Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 Förvandlingar. — Et egteskab.
Likväl skall man icke tro, att man
icke får tillbaka äfven den.
Den är ju enkom samlad och förd
dit ut på kullen för attgifvas de stackars
stadsborna igen, när de äro som hårdast
ansatta af de sommarheta gatornas och
husens osunda utdunstningar.
På kullen skall nämligen anläggas en
park och en promenadplats.
I den nu så vidriga svarta smutsen
skola höga lummiga träd borra ned sina
rötter, och milliontals gröna strån skola
öfver densamma bilda täta, mjuka mat-
tor. På dessa mjuka mattor, som hem-
tat sin styrka och sin fägring från smut-
sen under dem, skall stadsbon under
varma somrar inandas en behaglig luft,
liggande på rygg och seende upp mot en
blå himmel genom det gröna löfverket
på träd, som aldrig skulle blifvit så lum-
miga, så rika på skugga och så veder-
kvickande, om icke berget, på hvilket de
lefva, först blifvit klädt i en tjock drägt
af vidrig smuts.
Så blir intet bortkastadt i verldens
stora hushållning! Intet kasseradt!
Och ur det, som synes allra vidrigast,
kan det mest friska lif en vacker dag
växa upp och hemta sin bästa kraft! —
Utan att numera plågas så mycket
af den förut kväljande lukten, gick jag
långsamt tillbaka ned för kullen, med in-
tresse betraktande de stinkande fälten,
der lumpsamlarne fortforo att gå med
krökta ryggar och peta med sina pinnar.
Derpå återvände jag till staden.
Men när jag kom till tullen och åter
passerade det lilla låga huset, kom jag
alt se in genom ett fönster. Der stodo
vackra blommor, och framför dem låg
en katt på sida; sträckande tassarne ifrån
sig, lät han sin hvita mage värmas af
solen, som strömmade in genom det grön-
aktigt skiftande glaset.
Jag stannade några ögonblick och |
såg, hur hans ögon med små regelbundna
mellanrum långsamt öppnade och slöto
sig.
— Du ligger och gonar dig, sade jag
för mig sjelf.
Men under det jag stod der och be-
traktade hans lilla trekantiga ansigte med
den lilla rosenröda munnen, framträdde
för mig helt plötsligt bilden af en ung
flicka, som jag känner.
| det.
I for var det så kjedeligt at leve.
I han havde havt en anden til far, for hans
| var ikke som de fiedre kammeraterne havde, og
Denna unga flicka har grönskiftande
| kattögon, trekantigt ansigte och en liten
röd mun samt en katts smeksamma,
mjuka, strykande rörelser,
Och i det jag fortsatte min väg inåt
staden, tänkte jag på all tings förvand-
ling och jag sade till mig sjelf:
— Hade vi endast ögon att se med,
skulle vi nog urskilja kedjan, som bin-
der människan, Guds beläte, vid smutsen,
»Ty af jord är du komruen!»
— Ö — —
Et egteskab.
Fortzelling af Amalie Skram.
(Forts. från föreg. n:r.)
Der var ingenting Sigurd vidste så vel
hvad var, som det at kjede sig. Det kunde
komme pludselig over ham, når han holdt på
at lxese lektier, når han legte med Magnus,
| eller når han i timerne sad på skolebénken,
| Og det var ikke nogen almindelig kjedsomhed,
| men en kjedsomhed, som gnavede og grov i
| hans indre, så han undertiden havde trang
at legge sig plat ned på gulvet og hyle.
Men såsnart han i tankerne havde foretat ek-
sperimentet, havde han ikke lyst til det heller.
| Ikke til det engang. Aa dette at ikke ha lyst
| til det verdige gran!
| lede var noget, som börn ikke kjendte til.
"Ja, de sa nu så meget sludder, de voksne,
| og så var de så uretferdige og så vemmelige,
| han hadede dem allesammen, nej, ikke sin
| mor alligevel, skjöndt hun kunde vere bra
| lej hun også undertiden.
| han legte »Indianere» nede på Kontraskjeret,
lat han rigtig morede sig, ja, også på ballerne
log på langski forresten — åja, sköjteis og
| kjelkebakke var jo heller ikke så verst,
| Men alt som var moro, stod så kort på, og
| så var det op i det samme igjen.
Og så sa de, at livs-
Hvis han bare havde veret födt i en an-
den tid, dengang der var helter og kjemper,
i vikingeperioden f. eks., det vilde v&e:etliv,
Nu var der ingen helter mere, og der-
Eller hvis
han kunde ikke forstå sig på sin mor, som
havde tat ham til mand og havde villet ha
h KT ,
| börn med ham — ish, uf! Der var: mange
| rare grejer i verden.
Det var bare, når -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
