Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 Modellen.
| .
Det var en sådan afton, som han öpp- Hade inte på, att hon skulle kunna göra
nat sitt hjerta för vännen, biografen. Han
den enda, som inte öfvergifvit honom.
trädgården.
den kvällen. Månskenet glittrade på ström-
men, nattvinden fläktade så len och sme-
kande. Han måste närma sig någon,
han måste tala.
Och så berättade han om, hur han stod
vid hennes dödsbädd, hur han föll på
Nils, stackars Nils!» Hon rörde sig in-
te, låg med slutna ögon och ännu en
gång hviskade hon, som om hon tänkte
högt: «Stackars Nils!»
Åh, han visste, hvad hon tänkte på.
Hon hade antydt det förut. Hon var
rädd, att han skulle stå utan huld och
skydd, när hon var borta. Så länge hon
lefvat, hade han alltid haft ett hem, hur
han än förspillt och förstört sitt eget lef-
vebröd. Men syskonen skulle nog inte
ha . lika ömt hjerta. De skulle hvarken
kunna eller vilja hjelpa honom.
Han hade bedt henne vara lugn. Han
skulle nog reda sig. Och så hade han
gått ut i andra rummet för att sjelf kämpa
sig till lugn. Der stod ett glasi fönstret,
ett vanligt dricksglas. Han tog det, kra-
made det och kastade ut det genom fön-
siret, så att bitarna yrde kring gatste-
narna. Det skulle vara en symbol.
Hans systrar gräto med honom. De
skulle, hålla ihop allesammans, och han
skulle som hittills bo i det lilla blå rum-
met.
Men en månad derefter flyttade han.
Han kunde inte stå ut med alla inspek-
tioner och förhör, som höllos der i hu-
set. ;
Ja, nu stod den der i boken, hela’
denna lilla historia, fastän mera utsmyc-
kad och sentimental. .
Men ändå värre än detta var fortsätt-
- ningen. Det ryckte i hans ansigte, då
han läste den och figurerna skälfde, då
han vände bladen. Ra SET SE
Bokens Nils Lönnborg hade också en
kärlekshistoria. |
Det var en ung flicka, vacker och in-
telligent, som han älskade. Han hade
vunnit henne trots sina fel, ty hon tvif-
| honom till en annan menniska.
hade talat om sin mor, hon, den älskade, |
Det såg också ut att lyckas henne.
I
Pe "hade suttit på en bänk i Kuänpe | Han hade brutit med hela sitt förflutna,
Det var så mildt och ljumt |
sina gamla vanor och gamla vänner. Så
småningom föll han likväl tillbaka och
| unnade sig en och annan liten förlustelse,
som föreföll honom sjelf mycket oskyldig.
| Ehuru hemlighållna med stor omsorg, upp-
dagades likväl ett då och ett då af dessa
| små snedsprång. Hans fästmö förlorade
VER nochekestorkonses bänder tär ikh | tålamodet och en dag, då hon oväntadt
sakta hviskade för sig sjelf: »Stackars |
kom till hans hem och öfverraskade ho-
nom, röd och upphetsad, i sällskap med
åtskilliga forna vänner, kastade hon rin-
gen utåt golivet.
En vecka efter denna händelse påträf-
fades han en morgon i Solnaskogen orör-
| lig och liflös, liggande under en gran.
Man trodde först, att han hade skjutit
sig, ty bredvid honom låg en revolver.
Men vid närmare efterseende upptäcktes
det, att den icke var afskjuten, och de
försök, som gjordes att återkalla honom
till lif, kröntes med framgång. Han var
endast afsvimmad och halft förfrusen.
Men en sak återfick Han aldrig. Det var
sinnenas fulla bruk.
Så slutade mnovelletten, och detta ro-
mantiska slut var vida mindre troget än
den öfriga delen. "Men det var ändå der-
öfver han satt och rufvade längst.
Han hade valt en undangömd vrå al
lokalen, och för hvar gång dörren öppna-
des och folk kom in, drog han skyggt un-
dan boken. : Han hade beslutat, att inte
kännas , vid :den, inte låta någon märka,
att han ens frågade efter skändligheten.
Men allt efter som han satt och retade
upp sig, tog harmen öfverhand. Han
kunde inte bära det inom sig, och när
slutligen en bekant tittade in och slog
sig ned vid ett bord, flyttade han ögon-
blickligt öfver till honom med sitt glas
och sin. bok. åk |
Han ville visa, hur en vän behandlade
en annan, skar upp honom, preparerade
honom, mätte upp honom och sålde honom
alnvis. Han slog upp boken och pekade
ut ställena, räknade ut på öret, huru många
| kronor författaren fått för moderns sistastun-
der och "hur många för fyndet i Solna-
skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
