Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
En tidigt fallen. — Literatur.
»Skall han nu ibland dem igen, fast han
borde veta, att de icke vilja honom något godt, «
sade min far. »De hafva fått för sig, att han
inberättar allt för husbonden, skvallrar på
dem, med andra ord. Han borde sky dem,
har jag ju sagt honom.»
»När skalkar locka dig, så följ icke»,
tillade min mor.
Mellertid fick löjtnant Svante låna hä-
sten — och red bort med de öfriga herrar-
ne sent på kvällen.
Frampå morgonen, dagen derpå, då min
far något senare än vanligt kom hem att äta
frukost, hvilken alltid intogs i dagligstugan,
der jag i en vrå hade min lilla säng,
föreföll han ytterst tyst och nedslagen. Jag
låg tyst och låtsade sofva.
Endast mina föräldrar voro i rummet.
»Har något ledsamt händt?» frågade min
undfallande.
»Ja,» svarade min far, och så brast han
plötsligen i gråt, som dock icke räckte länge.
»Svante är död,» sade han.
- »Hvad säger du och hur har det gått
till?»
»De voro på balen tills klockan fyra på
morgonen: I öfverlastadt tillstånd hjelptes
han på hästen. Sedan de ridit en stund,
märkte man, att han låg framstupa och snar-
kade. Hästen är ju stadig och pålitlig, och
derför tyckte man det var bra, att karlen
somnat. Sällskapet beslöt mangrant, att icke
väcka honom, förr än man kom fram till herre-
gården,
Då hade snvarkningen upphört. Svante
var kall och död och alldeles blåsvart öfver
hela venstra sidan.»
Min far snyftade åter, min mor gret,
Jag hade svårt vid att beherska mina
känslor, och knappt var min far gången ut
till sitt arbete, förrän jag kastade på mig
kläderna, skyndade förbi mor och ut i träd-
gården.
Jag sprang fram och tillbaka på gångar-
ne och sjöng »Fall, frusna snöflock, fall.»
Jag gick till hasselhäcken, der fullt af bo-
finkar kvittrade mellan lötven. Rätt som det
var, började kyrkans stora klockor ringa, gilt
och ljudeligen. Klangen dallrade in mellan
de mörka hassellöfven. Det var så svårt,
det jag kände. Jag skyndade in till mor.
»Ar det för honom, det ringer nu,» fråga-
de jag?
»Ja, hvem skulle trott det i går kväll,»
- sade hon. »Stackars barn, ty’ett barn var
mor
han dock, så förderfvad han än varl Ingen
uppfostran hade lärt honom att kämpa mot
frestelserna i lifvet. Genom dåliga kamraters
| inflytande föll han tidigt i dryckenskap, och
en synd blir aldrig ensam — — — Han var
i grunden en god natur.»
Tre dagar derefter, sedan man långt borta
i ena kyrkogårdshörnet gräft en graf åt löjt-
| nant Svante, kläddes kyrkan med blommor
| och grönt.
Utanför altarskranket vältes ett par lass
grus, och deröfver sattes de jordiska lemnin-
| garna af löjtnant Svante i en svart kista
med namnplåt och försilfrade fötter. Nu fick
han vara slägt till slägten.
Församlingens kyrkoherde förrättade be
grafningsceremonien, TI stället för svart mull
kastades tre skoflar hvit sand på kistan,
icke med skofvel, utan med silfversked. Jag
| såg det sjelf.
Och så gick orgeln med sorglig ton. Man
sjöng en psalm, som jag hvarken förr eller
sedan hört sjungas vid begrafningar.
»När rösten skälfvande och bruten
Åkallar skapare ditt namn,
O, sträck mot mig i dödsminuten
Din hulda faderliga famn.»
Jag skyndade ur kyrkan, innan man bar
ut kistan. Jag ville icke se den sänkas ned
i grafven. Utanför mitt hem stod jag en
; stund och såg bort i det kalla skylösa blå.
En skara flyttfoglar for i form af en triangel
högt öfver kyrkan, när det ringde sista gån-
gen för löjtnant Svante.
ji
Literatur-.
Kärlek
af Bärgtora.
(Pp
fe skal faa Lov at henlede »Framåts»
7) Leseres Opmerksomhed paa et Arbeide,
som fortjener en langt större Opmeerksomhed,
end der er bleven det til Del. Der er et i
Slutten af forrige Aar hos Almkvist og Wik-
sell i Upsala udkommet Drama, betitlet » Kär-
lek» af Bärgtora. Det er desverre saa, at
ligesaa let som mangen Gang et daarligt Pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
