Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 Patron Turkéns höstgille.
EE
>» Väck, fluga, från min hustru, stå ente
och fiddra henne under hakan, sådant
kan jag göra sjelf!» brummade Vingfält,
som är så sjarlu om sin kvinna, så in-
gen karl får näsa opp för’en.
Så for Puffert fram till nämdeman-
skan och ville i sin förfimring rifva sil-
kehalsduken från bröstet på henne, men
der fick han öfver fingrarne, så han i
blinken stod på ett ben och körde hela
näfven i munnen.
»Jag tror Pufferten redan är laddad, >
prosenterade nämdemannen, och de andra
karlarne menade det samma, medan alla
fruntimmerna dängde till honom så snart
han ville röra vid en af dem. Der var
ett allo och väsen i förstugan, som om
-der hölls redigt storkating, och Pufferten
fick skuld för att vara både venstersnodd
och högervriden, då klockarens anlände i
detsamma.
»Bevars, så förnämt!» sade frun, nog
så förnöjd, när Pufferten flög mot henne
och började fiddra och trefva på hennes
kappspänne. Och om ni vill tro mig eller
låta bli, så är det eveli sanning, att hon
stod rak som en humlestång och lät den
galne ogifte Pufferten dra af henne, ända
tills hon stod blott och bar som Gud hade
skapat henne kring skuldrorna, och är-
marne hade han visst slitet ur klädnin-
gen, för armarne voro nakna ända upp
till axlarne, det är nä gu’ ingen ljuga.
Och ändå stod det arma klockarefäet
och såg ut som dagen skrider, kom igen
i morgon kväll, som en säger. Ja, det
fåralåret stod sjelf och väntade, tills Puf-
ferten hjelpte honom af med yttertröjan.
»’Tvi för droen!» trulkade nämdemans
mor. »Skall det vara sådant, som folk
kallar lärd bildning?» Och alla de andra
kvinnorna fnöso åt klockerskan värre än
kattor åt het välling.
»Dörren är låst, ska vi hålla gille i
förstugan,» frågade en af karlarne.
» Sällan när Puffert är både vice värd
och kammarbetjent för bildade herrskaper,»
svarar då Puffert, som är en ren däker
till att kunna pika fint. Och så slängde
han upp dörren, så det sjöng efter det,
stälde sig på tröskeln, liksom då en mär- |
ker får, som skall på bete, och slapp blott
in en gästi sänder, i det han gaf hals, som
om han varit en ren domsbasunengel:
» Herr mjölnarefabrikör Vingfäl — ursäkta,
T
herr Vinfjell! Herr organisten och kloc-
karen Eleson med gemål!» — Ja, såder
gick tosingen på, som om alla gästerna
skulle mönstras till beväringspojkar. Och
pi kan tro, att Humla-Hanan hade roligt,
der hon stod i vrån vid vindstrappan
bakom Turkéns nya vargskinnspels, som
husmamsellen hängt fram för att skaffa
patronen mera respekt hos gästerna.
Hana kunde der se, hur Turkén bockade
och nickade, som om han förlorat sitt
målföre.
»Han är nog mindre vissvetande; pen-
ningarna har slagit sig på hbjernan,» hvi-
skade alla fruntimmerna, utom den bara
klockarfrun, som såg nog så förnöjd ut.
»Per är antingen på hurren liksom
Pistolpufferten, eller också vill han drifva
hommer med oss,» säger mjölnaren tyst
till de andra karlarne,
»Nej, han är, min sjart, hospitaltosig!
Se bara, han har styrt ut sig till skata
| liksom Puffert, för vi ska se hans nya
| guldurkedja. Titta bara, hur konstig han
I ser ut, der han står och hör på klocka-
I rens krusadoller!» svarar då handlaren.
’ » Varen inte rädda», lägger han tillännu
I tystare, »jag har alltid ett par goda line:
stumpar i fickan, så vi kunna: binda ho-
I nom, om det behöfsl» |
| oI samma vefva skalar Humla-Hanan
genom salen för att kunna gömma sig i
"den lille handkammarn, ni veta, der
| Pufferten hade satt in vinflaskorna, och
der dörren stod öppen:
| »Nej, se, god dag, Hana, är du här!»
| ropade då nämdemanskan, själaförnöjd
öfver att se en klok person i huset, och
de andra kvinnorna tränga sig fram för
att så tyst höra sig före, om Per Turk
hade blifvit mellankalkonsk i hufvud-
knoppen efter den stora vinsten.
| Detta märker den bara klockarfrun;
hon nappar Pufferten i frackflankorna,
bäst som han ränner omkring bordet och
lägger lotterilappar med gästernas numn
på tallrikarne jämte en skrifven lista på
hvad de skulle få till lifs, för det de ej
skulle sprängäta af de första rätterna,
kan en tro.
Pufferten åstad värre än han fått en
| träsko full med torfglöder i bakfickan,
tar Hana i vingen och skäller henne för
domestik, fast hvar och en vet, att Humla-
. Hana aldrig haft sådant eländigt stads-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
