Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
Skydd för minderåriga värnlösa flickor.
Andra förhållanden hafva sedan inträdt. In-
dustri och näringar gifva nu mera tillfälle till
arbetsförtjenst åt kvinnor af nästan alla åldrar,
äfven åt minderåriga. Detta materiela framåt-
skridande har dock icke åtföljts af ett lika stort
andligt och sedligt och har derför medfört sorgliga
följder. Det band, som fordom fäste den unga kvin-
nan eller flickan vid familjen, har blifvit upplöst.
Genom sjelfförsörjning och frånvaro från hemmet
står hon utanför all uppsigt. Hon är herre öfver
sin lediga tid, väljer sjelf sina nöjen och har
med andra ord blifvit sin egen herre: Den mo:
derliga omvårdnaden har utbytts mot uppsigt af
arbetsgifvaren, hvilken vanligtvis hvarken vill
eller kan taga vård om sina arbeterskors sedliga
lif.>
Vidare anför hr Viberg som bidragande or
sak den gängse flärden i tänkesätt och vanor.
» Då, som ofta händer» -— fortsätter han — »min-
deråriga flickor och fullvuxna kvinnor arbeta till-
sammans, taga de unga notis om de äldres lif.
Kvinnans skötessynd, fåfängan, vaknar tidigt hos
dem; och då deras små inkomster ej förslå att
tillfredsställa densamma, taga de reda på, hur
de äldre fylla bristen. — Såsom ännu blott barn
äro de icke i besittning af den jungfruliga blyg-
samhetens värn. Någon motståndskraft ega de
ej. Tvärtom taga de ofta exempel af de råa-
ste af sina kamrater. — I det nu nämnda ligger
orsaken, hvarför man bland de minderåriga sedes:
lösa flickorna finner vida större fräckhet än hos
den mogna med lasten förtrogna kvinnan.> —
En annan orsak till eländet ligger i den skad-
liga vanan att utsända dessa barn som försäljer-
skor. »Mödrar eller fostermödrar skicka ut dem
för att å allmänna platser, i butiker eller mindre
restaurationer prångla ut frukt, blommor eller
andra småsaker. Dessa stackars varelser utbjuda
ofta samtidigt sig sjelfva, i de flesta fall enligt
föreskrift af de personer, som utsändt dem.
Jag har sökt framhålla de förnämsta orsa
kerna till det onda» — fortsätter direktör Viberg
— svårare blir att finna botemedlen. Ett par så-
dana skulle jag dock vilja föreslå. Ettallvarligt
upprop borde ställas till föräldrar, systrar, brö-
der, anförvandter och arbetsgifvare att vårdasig om
den uppväxande flickan. Vi böra arbeta på att upp-
väcka menniskokärlekens anda hos alla dem, som på
någotsittkunna bistå henne. Vidare bör kommunen
med penningebidrag understödja inrättningar eller
enskilda personer, som taga vård om uppväxande
fickor.>"
Men vi vända våra bliekar från de sorgliga
förhållanden, hr Viberg isivt föredrag påpekat —
och hvilkas sanning bekräftats af, personer, som
utöfvat en sjelfförsakande verksamhet bland sam-
hällets olycksbarn, för att följa de storartade be:
mödanden, som göras för bekrigandet af det öf-
verklagade onda. Dessa bemödanden angå dels
sådana unga flickor, som redan kommit in på la-
stens bana; dels sådana, som äro välfrejdade,
men hvilkas tillfälliga betryck eller exponerade
och ensamma ställning lätt utsälter dem för om-
gifvande faror och frestelser. För denna gång
må vi sysselsätta oss blott med de först nämda.
+ Föredraget i sin helhet är tryckt i Sedlig-
hetsvännen u:x’ 2.
| Hufvudstadens största inrättning till räddande
"af dessa unga, i lastens dy sjunkande varelser,
är skyddshemmet vid Ersta. Här vårdas vanligt:
vis mellan 30 till 40 unga flickor från 10 till 18
års ålder. Hemmets sunda, natursköna belägen-
het, liksom den afskilda landtliga platsen, lämpar
sig särdeles väl för ändamålet. Från fönstren
har man en härlig utsigt öfver saltsjön och Djur-
gården, som under sommaren något skymmes af
de ståtliga almarnas och lönnarnas lummiga kro-
nor, i hvilkas skugga barnen få njuta landets be-
hag. Då jag besökte de yngres arbetssal, sutto
de kring ett långt bord, sysselsatta med att lappa
| sina kläder, stoppa sina strumpor eller med an-
nat handarbete. De äldre syssla i bagar- och
tvättstuga och bidraga härigenom till sitt under-
håll, på samma gång de få lära nödiga hemsyss-
| lor. Bageriet har under 1885 inbragt en netto-
| behållning af öfver-1,500 kr. och tvätten öfver
S00 kr. Man får intryck af, att de gåfvor, som
skänkas till detta hem, bära hundradefald frukt
genom det ändamålsenliga och sparsamma sätt,
hvarpå de användas. Största delen af hemmets
| flickor utgår efter en längre eller kortare kurs
som dugliga tjenarinnor, emedan de blifvit vana vid
ordning, påpasslighet, renlighet, sparsamhet samt
ett gladt tillmötesgående väsen. Men i detta lik-
som i andra skyddshem får man stundom erfa-
ra, hur omöjligt det är att rädda dem, som ej
vilja låta rädda sig.
Vid Huddinge utanför Stockholm har nyligen
öppnas ett hem för 6 till 10 unga flickor,
som voro sin undergång nära. Medel till hem-
mets underhåll äro samlade på en i vintras hållen
basar, som inbragte omkring 12,000 kr. Om:dess
| verksamhet är ännu för tidigt att yttra sig.
Öfriga hem, som inrättats för dylika flickor,
tyckas: dock ej motsvara behofvet. Derför hän-
der allt emellanåt, att de för tillfället inhysas än
i den ena, än i den andra skyddsanstalten, mest
i barnhemmen, hvilket dock medför den sto-
| ra olägenheten, att de äldre, vanartiga flickor-
na lätt kunna med sitt dåliga exempel förleda
| de yngre barnen. Samma fara uppstår, då en
eller annan gång sådana flickor mottagas bland
’ de unga kvinnorna på skyddshemmet vid Skuru.
Styrelsen för Ersta skyddshem påpekar nödvän-
digheten : af att taga vård om >12 till 16-åriga
flickor, hvilka, om de ej i tid räddas, komma att
på ett betänkligt sätt falla samhället till last.»
Med hänseende till flickor vid denna ålder
skulle jag vilja föreslå ett räddningsmedel, som
af enskilda stundom begagnas, men som ej tyc-
kes anlitas af välgörenhetsföreningar så ofta som
skäligt vore, oaktadt dess många fördelar, och det
är inackordering i hederliga, barnlösa bondfamil-
jer på landet. Det skulle i många hänseenden
vara säkraste medlet för att rädda varnartiga
eller vanvårdade flickor. De fingo der lefva fa-
miljelif i st. f. det mer eller mindre kasernar-
tade lefnadssättet på ett barnhem med 10—30
kamrater. De blefve alldeles skilda från huf-
vudstadslifvets frestelser och komme i nya för-
hållanden, sundare för kropp och själ. Definge
en uppfostran, som gjorde dem härdade, starka
| och dugliga att taga plats som tjenarinnor, hvil-
ket hufvudstadens förvekligade flickor sällan du:
gu till. Genom att lefva hvardagslif hos den
burgne bonden på landet får barnet äfven ett djupt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
