Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt. )
botyg på sin kropp; der blef ett hurlom-
hej, för se, gästerna grälade på Puffert,
och midt i detta regemente smiter Hana
in i handkammaren. Eljes hade vi al-
drig fått full redlighet på hela ståten.
»Herrarne behaga se hvilka damer,
som kommit på hvar och ens lottsedel!»
ropade nu patronen, sedan han hutat åt
gästerna, så der blef skäligen tyst. Och
så släpade han af med klockarfrun; kloc-
karen: kom ledande med husmamsellen,
som i brådskan ränt från båda ärmarne
i sitt svarta sidenlif, som åtminstone hade
öfverdelen i behåll. Hon hade väl stått
och rört i hop någon föda, när hon anac-
kades af klockaren.
Der stodo nu de två paren och skäm-
des värre än om de skulle vigas, och in-
gen af de andra fruntimmerna ville gå
krokarm med andra karlar än sina egna
män, hur den nye patronen än gormade
och Pufferten fösade på, och så firgo de
till slut lof att gå som anständiga män-
niskor til bordet.
Och så for Pufferten fram och sköt
Per Turk, klockerskan, hennes gemål,
husmamsellen och så många, som ej för-
svarade sig, med stolar och allt intill bor-
det, som om det varit byrålådor; men
när han kom till nämdemanskan, var hon
påpasslig och skrek: »Kom bara inte med
några påskysslor, för jag låter inte en
Puffert skjuta in mig som en gammal
bordslåda! — Sådant spänn kan Puffert
hålla med melangtären och ej med skicke-
ligt folk!»
»Jo, kom och försök, lille Puffert, om
han kan skjuta mig längre än jag sjelf
villl» ropade mjölnaren och spände fötter-
na mot bordsbenen, så faten dansade, för
han kunde juinte annat tänka, än att det var
eti nytt sätt att pröfva styrka med hvar-
andra,
»Men kunnen I då inte begripa, god
vänner, att jag vill, att allt skall gå fint |
till? Det skall hädanefter bli eft hus i
socknen, der man äter förnämt, bara jag
får mitt patronatus helt i ordning,» sade
Turkén och knöt en salvet under hakan
för att inte spilla mat framtill, der han
inga rockskjört hade på fracken, den stol-
lemajoren.
»Ja, låt oss nu först bara få något i
kräfvan, så bli också vi förnäma,» sade
den finurlige nämdemannen, småsmilande.
»Konstig bolljäång, som fransmannen
sa” om risgröten!» trulkade handlaren, när
han läste på listan, att middagen skulle
börja med falsk sköldpaddsoppa.
» Nej, droen i mej, om de lura paddor
i mej,» sade nämdemannen, »om de ock-
så klär hoppmadamerna i både sköld och
hjelm!»
Men nägra af gästerna hade lurat ut;
att supanmaten var kokt på slagtade kalf-
hufvuden och att soppan bara fått nam-
net, för avt der skulle bli roligt vid bor-
det, som det lär brukas bland förnämt
folk. Och här var också ett grin och
allo, så Puffert tog en knif, slog i pa-
tronens glas och ropade: »Tyst, mitt ära-
de herrskap, tills vinet löser tungornal»
Och då blef skrattet ännu värre, men pa-
tronen, klockarfrun, klockaren och hus-
mamsellen sutto stilla som träbockar och
glodde som sprängda paddor.
»Per är inte riktig i kupolen, och de
tre andra tosingarne äro rädda för ho-
nom,» sade handlaren, och så gaf man
sig till att äta som hästar af nästa rätt,
för ingen kunde vara säker, om ’Turkén
ej stälde till arkeli, innan man kom till
slutet på matlistan.
Men det gick skäligt bra, ända tills
Pufferten kom med något på ett fat, och
den födan var så dyrbar, att ingen af
gästerna fick ta sjelf, utan Pufferten be-
falde dem hålla en sked under, så skulle
han ge dem ett stycke hvar.
»Ar du rysk i hättan, karl!» ropade
mjölnaren högt i vädret, när turen kom
till honom. »Tror du inte, att jag och
min hustru förstå att ta mat som folk,
utan att du skall dela bitarne till oss!»
Och så slog han undan Puffertens sked
och tog tre stycken, bara på kif. Men
| pämdemanskan tog ej en smula af rätten,
| för se hon förstod, att den ej var dem
| väl unnad.
"Men om jag nu förtäljer det sista
| spektaklet, så tror ni, att Humla-Hanan
| lögnat, men dagens sanning är det.
| Husmamsellen och Puffert hade på nå-
| got illmarigt sätt gömt is i en stor kaka,
| .och det lär brukas mycket ibland förnämt
| folk, der man vid sådana gillen tar lös-
"tänder på sig. Men här, der ingen hade
nys om sådant spektakel, tog man för sig
Så pass der kunde få rum på de eländigt
små fixertallärkarne, di kalla’t, för det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
