- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 1. årgång. 1886 /
10:4

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4

Om frihet och samvärkan.

täfla sins emellan; priset är makt och ri-
kedom. Alla de fördelar, som kampen för
tillvaron medför, innebär den fria kon-
kurrensen. Liksom kampen för tillvaron
utvecklar och förädlar raserna derigenom,
att de bästa och kraftfullaste inom sin
art blifva vid lif och få fortplanta sig, så
utvecklas och fullkomnas genom den fria
konkurrensen människans ekonomiska
egenskaper. Då alla lifsintressen stå på
spel, och då hvarje svagare individ dukar
under i nutidens rastlösa kamp för den
ekonomiska tillvaron, komma de ekono-
miska egenskaperna alt mera till sin rätt.
Takttagelseförmåga, skicklighet, uppfin-
ningsförmåga, mod, företagsamhet, åter-
hållsamhet och varsamhet äro egenskaper,
som främja så väl individens som sam-
hällets välfärd, och de, som besitta dessa
egenskaper, lyckas i lifvet. Den, som
segrar i den fria konkurrensen, gör stor
vinst; den, som tappar, förlorar snart sagdt
mer än lifvet: han blir utfattig. Eggel-
sen måste sålunda vara stark: å ena sidan

rikedom och anseende, å den andra den |

bittra fattigdomen. MNutidens hela lif be-
tecknas ock af en andlös. jagt efter icke
detta lifvets goda, utan efter detta lifvets
öfverflöd, en jagt, som utvecklar männi-
skans ekonomiska egenskaper, men som
å andra sidan icke befrämjar utveck-
landet af de moraliska egenskaperna,
utan medför dessas trampande under föt-
terna. Då man måste anstränga sig till
det yttersta för att erhålla lifsuppehälle,
och då de olika samhällsindividernas in-
tresse under den närvarande regimen i
alt för många fall äro riktade mot hvar-
andra, är det tydligt, att den enskilde
bäst tillgodoser sitt intresse genom en ut-
vecklad egoism. Den, som har den star-
kaste känslan af sin rätt och af sitt kvaf,
och har motsvarande förmåga att se sig
själf tillgodo, blir den segrande.

Men hur kan man säga, att de en-
skilda intressena äro riktade mot hvar-
andra, och hur kan genom ett sådant
sakernas tillstånd så mycket ekonomiskt
välstånd ernås, som i alla händelser före-
finnes i nutidens samhälle? Så frågar
helt säkert mången.
det tillgår vid frambringandet af de förnö-
denheter, hvaraf människan har behofl
De tre produktionsfaktorerna, säger hvarje
lärobok i nationalekonomi, äro: naturen, ar-

Låt oss se till, hur |

| betet och kapitalet. Genom dessa faktorers
| samvärkan erhåller hvarje folk sin in-
| komst. En hvar, som eger naturkraft
(jord i vanliga fall), söker att af den er-
| hålla så stor inkomst som möjligt; en
hvar, som endast eger ett par starka
| armar och sundt förstånd, söker applicera
| dessa på det mäst fördelaktiga sättet; den,
som eger kapital, söker att genom dess
| begagnande skaffa sig så stor inkomst
| som möjligt. På det sättet komma oupp-
I hörligen intressena att ställas mot hyar-
| andra. Den, som endast disponerar sin
egen personliga arbetskraft — den: stora
mängden samhällsmedlemmar — har i
nutidens samhälle ingen annan utväg än
att sälja sin arbetskraft till en arbetsgif-
vare. Denne åter söker att af sitt kapi-
tal eller sin jord erhålla så stor inkomst
som möjligt och vill därför betala så litet
i arbetslön som möjligt. Å ena sidan står så-
ledes arbetaren och vill hafva så mycket
som möjligt, å andra sidan står arbets-
gifvaren och vill gifva så litet som möj-
ligt.

Säkert är, att en hvar, som produce-
rar en vara af hvilket slag som hälst,
producerar i nutidens samhälle icke
för att förbruka själf utan för att sälja
åt andra. Det måste således ligga i hans
intresse, att varan betingar så högt pris
| som möjligt, under det att den köpande
allmänheten vill betala så lågt som möj-
ligt. Således äfven här stridiga intres-
sen! Men än vidare! Priset på en vara
sänkes så lågt som möjligt genom täflan
mellan olika fabrikanter. Om endast en
| fabrikant af en viss vara, som allmänhe-

ten ovilkorligen behöfver, funnes inom
ett land, skulle han kunna sätta priset
oskäligt högt. I den fria konkurrensens
| dagar är det en lifsfråga för fabrikanter-
| na alt kunna sälja så billigt som möjligt.
Fabrikant står geut emot fabrikant. Alla
| vilja öfverbjuda hvarandra i prisbillighet.
Sålunda — arbetsgifvare står mot arbets-
tagare, producent mot konsument, och
producent mot producent. Nog finnes
det tillräckligt med stridiga intressen!

Men hur komma härigenom just de
varor, som ett samhälle behöfver, att pro-
duceras? Produktionens riktning kommer
att bestämmas af den efterfrågan på
| olika varor, som gör sig gällande. Då
» en hvar söker så stor vinst som möjligt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:53:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1886/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free