Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt. 3
bildningen förenar oss äldre med hvår-
andra. Men ett tomt lif måste barnet i
viss grad föra, om icke undervisningen
går dess andliga och intellektuella kraft
till mötes, ty nu mera har skolan till den |
grad inkräktat på barnens tid och upp-
märksamhet, att hemmet aldrig kan räcka
till att ersätta de stycken, hvari hon bri-
ster.
Men det är sannerligen icke lätt att
känna barnets natur, att taga reda på
dess verkliga behof: barnet är sig icke
likt, det förändras oupphörligt, det är en
varelse vid 5 år, en aunan vid 9, en an-
nan vid 14: Långt har man ännu icke
kommit i det psykologiska studiet af
barnanaturen; men så mycket har man
dock insett, att vissa skeden af barnets
lif liksom falla i sär och utmärka sig
genom särskilda egenskaper. Så är det
en bestämd erfarenhet, att åldern från 9
till 13 år har en viss prägel, som skiljer
den från 13—16-års perioden. Det ka:
rakteristiska för det förra skedet är-bar-
nets starka begär att insamla fakta, att
se och höra allt möjligt, Det är så ny-
fiket och vetgirigt, att det aldrig kan få
se och höra nog, så länge — märk väl —
som det är fråga om verkliga, påtagliga
föremål. Dessa föremål kunna för öfrigt
vara fula eller vackra, ovanliga eller
hvardagliga: det gör detsamma, barnet
intresserar sig för allt, blott det är ett
stycke lif, en ny bit af den stora yttre
verlden, som barnasinnet brinner att lära
känna.
hetssinnet, den objektiva iakttagelseför-
mågan, som vid denna ålder har öfverta-
get, och som måste finna näring, om bar-
nets andliga lif skall blifva harmoniskt.
Kommer så perioden från 15 till 16
år. Då framträder begäret att få en
aning om den röda tråd, som går igenom
allting, att få veta något om målet för
menniskans tillvaro. Det är den vak-
nande tankens tid, men på samma gång
den vaknande känslans. Den unge har
ett behof att beundra och hänföras, att
låta hela sin varelse gå upp i en stark
känsla.
Om nu undervisningen gör till sin
uppgift att motsvara hvarje ålders intel-
lektuela behof, synes det falla af sig
själlft, att det kunskapsmaterial man med-
delar 9—13-åringar framför allt borde
Med andra ord, det är verklig- |
vara reelt och konkret. Det är icke tan-
kar och omdömen, utan bilder ur lifvet,
verkliga händelser, noggrannt beskrifna,
"och verkliga föremål, som de böra göra
bekantskap med. De böra oupphörligen
få tillfredsställa sitt begär efter grundlig,
| långsam, så att säga »hängifven» iaktta-
| gelse af verkligheten. Deremot borde
Iman icke söka drifva upp den generali-
serande reflexionen, som ej passar för
denna, utan för den följande perioden.
Då är det alldeles i sin ordning att söka
reda och klara begreppen, att med det
inre sammanhangets tråd knyta ihop de
enstaka företeelserna, under det man der-
jämte är mån om att leda i rätta spåret
| lärjungens fantasi och gifva honom nå-
| got, som han utan att sedan behöfva
| ångra sig kan omfatta med sin ålders
värme.
Låt oss nu kasta en blick på läropla-
| nerna i våra nuvarande flickskolor! Har
man vid deras uppställande tagit hänsyn
till de nu omtalade olika karaktärerna
hos de olika åldrarna? Jag har studerat
| många årsredogörelser, och i de allra
| flesta har jag funnit, att man till den
egentliga skolans lägre klasser — d. v. s.
just 9—13-årsperioden — förlägger de
öfversigtliga, generela kurserna, hvaremot
de utförliga kurserna komma senare i de
högre klasserna. Man har alltså gått en
väg, som är rakt motsatt den, hvilken
följer barnets psykologiska utveckling.
| De små 9-—13-åringarne få öfversigter, d.
v. s. de få en föreställning om hvad ett
| visst läroämne innehåller — ytlig, det
behöfver jag knappast säga — de få veta
de begrepp, de termer, med hvilka detta
ämne rör sig, och hvilket allt bör vara
| »undangjordt» för de högre klasserna, då
man tar om det samma, men »fyller på
| mera», gilfver mera detaljer och mera ut-
| förlighet.
Jag har framför mig årskurserna i
geografi och ser deraf, att man ofta på
ett år läser Europas, Asiens, Afrikas,
Australiens och Amerikas fysiska geo-
grafi. På ett är! — Tänk nu, hvad denna
kurs innefattar. Tänk endast på Asien.
Hvilka bilder ur menniskolifyet, djur- och
växtverlden skulle man icke kunna taga
fram för barnen från Sibirien, Japan,
Kina, Indien, Arabien! Och allt detta är
I dock blott en liten del af hela kursen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
