Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt. 9
»Med hvarann, med hvarann i lust och nöd,
Med hvarann, med hvarann i lif och död.> —
Erik Falk var en af stadens bästa sån-
gare och största snobbar och intim vän
till professor Löwe. —
Fröken Lind hade fått upp gardinen,
åtminstone ena hörnet: »Jag kan ju alls
icke se dig.»
»Det lönar icke heller mödan.»
Nu trängde vårsolskenet i en glänsande
ström in i det mörka sjukrummet, och
fram till sängen.
Fröken Lind slog ihop händerna:
»Kära ... huru du ser ut!»
»Det tar på en att vara gift,» sade
Sigrid Löwe och log.
Den gamla fröken stod och såg på
henne. Hon tyckte icke om detta leende,
hon tyckte icke om sin systerdotter. Det
var uti allt, hvad denna sade och gjorde,
någonting, som på samma gång irriterade
och gjorde henne tung till sinnes. Nå-
gonting apatiskt — nästan cyniskt. — —
Men det var väl endast sjukdomen, |
som så tog på nerverna...
FR då
på
Sigrid Eriksons mor hade dött, innan
barnet ännu fyllt ett år. Sedan dess
hade hennes uppfostran ledts af fröken
Lind.
Fröken Emmy Lind hörde till den |
gamla skolan. Uppoffrande och god, tän-
kande endast på andras trefnad — men
med stränga, sunda principer och myc-
ket bestämda åsigter i allt — särskildt
uti det, som vidkom uppfostran. Hon
hade idealet för en ung flicka mycket |
klart för sig, och visste precis, huru hon
ville ha sin systerdotter. Och hennes
konsekvens och aldrig tröttnande vak-= |
samhet hade krönts med glänsande fram- |
gång. Sigrid hade blifvit sådan som hon
ville hafva henne. E
Sigrid ; Erikson var en vacker flicka.
Lång och smärt, med späda, runda lem-
mar och ett fint ansigte med rosig hy
och stora, klara barnaögon. Hon var
mycket beundrad och firad. Herrarne
tyckte, att hon såg så »retande jungfru-
lig»: ut, så frisk och ren.
Men till fröken Linds glädje visade |
sig Sigrid oberörd utaf all den hyllning;
som egnades henne. Den gamla fröken
| hade mycket ogerna sett, att hon föräl-
skat sig uti någon af de unga herrarne,
som slogo för henne. Visst hade hon
Ju uppfostrat Sigrid till det högsta, en
| kvinna kan nå, hennes egentliga kall —
| det, att blifva maka och mor, men hen-
I nes make skulle också vara henne vär-
dig. Litet äldre, solidare — så att han
kunde vara henne ett stöd i alla lifvets
’ skiften. Fröken Lind, älskade den gamla
I bilden : en kraftig. trädstam och en späd
murgrönsranka.
I Hon hade också aktat Sigrid, så att
I hon "icke fått läsa de der moderna böc-
| kerna, som endast gräfde i smutsen och
| med sina otäcka, oblyga bilder grumlade
, en ung flickas rena själ. Hennes lektyr
| bestod hufvudsakligast uti öfversättningar
| af engelska författarinnors arbeten och
| de äldre skaldernas verk: Runeberg, Teg-
| nér, Topelius etc. Det var böcker, som
| lämpade sig för unga flickor. God, ren
’ själaspis, som höjde och renade tanken
’ och verkade förädlande . ..
På detta sätt blef Sigrid Erikson för-
beredd till äktenskapet och lifvet.
Hon var nitton år gammal, när pro-
fessor Magnus Löwe kom till — stad.
Han hade en syster soms.var gilt med
en högre embetsman der, och lan ämnade
stanna hos henne någon tid — för att
hvila. Onda tungor påstodo, att det icke
’ var ’så mycket hvila som en rik hustru
’ han behöfde. Och i trakten der — stad
| låg, bodde landets störste kapitalister.
Han gjorde naturligtvis snart bekant:
skap med grosshandlare Erikson — en
’ af de rikaste.
Magnus Löwe var icke mera alldeles
ung. En karl på slutet af tretiotalet, vac-
ker, fin, bildad, med ett ridderligt akt-
ningsfullt sätt mot frumtimren — också
mot äldre fruntimmer — och en flytande
talförmåga. Och aldrig voro de ämnen
han valde banala, liksom de icke heller
evs närmade sig gränsen för det otill-
ständiga och tvetydiga. Det var detta,
| som särskildt anslog fröken Lind. Hon
| hade ett fint öra för allt som var opas-
sande.
Så hörde hon honom en gång —i star-
| ka, bestämda ordalag — yttra sig om den
nyare lileraturen, Ått gräfva i smutsen
| — försvagade den allmänna sedlighets-
känslan — seder, hvad man gjorde! —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
