Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt.
>
2
till. de produktionsgrenar, där de erhålla
den bästa betalningen, från dem, der be-
talningen är lägre. Om inom en affärs-
gren vinsten är hög, kommer helt natur-
ligt många kapitalister att nedlägga ka-
pital just på frambringandet af den ifrå-
gavarande varan. Fabriker uppstå, arbe-
tare erhålla anställning; men så händer
det, att fabrikanternas antal är för stort; ef-
terfrågan på varan svarar alls icke mot
den nya tillgång, som kommit till stånd.
"Varorna få icke afsättning; kapitalisterna
göra förluster, och arbetarne sakna sys-
’selsättning. - Dessa lediga arbetskrafter
få söka sig till andra, mera gifvande pro-
duktionsgrenar. Detta är karaktäristiskt
för hela nutidens produktionssystem. An
produceras för mycket af en vara, än
produceras för litet. Fram och tillbaka
strömmar arbetet och kapitalet. Det, som
därvid är mäst avt beklaga, är naturligen
arbetet. Detta är intet abstraktum; det
representeras af människor med kött och
»lod; det är just för arbetets (människor-
nas) skull, som produktionen eger rum.
Dock resonneras det alt för ofta så, som
m produktionen vore till för att skaffa
arbetare arbete och arbetsgifvare inkomst,
å dess enkla, väsentliga mål är att till-
fredsställa befintliga behof. Detta »arbe-
duktionsgrenen till den andra, och vid
öfvergångstiderna får svälta, det är den
stora massan af hvarje lands befolkning.
Det är med dessa förhållanden för
ögonen, som socialisterna säga, att vår
tids produktion är anarkisk. Man kan
en stor värkstad, där hvarje underafdel-
Slagarevärkstaden förfärdigade än för mån-
ga, än för få ångpannor, än sådana, som
fabricerade pistonstänger, pistoner, excen-
erskifvor, ventiler o. s vt! Vi skulle
ste bild, man kan få af nutidens hela
produktion.
komma arbete och kapital att strömma |
te», som får strömma från den ena pro- |
ikna nutidens hela ekonomiska lif vid |
ing arbetar. utan hänsyn till det helas |
ndamål. Tänkom oss t. ex. en lokomo- |
tiv-värkstad, inom hvilken man på plåt. |
icke passade till den konstruktion af lo- |
komotiy, som förtillfället användes, därman |
på svarfvarvärkstäderna icke tager hänsyn |
till lokomotivets bygnad, utan efter behag |
Säga, att en dylik värkstad vore vanvet- |
tigt inrättad. Dock är detta den trogna- |
| Men hvem skall reglera hela detta sy-
| stem? Hvem skall motsvara drifteherren
| vid en fabrik? Hur skall det hela regle-
| ras så, att tillvärkning svarar mot behof,
att produktion och konsumtion mötas? I
hvilken grad skall den enskilda friheten
| inskränkas, för att hela samfundet må
| befrias från de olyckor, som hvarje opar-
tisk, tänkande människa måste anse att
den fria konkurrensen medför? Att in-
skränka friheten är en vansklig sak, ty
friheten medför välsignelser för männi-
| skoslägtet, alt för stora, för atten lagstif-
| tare lättvindigt kan halka öfver dem. Jag
| har icke så mycket uppehållit mig vid
| dem, då frihetens välsignelser i allmänhet
| så framhållas, att jag icke velat upptaga
| det - knappa utrymmet med frihetens sär-
skilda förhärligande. Detta är frågor,
som framtiden får besvara. Jag har här
endast sökt att framhålla en sida af so:
| cialisternas åskådning af vårt närvarande
| samhällslit.
| Frihet och sarmvärkan! Se där kan-
I ske de mäktigaste häfstängerna för alt
| mänskligt framåtskridande! Dessa båda
| principer hafva i vår tid råkat i en för
| våra ögon olöslig konflikt. Å båda sidor
| är det mycket att förlora! Och ändock
| tror jag, att hvarje andligen lifaktig män-
| niska känner, att det närvarande syste-
met till sina konsekvenser innebär orätt-
| visa och olägenheter, alt för stora för alt
icke kräfva bot, och att det civiliserade
| samhället står vid en skiljoväg. Hvilken
| väg skall väljas? Det är den stora frå-
| gan, som framtiden kommer att besvara.
Qui vivra, verral
Karl af Geijerstam.
—
På promenaden.
De är söndag, det är vår,
SS Full af folk är promenaden —
Folk, som kommer, folk, som går,
Ständigt nya uti raden. —
Tröttad af besvärlig gång,
Ifrån något förstadsruckel,
Bunden af sitt lytes tvång,
Stär en gubbe med en puckel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
