Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt. 2
dylik önskan bevisligen vara allmän, så
är hvarje lagbud om kvinnans utestän-
gaude från borgerliga rättigheter en up-
penbar orimlighet, enär ingen genom
lag behöfver tvingas att följa sin egen
böjelse.
10.
| Deri att kvinnor finnas, som äro upp-
tagna af husliga bestyr, ligger lika litet
skäl för alla kvinnors uteslutande från
medborgerliga rättigheter, som anledning
att från kongressen utestänga hela det
manliga könet kan hämtas af den om-
ständigheten, att det finnes män, hvilkas
tankar och krafter helt och hållet tagas
i anspråk för deras yrken, såsom sjö-
män, militärer, industriidkare m. fl.
+
-
Det ämne, som utgör föremål för detta
mötes öfverläggningar, är tvifvelsutan af
den aldra: största betydelse. För första
gången inlägges här en allmän protest
mot. orättvisor, som trycka på hallfva
mensklighetens karakterer och öden. Al-
drig förr har frihet fordrats för hela den
ena hälften al vårt slägte. En så märk-
lig företeelse kräfver särskild uppmärk-
samhet, manar till allvarlig eftertanke.
Onekligen målttar den påfordrade re-
formen ett hugg åt folkens nu varande sam-
hällsbyggnader; men häri finner jag in-
tet afskräckande. Den tiden är förbi, då
en hvar, som ropade på reform, ansågs
såsom fridstörare. ÖOfverläggningarna om
de många förbättringar, som föreslagits
och delvis genomförts, — de lägre klas-
sernas frigörelse, närings-, tanke- och tryck-
frihet, mildring i strafflagar, m. m, —
visa, enligt min mening, att styrelse stän-
digt börjat med väld och förtryck, och
att den frihet och civilisation, hvartill
verlden nu hunnit, endast är spillror af
rättigheter, som schavotten och bålet vri-
dit ur förtryckares starke händer, Man
spårar framstegen från schavott till scha-
vott, från bål till bål. Nästan utan öfver-
drift, kan det sägas, att hvarje stor san-
ning om stat och styrelse först låtit höra
sig i martyrers högtidliga protester, i för-
tryckta, hungrande arbetares nödrop. La-
gen. har alltid varit orättvis. Styrelsen
börjar med feodalismens knektadöme, bi-
| gotteriets prästvälde. Rättvisans, mensk-
lighetens idéer hafva långsamt kämpat
sig fram, likasom ett åskväder, mot men-
niskonaturens systematiska sjelfviskhet.
Här framlägges åter en protest mot seklers
orättvisa. Att vi hafva emot oss dessa
seklers åldriga samhällsbyggnader, bör då
icke hålla oss tillbaka.
Att ingå i utredning af frågan om kvin-
nans rätta verksamhetssfer, är, enligt min
mening, onödigt. Aldrig har någon stor
reform påfordrats, utan att från de makt-
ägandes sida mötas med påstående om
omogenhet å den andra sidan. »De duga
ej», har det ständigt hetat. Då Luther
hos påfven begärde rätt för alla att läsa
bibeln, fick han till svar, att Guds ord
ej utan fara kunde sättas i folkets händer.
»Låt folket försöka», sade reformatorn.
Försöket gjordes, och tre århundradens
framsteg i civilisation, i tänkesättens för-
ädling, visa följderna. De lägre klasserna
i Frankrike fordrade medborgerliga rättig-
heter, rösträtt, talan i riksförsamlingen.
Rikedom, bildning, intelligens ropade:
»Det passar ej för Eder. I dugen ej.»
Svaret var »Låten oss försöka.» Att Fran-
krike icke, såsom Spanien, ligger slaget
till marken af tusenårig vanstyrelse, be-
kräftar detta försöks framgång.
Så är nu förbållandet med kvinnan.
När hon begär att få visa sin förmåga
att taga del i allmänna angelägenheter,
att få »försöka», afspisas hon med ett
svar, som liknar det man fordom i Eu-
ropa gaf judarne: »I dugen blott till att
skrapa ihop penningar, härens leder, par-
lamentets salar, äro ej för Eder!» Huru
sant säger ej Macaulay: »Hvad berättigar
oss att taga detta för afgjordt? Öppnom
för dem underhusets dörrar, härens leder,
innan vi påstå, att Esaie landsmän icke
kunnpa vara vältaliga, att Makabeernas
ättlingar sakna mandom!»
Vare det så! Må vi
| öppna tillträde till universitet, domstolar,
| kongress; må vi unna Motts och Som-
| mervilles systrar de bildningsmedel, som
| stå oss sjelfva till buds; och må derefter
för kvinnan
| erfarenheten få ådagalägga kvinnans kraf-
| ter och intelligens! När kvinnan, under
| lika många sekler som mannen, åtnjutit
| förmånerna af lärdom, af det praktiska
|
|
|
|
I
|
|
|
|
lifvets undervisning, af hoppet om verlds-
lig ära och framgång; då — men icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
