Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 Till » Kalle Stare.
>» — Messling.
men så snabbt, så sekundkort, att hvad hon
såg icke kunde forma sig till afrundad, full-
gången, medveten tanke. Men hon hade dock
sett, hur det svälde af saft i hvarje växtkärl, |
hört, hur det grodde och bröt af fruktsamhet,
tyckt, att det gått som ett sus genom natu-
rens innersta vid dessa toner, och att knoppar
sprungo upp och frömjöl hvirflades’ kring af
ackorderna och fina blomster skälfde.
Hon hade rest sig från sin tillbakalutade
ställning samt omedvetet lyft sin venstra hand
något upp, munnen stod halföpper, det lik-
som skälfde till i det bleka ansigtet, näsvin-
garne bäfvade, ögonlocken höjde sig sakta,
och de svartgrå pupillerna mörknade och för-
storades och blefvo liksom djupare, med ett
uttryck af rädsla och häpnad och ångest.
Han hade, då musiken började, åter lagt
sig ned, med armbågen mot gräsmattan och
hufvudet mot handen samt ögonen fästa på
henne, och i dåsigt drömmande bade han lå-
tit melodien brusa öfver sig. Men så såg
han, hur hon blef orolig, rörde på sig och
skälfde samt huru hennes ansigte förändra-
des. Han reste sig sakta, ovilkorligt, gripen
af högtidligt allvar, af svårmod och andakt,
reste sig allt mer och mer, medan hennes
ögon blefvo allt större, allt mörkare, allt dju-
pare, och han inandades doften från henne,
som från ett fint blomster, som spricker
Ub der RE
Musiken tystnade. De sutoi samma ställ-
ning, till dess en trivial melodi slogs an der-
inne på pianot och väckte dem.. Den verkade
som ett gällt, skärande missljud. Hon for
samman, kastade en hastig, förvildad, skygg
blick på honom, under det att en stark glöd
sköt upp i hennes kinder, grep sitt handar-
bete och skyndade upp mot huset.
Han följde långsamt efter.
Och solen sken och himmelen var blå, och
rundt omkring var det sommargrönska och
blomsterprakt och bristande knoppar.
Till "Kalle Stare""
från gemensamma vänner,
Nyss du satt uppå min fönsterkarm,
Nöjd med litet, men dock glad och varm,
Och du sjöng utur ditt fulla hjerta
Lifvets fröjd; — du kände ej dess smärta.
+ Poemet är författadt af den åldrige skalden
i anledning af en älsklingsfågels död.
Hvar är näbben, som vi ofta kysst?
Hvar är sångar’n? Hvarför är han tyst?
Ack! För oss han har ej flera toner,
Hörs dock kanske nu i högre zoner.
Du var bättre, mera skald än jag;
Oskuld, glädje och ett barns behag
Letde, lekte alltid på din tunga,
’ När du började för oss att sjunga.
Ack! Hur skall jag kunna tacka dig,
| Du, som sjöng så mycket skönt för mig;
Fast hon ej var rik, din sångarskala —
Dina »Lieder ohne Worte» tycktes iala.
Vi förstodo dig, när du i fjäderskrud
Satt och talte med oss uti brutna ljud
Om, hur i en fogels lätta sinne
Kan ett vackert själslif ligga inne.
Nu, god natt, vår »Kalle», sof så godt,
Hemmets döde skald, uppå ditt örongott!
Tack för all din kärlek, alla dina sånger,
Tack från dem dig älskat, tusen gånger!
Johan Nybom.
Messling.
Skiss
af
Gerda von Mickwitz.
Ör nga professorskan Löwe var mycket
sjuk. Messling — sade man. Och
»messling» telegraferades det till hennes
far, grosshandlare Erikson i —stad.
Dagen efter telegrammets afsändande
anlände grosshandlarens svägerska, fröken
Emmy Lind. Det var hon, som efter hans
hustrus tidiga död förestått hans hus och
uppfostrat hans dotter, hans enda barn.
Telegrammet hade kommit helt ovän-
tadt. Fröken Lind tog emot och öpp-
nade det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
