Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt. 9
te förändrats. Han stannade framför mig
och. såg på mig. Jag skall aldrig glöm-
ma hans blick. Den var vidgad af en
smärtsam förvåning, liksom hade på en
gång en helt ny verld öppnat sig för ho-
nom — och den verlden var icke vacker.
Men. på samma gång låg i den en hjelp-
lös förtviflan, hela den bittra, förnedran-
de smärtan -hos den, som ser allt det, han. |
trott på och ställt högst, på en gång obarm-
hertigt falla samman.
känt-en sådan blygsel öfver att vara men-
niska. som den stunden och mot min vil-
ja slog jag ner ögonen för honom.
Då vände han sig bort och gick ut ur
rummet. . Jag . hörde; hur han vred om
nyckeln efter sig. |
Brefvet hade fallit ur hans hand och
låg på golfvet. Jag tog upp det och ög-
nade igenom, det... Jag behöfver icke sä-
ga dig, bvad det innehöll.
Jag knackade, på hans dörr, knacka-
de om igen, ropade hans namn, men fick
intet svar. Då blygdes jag öfver, att jag
velat störa honom i hans sorg och gick
min väg. Menjhela den kvällen plågades |
jag af riktiga samvetskval, fast jag sjelf
ju, icke: gjort något ondt. Det var väl
sådana der allmänmenskliga samvetskval.
Och dessa menniskor, du, som så kun-
nat bedraga honom — de voro dock i inga
dåliga, inga ohederliga menniskor — den |
ena af dem var till och med en sällsynt
god och ädel natur. Men hvem vet, hvad
hon. gått igenom — hon älskade — och
— ja, du får gerna skratta åt mig —
men den der kärleken är allt en under-
lig sak! Dessutom, de föllo väl offer för
hans goda hjerta, äfven de.
Den följande dagen gick jag upp och
sökte honom. Jag slapp icke in. Lika-
så. de följande dagarne. Slutligen fick
jag veta, att han flyttat, man visste icke |
hvart.
En fjorton dar derefter mötte jag ho-
nom på gatan. Jag kände först icke igen |
honom, men så såg jag dock, att det verk-
ligen var han. Jag gick fram till honom |
och -helsade: Men han såg hastigt åt si-
dan och gick förbi.
| Jag stod en lång stund och såg efter |
honom. Han gick nere på gatan, på si-
dan om trottoiren, med hastiga, brådskande
steg, endast seende i marken. Det var
något skyggt, skamfullt, skuldmedvetet
Jag har aldrig |
| öfver hela hans väsende; han gjorde in-
"trycket al en menniska, som bär en of-
| fentlig vanära. Jag tänkte för mig sjelf:
| Stackars "Tom — nu blygs du öfver ditt
| goda hjerta! — Ja, det var verkligen,
| hvad jag tänkte.
| Sedan dess har jag icke återsett ho-
| nom. Men jag har ofta tänkt på honom.
| Ser du jag har stundom undrat öf-
| ver, om det icke fins något egendomligt
öde, som förenar somliga menniskors lif.
Som med mig och Tomas Holt. Jag lär-
de känna honom af en slump, var aldrig
förenad med honom genom gemensamma
intressen oller andra förbindelser, och kom
dock att vara närvarande vid det vigti-
gaste ögonblicket i hans lif. Detfins per-
| soner, med hvilka jag dagligen är till-
samman, personer, som stå mig närmast
i lifvet, i hvilkas inre historia jag aldrig
fått en sådan inblick "som i hans. Der-
för har jag också alltid trott, att jag på
ett eller annat sätt skulle få höra af ho-
nom igen.
H Och just nu i dag — han tog med
| triumferande min upp ett bref ur fickan
— fick jag detta bref. Hör på nu, ska
du få höra något!
| Han vecklade upp brefvetoch läste:
| Paris den 17-sept. 18...
Min gamle vän!
Jag vet icke, om du tillåter mig att
| kalla dig så mera. Jag har svårt förbru-
| tit mig mot dig — jag vet det — men —
| ja, jag har visst varit sjuk en tid — och
| då man är sjuk, ser man allt så annorlun-
I da: mot, då man är frisk. — Nu är det
förbi och nu kommer jag och ber dig om
förlåtelse. Jag vet, att jag icke kan
göra det på bättre sätt än att bedja dig
| göra mig en tjenst, en stor tjenst.
Men först skall du höra något om
| mitt lif under de år, som förflutit, sedan
jag såg dig sist. Jag vet, att du sökte
få reda på mig, men, ser du, jag kunde
| inte träffa dig igen — jag kunde det
| verkligen inte. Jag flyttade afsides, långt
| bort på Söder — der bodde jag i tre
län jag såg dig en gång, men du såg
| icke mig. Der lärde jag känna en kvin-
| na, som sedan. har fått ett stort inflytan-
| de på mitt lif. Hon bodde i samma hus
som jag — jag mötte henne nästan dag-
| ligen — och så småningom började hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
