Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
En af den äkta sorten.
Fru Hanleys stora ögon öppnades
vidt:
Men snälla fröken, skulle de inte
bli studenter — våra menar jag?
— Hvarför det? Hvad ska vi med
den myckna lärdomen, fru Hanley? Det
var som fru Hanley så sant anmärkte nyss,
fast jag vill gå lite längre i lärdomsäm-
nen, medger jag — vi bli inte lyckligare
för det, når vi inte ligga åt boken. —
Förresten skulle då alla hederliga hem |
bli bildade och kunna bilda.
:Fruarna visste inte, hvad de skulle
säga. Det hade kommit så i ring, det
hela. Fröken Loman hade visst inte för-
stått. —
Men så vände hon sig tvärt till herr
Svartfelt, som hade sutit tyst och hört
på — och afbröt ämnet med att säga:
— Jag får ju räkva på Ert namn för |
den här listan? Jag ämnade mig just
ned på kontoret.
Grosshandlarns leende min försvann.
Han tog papperet och ögnade igenom det.
Fruarnoa började nu taktfullt ett sam-
tal på två man hand. Grosshandlarn öfver-
gick från den skämtsamma ton, som äm-
nets beskaffenhet förut betingat — till
värdigt alvar.
Han drog sin stol närmare fröken Lo-
man och sade dämpadt och alvarsamt:
— Inte för pengarnas skull, fröken
— men detta strider mot mina principer.
Här tycks nu vara meningen kan jag se,
att fattiga sömmerskor skulle om somrarna
få njuta landtluft och bättre diet m. m,
— Nå, det låter ju vackert — men —
det fins en annan sida af saken, mycket
betänklig, vet fröken. Experimentet har
företagits i andra land och visat sig in-
nebära stor risk. Det fins nu t. ex. en
mängd — och här vore ju i synnerhet
fråga om sådana? — som sitter i sina
hem och arbetar. — Nå, låt dem nu kom-
ma ut och friska upp sig och få det bätt-
re en tid; — hvad blir följden, tror frö-
ken? Jo, när de kommer hem igen, så
smakar inte längre det fattiga rummet,
den dåliga maten, instängdheten från mor-
gon till kväll. = Och så har man miss-
belåtenheten framme — som nu griper
omkring sig med så förfärande fart bland
arbetsklassen. ä
Herr Svartfelt talade med alvar och
fasthet.
| — Nej, se fröken lilla, sade han och
| rätade på sig — det är nog vackert att
vara välgörande, men det får vara lite
| förnuft och lite praktiskhet också — man
får se på det stora hela.
Fröken Loman svarade ingenting, abso-
lut ingenting. Hon: såg på honom ett ’
litet tag, så steg hon upp och sade, vän-
dande sig från honom: Förlåt att jag
besvärat herr Svartfelt.
Derpå tog hon afsked af fruarna och
vexlade några ord med dem.
| Stämningen var en smula besvärad.
| För att höja den inföll herr Svartfelt,
nu åter i raljant ton:
| oo— Nå fröken Ellen — vi kom aldrig
| till slut på vårt resonnemang. — Om nu
| de stackars kapitalisterna inte få lof att
| använda mer än en bråkdel af sina in-
| komster, hvem ska ha resten då?
| Fröken Loman stod halft bortvänd från
| honom några steg från dörren. Hon gjor-
| de först en rörelse som för att låtsa sig
’ieke höra men öfvervann sig och sade
| lugnt:
| — Kommunen eller enskilda förstås.
| — Jaså. Nå, hur tror fröken att X. t. ex.
| skulle komma att se ut då? Det blefve
visst lite trist — för inte vore det väl
meningen att bygga upp vackra hus och
köpa konstsaker och göra försköningar
och sådant med de der medlen?
Det blef tyst ett ögonblick.
Så lyfte Ellen Loman plötsligt upp
hufvudet och brast ut med låg skälfvande
stämma:
— Så fick verlden vara det förutan
— man kanske också gick miste om —
fattigvårdspalatsen - - och pesthärdarna då.
— Jag vet ingenting annat än att det
fins pengar — fullt af pengar på ett håll
— och på ett annat folk som hungrar
— och fryser — och lider och tiger. —
Jag vet inte mer, men jag kan aldrig
lära mig förstå, att det ska vara så, herr
| Svartfelv.
Hon gick ut med en tyst helsning.
När grosshandlaren kom tillbaka efter
att ha följt henne till dörren, kastade
han sig ned på en stol, ryckte hastigt på
axeln och sade småleende till damerna:
| — Jo den är god! Riktigt en af den
| äkta sorten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
