Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
g
Modellen. — Svensk Vitterhet.
han inte. Han skulle sitta en stund till. |
Det var så varmt och godt derinne, och
hemma var det ingen, som väntade.
Så blef han ensam. Tvåkronan kom
upp ur fickan och på bordet kom en ny
toddy. Men den upprymda stämningen
var med ens försvunnen. Så fort dör-
ren slutit sig bakom hans wohlthäter, var
det som om en förtrollning blifvit bruten.
Alla de gamla, bittra tankarna kommo
smygande en efter en, hätskare än förut,
ty de voro nu uppblandade med en ny kän-
sla, ett visst dunkelt sjelfförakt, som ännu
mera uppretade honom mot den, som
kränkt honom.
Det var med nöd han kunde hindra
sina läppar att hörbart upprepa det der
ordet, »Judas, Judas,» som satt sig fast
j hans strupe som en gammal envis me:
lodi.
Hvarför hade han tiggt dessa pengar?
Det var ju som att vara med om han-
deln med honom sjelf. Han hade tagit
betalt för sin prostitution.
af hans jag, hans dyrbaraste minnen,
hans renaste känslor, som han sålt till
profanation.
Den mörkbruna drycken föreföll ho-
nom motbjudande. - Den smakade, han
visste inte hvad.
Men kvar satt han ändå och rörde
om med skeden. Och allt efter som han satt
kvar, tog han också en klunk då och då.
Och när glaset blef tomt, skickade han
efter nya varor.
Det smakade bättre, ju längre han
drack. Slutligen gick den dåliga smaken
alldeles bort och med den alla bittra, pin-
samma tankar.
Det var konjakens egen, rena arom
hans läppar sögo, och dess dolda makter,
som ensamma styrde i hans hufvud.
— —
Srensk Vitterhet.
Summa art kritik, som kallar fjärde
bandet af Wennerbergs samlade
skrifter »rikt på kärnlyriska och foster-
ländska dikter af blifvande värde», har
äfven, såsom varande sällsynt värklig —
»poesi» — omhägnat följande enligt vår
mening betydelselösa alster.
» Prinsessan och svennen> al K. A.
| Melin är, som titeln angifver, en efter-
’ härmnivg af folkvisan; den behandlar
den gamla sagan om prinsessan, som för-
I lorar sitt hjärta till »fattig liten sven»,
| som fröjdefullt sjunger, medan dagen den
lider. Hon dåras dock af »prinsen från
| Österland» med hans guld och skatter;
| men då hon tacksamt lyssnar till sven-
nens varnande sång, bortföres hon af den
falske gästen, »ett troll i lånad hamn», till
det af eldsprutande drakar omgifna slot-
tet, där svennen, efter en något lättvindig
| kamp mot häxor och troll, finner henne,
med sin sång betvingar trollfurstens hof,
drager sitt svärd samt »klyfver på stället
trollet från hjässan till fotabjället> —
helt lätt och lustigt och utan någon an.
strängning alls, alldeles som en köksa
knackar nacken af en tuppkyckling. Där-
efter blir glädjen stor i konungens gård,
’ och bröllopet står i dagarne sju.
| Denna boks eleganta utstyrsel, åtmin-
Här i glaset låg utbytet för en del | stone hvad tryck och papper angår, jämte
det höga priset kommer en att tro, att
inom så goda pärmar gömmes en skatt
äf skönhet och poesi. Men — »för silf-
ver och guld jag sjunger ej», är sven-
| nens svar till prinsessan i rosendelund,
och i sanning — mången gång har man
| fått mera af sång för en mindre penning.
Ty diktens innehåll passar illa till dess -
anspråksfulla yttre, som gör den till en /
af dessa salongsböcker, som blott tjäna
att pryda ett divanbord. Innehållet före-
kommer oss nämligen skäligen tunt och
saftlöst, i synnerhet om man tänker på -
de dikter af liknande slag, som frambragts -
i våra grannländer, exempelvis Drach-
manus »Osten for sol og vesten for måne»,
för att nu ej tala om våra egna gamla
folkvisor, där samma ämne långt krafti-
gare behandlats.
Ämnet är dock i sig själft så poetiskt, |
I att det skulle vara bra stor otur, om man
ej med: tillhjälp af aldrig så litet sinne
för rimkonst och form skulle kunna få
något fram därur. I den första af dik-
tens fyra afdelningar har också Melin
lyckats åstadkomma en romantisk stäm-
ning och något af värklig folkviseton,
som lofvar godt för de efterföljande tre
sångerna. Man blir dock snart besviken,
enär dessa äro fadda och torra samt utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
