Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
Godt hjerta.
intressera mig. Det var kanske derför,
att det fans något gemensamt i våra öden.
Hon hade råkat i olycka, hon var fattig
och arbetade för att försörja sig sjelf och
ett litet barn. Hon var trettio år och
var ännu mycket vacker, fast hon gått
igenom så mycket. Hon var mycket stolt
— det var, hvad som först slog mig hos
henne. Så blef jag bekant med henne
— å, det är en sällsynt kvinna — jag har
blott lärt känna en, som var såsom hon —
och på samma gång så olika ändå. — Jag |
kände, hur jag i hennes närhet åter till-
frisknade, nästan mot min vilja; då blef
jag rädd, rädd för att bli frisk igen, och
jag flydde. Jag reste min väg, utan att
hon hade en aning derom.
Nu har jag ett helt år lackat omkring
här på kontinenten: Jag kan icke beskrif-
va för dig, bur detta år varit. Jag har
känt mig som en menniska, som gått vil-
se och icke kan finna sig till rätta igen:
man går och går, och ju mer man går,
dess mera bortkommen blir man och man gri-
pes af ångest, och slutligen fattas man
af ett vildt begär att springa, endast sprin-
ga, i ursionig fart, utan mål, utan tanke,
bara komma fram — fram!
Så — det var i går — tänk, endast
i går, och allt är så förändradt — i går
var det, som jag mötte henne — du för-
står, hvem jag menar. –- Men hvarför |
skulle jag icke säga det rent ut — jag
mötte Ellen, min förra hustru. Det var
på gatan — jag gick förbi henne — hon
var ensam, och jag kände genast igen
henne, fast hon blifvit mycket förändrad.
Afven hon kände igen mig — hon blef
så blek, och då hon var alldeles invid
mig, trodde jag hon skulle falla. Då bon
kommit några steg förbi mig, vände hon
om och hann åter upp mig. Det gick |
rundt för mig, som i en dröm hörde jag,
att hon bad att få tala med mig, och vi /
gingo bredvid hvarandra, tills vi kommo
ur folkträngseln, till en ensam allé — jag
vet icke, hvar det var. — Der satte vi
oss på en bänk — och hon började tala
Hvad det måtte kostat på henne — ty
hon är så stolt. — Hon bad mig förlåta
sig -— å, hvad det händer underliga sa-
ker här i verlden! Att hon skulle behöfva
bedja mig om förlåtelse! — Då blygdes
jag öfver mig sjelf — och det var, som /
om något smälte inom mig — jag var
nära att brista i gråt. Hon sade mycket
| annat också — jag vet egentligenicke, hvad
| det var — men det gjorde mig så godt.
[| Jag frågade henne, om hon var lycklig.
I — Hon svarade, ja — så lycklig, hon
| hade rätt att vara. Och så sade hon, att
1 jag... ja, det är det samma; allt nog,
I då hon gick, räckte hon mig sin hand,
| och jag lofvade henne att försöka blifva
lycklig igen.
Allt detta har kommit så hastigt öfver
mig — jag går ännu som i ett rus. —
Jag har gråtit i natt — hvarför skulle
I jag blygas för att erkänna det — det
| var första gången sedan då. Nu är jag
| frisk igen — verlden är åter som ny för
| mig — jag kan åter tro och hoppas på
lyckan, och på samma gång är jag så all-
varlig.
| Jag är bara rädd, att det skall vara
| för sent. Det är derför, jag skrifver till
| dig. Du måste söka upp henne, du fin-
I ner här hennes adress — du skall säga
| henne — ja, säg henne, hvad du vill —
| säg henne, att jag kommer hem snart —
| och då — ja, säg hvad du vill! — Jag
| reser i dag. Först vill jag dock söka upp
| Ellen och hennes man — jag vill äfven
| trycka hans hand. Sen reser jag.
| Din vän
| Tomas Holt.
Notarien vek betänksamt i hop brefvet.
il — År han inte en tok? Hva? — Kär
| igen! — TI alla fall skall jag söka upp
| henne, om inte för annat, så för att rädda
| honom, i fall hans goda hjerta åter har
| spelat honom ett spratt.
| Dermed gick han. Dagen derpå träf-
I fade jag honom åter. Han var mera
| »mullvad» än någonsin.
| o— Nå, hur är det? frågade jag.
Han tog sig en lång pris snus, innan
’ han svarade.
— Underliga saker! — Hon dog för två
| månader sedan. ;
, — Han var tysten stund och fortsatte så.
I -— Men hon lemnade en barnunge efter
| Sig en flicka. — Det är en liten söt
| unge — och hon är bara åtta år. Och
I det tycker jag låter lugnande för min
| stackars tok till vän. Vid åtta år bör
’ man kunna tåla vid ett godt hjerta.
li Tor Hedberg.
jr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
