Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt. g
det läge, hvari Jesus här möter oss.
flesta fall är, hvad hon sålunda säger, föröd-
mjukande. ’Ty hvem af oss står med sin
egen lifsuppgift här i verlden så, som denne
gör, när han dömes? En granskare från den
första franska utställningen har tillagt: «In-
nehållet i : denna domstafla är, att här den
dömde är domaren.» Så är — -åter och allt:
jemt bland oss -— fallet med hvarje sanning,
som -verlden ännu icke fattat. Derför är
Munkacsys verldsbekanta verk en tafla af
12de |
religiöst innehåll för alla utan undantag. Man |
hemför med sig från åskådandet i alla hän-
delser minnet af denne ensamme dömdes ge-
nomträngande, samvetspröfvande blick, —
kanske äfven minnet af detta härliga milda
ljus, som strömmar in der ifrån venster öf-
ver det lummiga landskapet och leder tan-
karne tillbaka till en stjernströdd natt öfver
Bethlehem, då godbetens, renhetens menniska
föddes.
ag
Lyrik -
af
Axel Lundegård.
pb Jnder tunga, stönaude suckar förrät-
> tar maskinen sitt hårda arbete.
An låter det som ett öfver förmågan
lastadt djurs pustande, trött och ansträngdt;
än förtvifladt och dock imponerande i
sin kraft, som om ett jättelikt vidunder
kämpat sin smärtsamma dödskamp där-
nere.
Genom maskinrummets öpna fönster
ser man den blankpolerade stålaxeln svin-”
ga upp och ner i taktfastaslag.. . Under
hjulhusen skymtas dunkelt de röda skof-
larne — stora, blodade täuder i ett rof-
djurs gap. Vattnet skummar: hvitt där
de sänkas; och långt sedan ångbåten gått
förbi, kokar det och sjuder i en lång
strimma, hvit som mjölk, lik vintergatan
en frostklar natt, men med en akvarell-
fin nyans i grönt. |
Himlen är grå i färgen och hänger
lågt. Mörka skyar jaga hvarandra i fe:
beraktig strid för tillvaron: lefvande vär
sen, växlande former. De slitas i sär
och -byltas ihop och stormen: piskar dem
fram; de svepa kring masttopparne, tra-
sas sönder i flakor och afdunsta.
Österut höjer sig Hallands kust te-
rassformigt i böljande linjer; de närmaste
klipporna röda och grå, med alla grani-
tens schatteringar af mossor, lavar, räm-
nor och springor; sedan dimmigare och
dimmigare ända till de högsta afsatserna,
som lysa himmelsblå mot den gråa him-
melen.
Västerut ligger hafvet öppet. Därborta
har ovädret koncentrerat sig i en tjock,
grumligt violett molnvägg, som kantar
horisonten. Bakom dess tunga draperi
står solen och glöder. Man skönjer den
som en svag skiftning i ljust, en rundel
utan konturer, som speglas i den mörka
vattenytan som ett nästan omärkligt skim-
mer.
Höga, raka och stela teckna sig Ni-
dingarnes fyrtorn mot luften; två träsol-
dater med runda, svarfvade kroppar och
små hufvud, i hvilka ögonen lysa röda
om nätterna.
Fyra måsar följa ångtåten. Upp och
ner höja och sänka de sig. An ivatten-
ytan, än ett stycke till väders späja de
med skarpa ögon ner i det skummande
kölvattnet. Och så ofta de skymta något
ätbart därnere, kasta de sig hastigt ned-
åt i zigzag, skärande luften med sina lie-
formiga vingar. Ett ögonblick flaxa de
i vågytan; så sviuga de åter upp och fort-
sätta sin flygt, lugnt och makligt, med
jämna, klumpiga vingslag.
Passagerarne röra sig om hvarandra
’ på akterdäck, alla väl ombonade, ty blåsten
är skarp och rå. Endast en sextonårig
gentleman bär sin rock på axelv. Ska:
kande af köld, exponerar han sin out-
vecklade figur och sin splitter nya vinter-
kostym för en ung fröken, som sitter på
soffan, blåfrusen och intressant.
Jag betraktar den unge mannen när-
mare. Hyn bör vara vacker, när kropps-
värmen är normal. Dragen äro fina och
ban ser frisk ut.
Anda sedan klockan åtta, då han steg
| ombord, har han varit ifrigt upptagen
"af att röka stora cigarrer.
När det bu:
| dades till middag, såg han förlägen ut, i
| matsalen fans han icke, men när jag kom
| på däck igen, stod han där lutad mot
| ligen.
relingen, med en uytänd cigarr i munnen
och blickade drömmande ut i rägndiset.
Ett romantiskt temperament synbar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
