Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-
Framåt.
Ö
Men det lykkedes ikke; Hun fölte hverken
sönderknuselse eller anger eller lengsel efter
gud, og ordene, hun ledte efter, lod sig slet
ikke finde. Hendes indre var tomt og stille
som en udtörret brönd.
Efterhvert som tiden gik, blev hun mere
ög mere lig en skygge af sig selv. Tilsidst
gik hemdes tungsind og slövhed over til stille
vanvid: Familjen tog sig af gutterne og sör-
gede for deres opdragelse. Til hende lejede
de en liden lejlighed i en rolig bydel og fik
for god betaling et gammelt tyende til at
pleje hende. Det sidste år af sit liv sad
hun . fra. morgen til: aften på en skammel,
eller på gulvet og pillede på et halmstrå og
rystede på hodet og sukkede og småpludrede
uafladelig. Således döde hun.
(slut).
Några ord
med anledning af Gerda von Mickwitz’ skiss
el ärom dagen gjorde jag som resande ett
kort besök hos en gift väninna, en
intelligent och fint bildad kvinna. Hon, hen-
nes unga förlofvade dotter och jag sutto och
språkade. Talet föll på »Framåt», och den
unga fickan nämde något om den i N:o 5
af tidskriften intagna skissen »Messling,»
hvilken väckt hennes nyfikenhet och intresse,
Modern syntes obehagligt berörd af detta
ämne, som sårade hennes finkänslighet.
»Jag tycker det måste vara en omöjlig-
het, att den kan vara sann,» sade hon.
»Sann? Hå ja, den är ju endast en dikt,
en novelett.»
»Ja, men jag menar, att något sådant kan
väl aldrig hända i verkligheten? Ingen gif-
ter sig väl utan att vara ... hm... botad.»
»Ingen kan bli så fullständigt botad, att
ett eller annat återfall blir en omöjlighet.»
Hon såg häpen ut. Och intet under —
patienterna sjelfva nära ej sällan en dylik
villfarelse.
»Men efter två tre år brukar smittan icke
öfverföras. Skissen nämner ingen tid, man
kan icke skylla den för att ha sagt osan-
Ing.»
Vi skyndade att byta samtalsämne, men
ett ögonblick dröjde ’hennes blick vid mitt
-
ansigte, som om hon velat göra ännu en frå-
ga, den förblef emellertid outtalad.
Men jag här sedan dess kommit att tän-
ka på detta samtal och på hur många kvin-
nor vid läsningen af den lilla skissen kanske
| med förargelse skola stämpla det hela som
jen osanning, kommen till af begär att vid-
röra opassande och smutsiga ämnen.
Ibsen har genom sin påtagligt osanna
| skildring af Osvalds ärfda sjukdom lätt kun-
| nät ingifva allmänheten den föreställningen,
| att allt dylikt är endast tomma spöken, in-
genstädes befintliga utom i en del moderna
författares hjernor. Och näppeligen bör ett
| diktverk anses vara den rätta formen för att
afhandla dylika ämnen, så vida detär menin-
gen att bibringa läsaren ett klart och riktigt
begrepp om dem.
Dem som likt min väninna med ett fråge-
tecken af hälften skrämd vetgirighet och hälf-
"ten harmsen indignation stå framför »Fram-
| åts» lilla berättelse, »Messling, » skulle jag vil-
ja hänvisa till ett på svenska öfversatt arbe-
te af en specialist i frågan, professorn vid
medicinska fakulteten i Paris, Alfred Four-
nier. Arbetet har öfverflyttats till svenskan
af K. Malmsten och bär titelo Syfilis och
äktenskap. Det innehåller ett och annat ka-
pitel, som borde vara behjertansvärdt för kvin-
nor i giftasåldern — kvinnor, som kanhända
med förbundna ögon skola gå samma öde till
mötes som den unga frun i »Messling.» Ty
hvad man anser sig vara kvinnorna skyldig,
icke är det sanning. Jag tillåter mig ur
detta kapitel göra ett par utdrag, och jag
ber att få erinra om, att de äro tagna ur
rent vetenskapliga föreläsningar, hållna för
unga läkare.
I det öfvervägande antalet fall förhåller det
sig så, att hustrun ej vet, hvad hon egentligen
har för ondt, och att det är er moraliska skyl-
dighet att ej upplysa henne derom, utan att för-
hemliga för henne sjukdomens rätta namn och
art. Och hvarför? Jo, emedan i nio fall af tio
saken plär skepa sig på följande sätt.
Den äkta mannen, som smittat sin hustru,
| uppsöker er och börjar sitt samtal med ungefär
| dessa. ord: >Herr doktor, en stor olycka har
|
|
händt mig. Jag har haft syfilis och jag har be-
|) gått den oförsigtigheten att gifta mig utan att
vara fullt återstäld och jag nar råkat att smitta
min hustru. Nu blefve jag er innerligt förbun-
| den, om ni ville sköta henne. Men jag besvär
er vid allt, hvad ni kärast eger på jorden: Säg
| heuane för all del icke sakens rätta sammanhang!
) bemna henne för evigt i okunnighet om sjukdo-
I mens verkliga beskaffenhet! Får hon veta den, så
| är det slut på hennes aktning och tillgifvenhet
" för mig; och berättar hon det för sin familj, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
