med sitt omdöme om det snillrika
mästerverket, tills han fått se det lefva i en
dylik, intensivt varm belysning.
Nu var det verkligen så, som allmänt
hade påståtts vid utställningen i Paris, att
när man trädde: öfver tröskeln till salongen
från motsatta väggen, så föreföllo åskådarnes
gestalter i närheten af fondväggen inmängda
I
I
|
|
med taflans egna. Allaandades. Alla tyck-
tes kunna röra sig. Man förhöll sig också
i regeln så tyst och stilla intör detta stora,
| allvarsamma konstverk, att förvexlingen blott
var dess lättare gjord.
I dag hade intet bland de af Munkacsy
målade orientaliska anletena en slocknad färg.
Och äfven den romerske landshöfdingens nå-
’ got ljusare, tarfliga drag kommo till alla de-
lar fram.
Det bleka jesushufvudet strålade af djup,
mild sorg och ungdomskraft och bar icke
som förut endast pregeln af blodlös skärpa.
Han var ännu förfärande, men blott genom
sin ensamhet midt bland denna mängd af
menniskor med blott ändliga lidelser. När
han ihärligt dröjde med sin starka blick på
Pilati grunda ansigte, var det såsom för att
göra ett sista försök att dock äfven der finna
menniskan, i stället för officianten. Och man
förstod nu liksom af egen erfarenhet uttryc-
ket i det välbildade, enfaldigt lyssnande råds-
herreansigtet längst till höger — Josefs af
Arimathia eller Nicodemi — som för hvarje
| ögonblick tyckes se något mera i Jesu an-
lete: en beundransvärdt funnen anordning.
Och hvilka jemnvigtsfulla kroppar — och
med lefvande, pulserande blod i sig! Hvil-
ket böljande Hf uttryckt genom grupperingen
af alla dessa trötta menniskor som vakat
natten igenom! Och hur skön hela taflan;
oaktadt nästan hvarje figur för sig åskådlig-
gör någonting motbjudande!
Der har man kompositionens klassiska
styrka, nu merendels så föga aktad, medan
man blott ser på delarnes, ej på det he-
las förträfflighet. Det är t. ex. en tafla nä-
stan dubbelt så bred som hög. Icke dess
mindre: gör hon samma intryck af koncentre-
ring, som om hon utsträckts ett stycke läng-
re i höjden. Några bland medlen för denna
välgörande ögonvilla torde böra nämnas: mor-
gondagern: uppifrån, som gjuter sig så ym-
nigt in mot murarne kring den inbygda gårds-
planen; ofvan folkhopens hufvuden och un-
» der
vestibulens arkitrav den der silfverblå
strimman af himlens kallare, sydvestra fält
med upptill mörknande skyar; tvenne par
starka, uppåt konvergerande linier af ett
rundbågehvalf med bred spännvidd, mellan
| hvilka något mer än halfva taflan och nästan
alla menniskofigurerna infattas; skrikarens
till venster vidt uppsträckta armar och hän-
der samt å motsatta sidan den sittande, hvit-
klädde Pilati upphöjda plats, fyra trappsteg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
