- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 1. årgång. 1886 /
15:5

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Framåt. Ö

värlighet samt hota henne med åtal och fängelse. Då
Johanna erbjuder dem penningar för väfven, sam-
manställa de detta med mannen de mött idörren och
beskylla henne än ytterligare för äktenskapsbrott,
hota att låta taga barnet från henne m. m och
lemna henne med skymfordet »sköka.» Detta
är mer än den olyckliga förmår bära, hon faller
medvetslös ned på golfvet, och då hon dertill vid
uppvaknandet får höra, att hennes man öfvergif-
vit henne för att följa med zigenarflickan, blir
hou medvetslös igen och lägges sedan i full yr-
sel på sjukbädden.

Lifvet med zigenarfamiljen har emellertid va-
rit förenadt med mera försakelser, än Risto var
van vid, hvarföre han funnit för godt att åter-
igen bedraga Kerttu. öfverge familjen och åter
vända till sitt forna hem. Johanna har dött
under tiden, och vid sista aktens uppgång se vi
Risto i hemmet, öfverläggande med Lena-Kajas
om, hva han skall göra af det möoderlösa
barnet. Han synes något nedstämd öfver Johan-
nas plötsliga död och öfver tillgreppet af väfven,
som måste ha påskyndat hennes slut, men då
han på sina frågor om hennes sista stunder får
höra, att hon dock sagt, att »Risto ju ändå aldrig
slagit henne, såsom många andra män pläga gö-
ra,» fattar han åter bättre tankar om sig och
menar, att han kanske nu kan vinna någon an-
nan hederlig flicka till hustrn. Han skickar der-
före till en början Lena-Kajsa med barnet till
den aflidnas: väninna, Wappu, som lofvat uppta-
ga det, och gör sig som bäst sjelf i ordning att
följa efter, då dörren sakta uppryckes och Kerttu,
zigerarflickan, visar sig i cörren, lekande med en
revolver i handen = Risto, som anar oråd, bön-
faller om förskoning, varnar och lofvar att gifta
sig med henne. Men hon står obeveklig och
stänger dörren för honom ”Toppo, hvilken
en stund förut blifvit af Risto skickad till brun-

nen efter tvättvatten, inrusar derunder i rum-
met, uppskrämd öfver att hafva sett Johanna
ligga lik i lidret, med ögonen öppna.» — »Lik
med öppna ögon betyda intet godt> utropar
Toppo, >»ty andra de efter sig kalla.» — »Ja,>

upprepar flickan vid dörren: »andra de efter sig
kalla,» och med detsamma trycker hon af revol-
vern mot Risto, som hukat sig ned bakom en ki-
sta och läser upp en psalmvers ur minnet, som
beredelse till döden. Toppo, som skyndat ut ef-
ter hjelp, återkommer emellertid med tvänne po-
liskonstaplar, just som skottet brinner af. Risto
ligger utsträckt bakom kistan, men den skjutande
handen har svigtat, störd af de inträdande, och
oskadad stiger Risto upp. Han kan nu icke nog
prisa. Gud, som räddat honom, och >»landets lu-
gar, som skydda en för dylika landstrykerskor och
mörderskor som denna vansinniga, dåliga flicka,»
hvilken han råkat ut för. Han förehbåller poliser-
na att »noga taga vara på henne, att hon må
komma till fängelset för att försona sitt brott
och sedan bringas till spinnhuset för sitt kring-
strykande lif,» och ber poliserna, sedan de allt
väl uträttat, komma till utskänkningen på en li-
ten sup. Under samtalet har emellertid Kerttu
stigit upp från golfvet, på hvilket en at poliser-
na vid inträdet kastat henne, hon lyssnar på hvad
som säges, ger till ett hånskratt, ställer sig
framför dem och utropar: >»Eder lag och eder

Hvarefter poliserna gripa tag i henne och
föra henne ut ur rummet. Supbrodern Toppo
tycker emellertid synd om henne, försöker be-
klaga hennes öde och, vändande sig till Risto,
förebrår han honom, med orden: >»>Det är godt
för dig att förpassa henne till fäogelset för
hennes gerning, men tänk på, om du gjort
henne —? Under sådant tillstånd säges, att somliga
kvinnor lätt råka ur jemnvigt.> — »Åh pytt,
bara skräp! Kom så gå vi till utskänkningsstäl-
let.> säger Risto, och under det de gå ut genom
dörren, faller ridån. —

Det var klart, att pjesen skulle slå larm
i lägret. Men hvad som inte kunde hindras
var, att densamma det oaktadt af en stor del
af publiken emottogs med lifligt bifall och

höll sig med fulla hus på repertoaren i flera

’ veckor.

| gagående,

Det var endast att gjuta olja på el-
den, då man tog sig för att på det argaste
angripa tendensen och författarinnans tillvä-
hvilket nog försöktes. . Utan att
hafva selt stycket — tryckt var det icke
ännu utan att ämna se det, och förkla-
rande sig »icke vara tilltalad af den dramatiska
konsten» uppträdde i pressen en öfver hela
landet väl känd person under signaturen A.
M. och uttalade sin harm och förbittring öfver
»den sedliga förvildning,» det afskyvärda »npp-

| och nedvändandet af sedliga begrepp och insti-

| Risto

tutioner,» författarinnan i sitt drama vågat
lägga i dagen. TI all synnerhet var det re-
volverskottet och Kerttus utrop i slutscenen,
— utan hänsyn till de handlande personer-
nas karaktersutveckling och dennas grundbe-
tingelser — hvilka stämplades såsom för-
fattarinnans’ egen slutdom och utan vidare
sammanfördes med svafvelsyreteoriernai Frank-
rike och madame Hugues. Herr A. M. var
inte nöjd med, att författarinnan lät lagens
dom och straff drabba förbryterskan Kerttu.
Han fordrade synbarligen, att förf. skulle haf-
va dragit försorg äfven derom, att publiken

| icke hade fått orsak att göra några reflexioner
öfver »eder lag och eder rättvisa» och sålun-
| da icke heller fått tillfälle att bevittna, hur Kert-

tu bemöttes af lagens tjenare, hvilket ovilkor-

| ligen måste inge ovilja mot det legera sätt,

opinionen och samhället behandla
och ’ hans gelikar. Herr A. M.
anser vidare »onödigt vara att tala om san-
ning i teckningar af personer och förhållanden
i den realistiska diktningen» och finner följ-
aktligen i »Arbetarens hustru» idel bot-
tendy och slagg. Risto kallar han »ett be-
synnerligt kräk», men bevisar genom sitt sätt
att uttala sig öfver en del saker, att hans eget

hvarpå

rättvisa, ha, ha, ha, dem skulle jag juskjutat> | åskådningssätt ganska nära sammanfaller med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:53:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1886/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free