Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt.
11
»arriere-fond>, dit ingen sond kan nå och
inför hvilken vi stå i stum skräck. I
»Un crime d’amour» åter utgöres denna |
psykologiska gåta af samtidens svåraste
lyte, analyssjukan, känslolifvets sterilitet,
oförmågan att älska. »Un crime d’amour»
är samtidens: sedehistoria i sammandrag,
diagnosen af dess centrala lyte, blottan-
det af den sjuka punkten; men »Cruelle |
énigme» når djupare in, in till de stora
gåtor, som ligga i all natur, i tillvarone
sjelfva väsen.
I >F’irréparable» behandlar Bourget
samma ämne som i »Cruelle énigme»:
detta andra, hemlighetsfulla väsen, som
utan vår vetskap bor inom oss. Det är
historien om en ung flicka; som lifvet
sticker sjelfmordsvapnuet i handen, derföre
att hon icke sett klart i sitt eget hjerta.
Den vetenskapliga förklaringen öfver delta |
lefnadsöde gifver Bourget i dessa ord, som
han citerar efter en afsina lärare. »Men-
niskan, den moraliska personligheten, hvad
vi kalla jaget, är icke mera enkel än sjelfva
kroppen. Inunder förstånds- och känslo-
lifvet, hvarom vi äro medvetna och för
hvilket vi ikläda oss en sannohkt illuso-
risk ansvarighet, utbreder sig ett helt om-
råde, dunkelt och skiftande, nemligen
värt omedvetna lif. Der döljer sig i oss
en varelse, som vi icke känna och om
hvilken vi icke veta, huruvida den icke
är just motsatsen tillden varelse vi trodde
den vara. Deraf härleda sig de allmänna
omkastningar i uppförande, hvilka gifvit
anledning till så många deklamationer
från moralisternas sida. — Denna half:
metamorfos i karaktär, som hos de flesta
kvinnor framkallas genom röjandet af de
fysiologiska verkligheter, af hvilka det
första egandet åtföljes, hvad är den väl
annat än det plötsliga och ofta så smärt-
samma framträdandet af ett inom jung-:
frun slumrande, för henne sjelf okändt
väsen. — Hon har uppvaknat liksom ur
en dröm och förändrats. Eller rättare,
inger trollkonst har verkat på henne:
Hon har helt enkelt upptäckt ett ända
dittills hemlighetsfullt jag, som tänkte
och kände inom henne, -— utan hennes
vetskap ...» Noémi Hurtrel dör under
denna konflikt.
På samma sätt kan man i de småbe-
rättelser, som Bourget sammanfört under
den gemensamma titeln »Profils perdus»,
lätt uppleta den psykologiska egendom-
| lighet, kring hvilken hvar och en af dem
utformats.
»Amitié de femme» är en fin analys
af en säsongsförbindelse mellan en man
och en kvinna, såsonm hvars resultat fram-
.går: hur kan en man känna svartsjuka
gent emot en kvinna, som han icke äl-
skar, utan med hvilken han endast står i
[| ett lideisefritt vänskapsförhållande. I »An-
cien portrait» skildrar Bourget en ung rysk
nihilistska, med hvilken han gjorde be-
| kantskap under sin studenttid på ett mat-
ställe i Quartier Latin. Denna »oförklar-
liga flicka, som talade om kärleken, om
moderskapet, om döden, med den veten:
skapliga materialismens termer och som
ingen mans mun ens kysst på handen»,
är för honom en psykologisk gåta af egen-
domligt intresse. »Det var för mig så-
som fatalistisk filosof och öfvertygad som
jag alltjemt är om den djupa identiteten
mellan förståndet och hjertat, doktrinerna
och sensibiliteten, — ett outtömligt ämne
för reflexion, kontrasten mellan denna nä-
stan mystiska renhet och de teorier, i
hvilka. denna exentriska intelligens helst
dvaldes. Och så allt igenom, i »Flirting
| club», »Autre anglaise», »Sketch-book.»
Det är sålunda det gåtfulla i menni:-
skonaturen, som lockar vetenskapsmannen
i Bourget. Det är de små dragen i själs-
lifvet, som han omsorgsfullt aftecknar, de
omärkligaste känslorörelserna och de sub-
tilaste tankeoperationerna, allt som ligger
invid eller under det omedvetnas tröskel.
| Det är det dunkla i menniskan, det som
| beherskar henne och bestämmer hela heu-
nes lif, men som hon sjelf endast känner
| såsom sväfvande stämningar eller vaga
behof. Det är de oförklarliga motsägel-
serna i menniskonaturen, passionernas
sofisterier, psykologiska monstruositeter
I och anomalier; »dessa besynnerligheter
som utgå från de omätbara djupeni vårt
väsen», en sjukligt öfverutvecklad tankes
obetydligaste vindningar, raffineradt ut-
| sökta stämningars lättaste afskuggningar,
| det skiftande spelet af bådaderas ljus
och skugga. Bourget visar oss hela denna
bräckliga, ömtåliga mekanism hos de
| mest öfverkultiverade menniskorna i en
| civilisation som åldras, med dess fina hjul
’ och kuggar, hvilka stanna eller gå ur led,
"om det minsta stoftgrand faller öfver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
