Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
Några ord om utanläsningssystemet.
hetsexamen, ha de vanligen stannat vid en
förkastelsedom öfver »humbugen» i vårt exa-
mensväsen. Denna humbug är dock oskadlig
i samma mån den allmänt inses. Amnena
för mogenhetsskrifningarne äro deremot eguade
att framkalla reflexioner öfver långt vigtigare
spörsmål än examensfrågan. De äro nemli-
gen betecknande för sjelfva arten af vårt nu-
varande undervisningssystem, enligt hvilket
bibringandet af ett så stort kvantum kunska-
per, som möjligt, är hufvudsaken. Detta
är systemets stora fel, framkalladt af det sig
hvarje år ökande, oerhörda kunskapsmaäte-
rialet, som i sin tur är en följd af dels till-
komsten af helt nya forskningsgrenar, dels
den långt gående differentieringen af de gamla.
Att meddela lärjungen så mycket som möj-
ligt af tidens olikartade vetande är natur-
ligtvis en hög och eftersträfvansvärd uppgift
och rigtningen af hela den nya odlingen ten-
derar allt mer att omskapa elementarskolan
till universalskola. Men för att bildnings-
stoffets öfverväldigande massa ej skall verka
kaotiskt och kväfvande på det unga sinnet,
gäller framför allt att ej glömma innebörden
af ordet: non multa sed multum, att öfver
allt förstå draga ut kvintessenser, skilja hut-
vudsak från bisak. Liksom största delen af vår
tids forskare så fördjupa sig i specialstudier,
att de förlora blicken för enheten och tingens
allmänna sammanhang — hvaraf denna väl-
diga skara facklärde, och det jemförelsevis |
lilla antalet öfverskådande, samlande krafter
— så löper å andra sidan på motsatt väg
den unge bildningssökande samma fara ge-
nom att en för brokig mångfald af kunskaper
för tidigt och i för svårsmält form proppas
i hans hufvud. Han ser icke skogen för
träd, kan ej omsätta detta öfvermått af and-
lig föda till kött af sitt kött, han öfveran-
” stränges i sin ungdom och blir, i fall han
fortsätter studierna, i bästa fall en torr fack-
lärd.
Långt betydelsefullare är dock den förlust,
som i moraliskt och praktiskt afseende till-
skyndas samhället genom det nu följda un-
dervisnings- och uppfostringssystemet. = Vi
nämde uppfostran; denna är det stora mål,
för hvars uppnående undervisningen bör be-
traktas som ett af medlen. När staten och
samhället tagit undervisningsväsendet om hand
och gjort det till en allmän angelägenhet,
kan syftet härmed ej vara att endast skapa
ett så stort antal lärda individer som möj-
ligt, hvilka för eget och andras nöje idka
| konst och vetenskap. Det ligger samhället
närmast om hjertat, att personligheter bildas,
hvilka ej endast äro i besittning af det stör-
sta möjliga kunskapsmått, men hvilkas hela
själslif, äfven känsla och vilja, äro harmo-
niskt utvecklade. Hvar och en erkänner visser-
ligen, att ett klart förstånd, ett rikt känsiolif
och en energisk vilja så väl äro sköna och
ovärderliga egenskaper för den enskilde, som
eger dem, som ock att hela samhällets väl
i hög grad beror af, om det hyser månba
eller få dylika helgjutna personligheter. Men
är då vårt nuvarande skolsystem af beskaf-
fenhet att utbilda sådana? - Svaret blir ty-
värr nekande. . |
Vi stå här inför en så vidtomfattande och
svårlöst fråga, att, äfven om en tillfredsstäl-
lande och detaljerad utredning af den samma
| kunde lemnas, en dylik framställning egent-
ligen borde upptaga fackskriftens spalter.
Vi skola derför här inskränka oss till
påpekandet af endast en bland de många en
sund själsodling motverkande metoderna vid
barnundervisningen, nemligen wtanläsnings-
systemet, Bvars snara afskaffande måste be-
traktas som en oafvislig fordran på dem, åt
hvilka samhället anförtror: de ungas uppfo-
stran. Vi skola söka visa, hur denna me-
| tod verkar hämmande på utvecklingen af hvar
och en af de tre grundförmögenheter, hvaraf
man brukar anse själslifvet sammansatt.
Det är ej blott af bekvämlighetsskäl, som
| de fleste lärare hålla på utanläsningen såsom
en ytterst vigtig faktor vid undervisningen.
Man resonerar ungefär så bär: Då barnet
att börja med icke eger mycket förnuft och
följaktligen är ur: stånd att jemföra och vär-
dera efter ’en större måttstock, är det syn-
nerligen lämpligt att använda denna tid till
att låta det lära sig utantill så mycket som
möjligt, i synnerhet, som dess minne faktiskt
förmår bära ett ansenligt material, som det
sedan, vid en större förnuftsutveckling börjar
värdera.
hvilken ej bör lemnas obegagnad. Låt oss
tidigt hos lärjungen inpregla religionens, eti-
kens och historiens sanningar, så att han,
när han träder ut i lifvet, må ega rika skat-
ter att hemta visdom af. Utanläsningen lär
dessutom barnet att utveckla flit och lita på
eget arbete. Och slutligen är det väl i sin
ordning, att någon valuta gifves för de pen-
niogar barnens skolgång kostar föräldrarne?
Denna förmåga att inhemta och till
en senare tid uppbevara, hvad det för när-
I varande icke förstår, är en vigtig egenskap,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
