Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt.
13
hade hon inga barn, men hon hade er-
hållit en stjufson, den såsom drottning
Christinas gunstling ryktbare Claes Tott.
Han omtalas dock endast sällan i hennes
bref, ehuru när han nämnes det endast
är i välvilliga ordalag, som hon talar om
»min- herres son.» - Hon var dock detta
oaktaädt ständigt omgifven af ungdom,
moderlösa brors och systerbarn, hvilka
stodo under hennes vård. Närmast hen-
nes hjerta stod dock Elsa Beata. Flere
friare anhöllo om den unga grefyedotterns
hand, hvartill sannolikt bidrog, att flickan
var den rike och ansedde Per Brahes enda
barn. Hon var dock af fadern redan
som helt späd bestämd till gemäl åt phalz-
grefven Adolf Johan. »Gud gifve att Ni
kan göra så emot Eder enda dotter, att
det kan behaga Gud>, skrifver Christina
till fadern i det hon omtalar en ifrig be-
undrare till Elsa Beata och antyder, att
denne ej är för den unga flickan likgil- |
tig. Per Brahe uppskattade dock högre
än flickans tycke förbindelsen med det
pbalzgrefviska huset. Elsa Beatas och
Adolf Johans bröllop firades på Stock-
holms slott år 1648 och anordnades af
drottning - Christina. . Det var ett ibland
de
rats i Sverige, och, om blott utrymmet
tilläte, skulle beskrifningen om detsam-
ma utgöra en ypperlig skildring af den
tidens seder. Christina. Brahe gillade
dock :ej denna för våra svenska förbål-
landen öfverdrifna lyx, hon uttalar sig
därom gauska skarpt. Brodern Per var
al samma mening, och bägge tyckas de
vara djupt ledsna öfver de onödiga utgif-
terna, som drottningens. begär efter lyx
äfven förorsakat dem.
Aunu hade dock Christina Brahe hos
sig flera systerbarn, men mest tyckes hen-
nes ömhet hafva samlat sig kring den
nu fullvuxne, unge brorsonen, Nils Nilson.
»Gud vare hans: trogna beskärm», skrif-
ver hon, då han skall börja sin offent-
liga bana, »och låte korom lefva och gå
sin verld igenom, Gud till ära, sig till
salighet och oss till glädje.» Men Chri-
stinas ömhet blef som så många andra
gamla tanters före och efter henne ej all-
tid tillbörligen uppskattad af den unge,
glade hofmannen: »Jag var bans gamla
» farsyster», ;skrifver hon en: gång helt för-
tretad, då han ej på länge uppsökt henne,
ståtligaste. bröllop, som någonsin fi- |
»och, vet. det Gud, hans far var mig en
så kär bror, och hade han visst, att hans
kära son icke skulle så gärna sökt mitt
umgänge som andras både med bref och
annat mera, skulle det väl honom bedröf-
vat; dock befaller jag Gud och hoppas
med tiden, att när den ungdomsfåfäng-
ligheten förgås, skall han väl se och kunna
märka, att jag är bland de trognaste,
som honom af hjärtat väl menar.» ;
Christina : hade förlorat sin mor 1650
och tyckes sedan helt och hållet tagit
vård om en sjuk, svagsint broder, Gu-
staf, som alltid vistats i hemmet och ännu
| under många år framsläpade sin bedröf-
I liga tillvaro. . Hov hade nu flera stora
| gårdar att sköta och tyckes hafva gjort
det med omsorg och klokhet. Hon kö-
per, säljer och byter, hennes bref visa
hennes intresse för åkerbruket, samt, hvad
bättre är, bennes omvårdnad och kärlek
till de underlydande. I ett bref ber hon,
| att. broder Per må utverka, att de fattiga
| finska skärgårdsböndernas utlagor blifva
| minskade, i ett annat säger hon sig ej
| kunna utkräfva hälften af siva utlagor,
| för att hon ej vill pressa de fattiga bön-
| derna.
| Det är ej ovanligt att under 1600-ta-
I let finna, huru gifta kvinnor och enkor
| myndighet, som förvånar oss nu i nittonde
| sköta stora egendomar med en magt ock
seklet. -Afven i detta fall är Christina
Brahe snarare en typ än ett undantag.
Broder Pers råd påkallas dock otta, och
när han är borta i krigen under Karl X:s
tid, känner hon sig helt »ängslig» och »en-
sam.» Hon ttrifves ej på landet under
dessa oroliga tider, utan bori Stockholm,
där hon ! lättare kan följa med krigsun-
derrättelserna. »Jag hoppas ock visserli-
gen», skrifver | hon till brodern den 31
juli 1657, »att Gud är med Eder, ty I
gören intet utaf öfvermod utan högnöden
’ har det fordrat, fäderneslandets välfärd
och K. Maj. nådiga befallning. Jag tror
och fröjdar mig mest af att jag vet, att
Gudsfruktan är hos Eder, och att käre
bror aldrig förgäter bönestunden och den
fattiga.»
Hennes oro | visar sig ock stundom i
berättandet af allehanda besynnerliga jär-
tecken, hvarmed de hemmavarandes fan-
I tasi på den tiden ofta sysselsatte sig. Hon
omtalar, buru klockorna af sig själfva -
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
