Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt.
åtgående på den äkta humanitetens bana. |
Hvem kan väl då betvifla, att dessa stri- |
der, dessa segrar, äfven äro till gagn för |
Sverige? Det är härå man bör tänka, in- |
nan man instämmer i »norskätarnes» ve-
rop. Man skall då snart komma på det
klara med hvad dessa skrän åsyfta, och
finna, att Norge, Jångt ifrån att hafva
varit Sverige till skada, varit Sverige un- |
der unionstiden till oskattbart gagn. Man |
skall, med sanning och rättvisa till ut- |
gångspunkt och ledtråd, icke sakna me- |
del till utjemnande af de olika meningar, |
som om de inbördes förhållandena mel- |
lan Sverige och Norge kunna uppstå. |
Man skall framför allt besinna sig, innan |
man söker undergräfva vänskap och för- |
troende mellan två beslägtade folk, på |
hvilka Kristi ord: »hvad Gud hafver för- |
enat skall menniskan icke åtskilja» äger |
så tydlig tillämpning, som på Sveriges
-och Norges, och man skall inse, att Skan-
dinaviens framtida väl beror icke på olik-
het, utan på jämlikhet i maktställning
mellan de båda landen, på en inbördes
kärlek, som, grundad på ömsesidig hög-
aktning och : fördragsamhet, icke af till-
fälliga missljud låter sig rubbas eller ut-
plånas.
CIA.
LA VR
Vårförebud.
Ten od
IN Jär uti den stora hopen,
|
9 som äflas för eget väl
och eget intresse, ljuder
ett ord från en frigjord själ
om rättvisa lika för alla,
hur ringa ännu och små —
det är, som en fläkt af våren
värt öra förnumme då.
När midt i kärlekslösheten
vi spåra en handling god, |
när feghetens stängsel rifves
af någon, som äger mod,
när ytlighets murar bräckas
af någon, som skönjer mer
än skalet, när falskhet blottas |
af någon till hjärtat ser, |
när uti den värld, som varit
och är af fåfänga full;
en gärning vi se, som endast
blef gjord för sin egen skull,
när, såsom någon gång händer,
på sanningens allshärjarting
kring ädel och storsint kämpe
en tacksam skara slår ring,
då känna vi, att det våras,
då känna vi förebud
om dagar, då luften skall fyllas
af jubelfanfarers ljud, ö
då hon har vikit, den långa,
den skräckfulla vinternatt,
då folket i dödens skugga
och slaget i bojor satt,
då alt det ljugande gamla
dras med och krossas till grus,
och jämmern/dess ej skall höras
för lösande vårbäcks brus,
och att — liksom, när om våren
det forna i vårflodens lopp
här krossats och dränkts — en sommar
så fager skall spira opp.
Och det skall blifva en sommar
så härlig och ljus och skön,
då sträfvan för rätt och sanning
skall ändtligt vinna sin lön!
Då skall man med glädje finna,
att det ej förgäfves var,
det verk, som utaf de bäste
vardt utfördt i mödans dar,
Då skall man se, att det fåtal,
som siat så storslaget mångt,
ej voro drömmare galne,
men män, hvilka sågo långt!
Det är dock en styrkande tanke
i vintern mulen och lång
alt veta, hur mörkt det synes,
skall våren dock komma en gång!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
