Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
Det unga
Frankrike.
Med tankens allra mest förfinade ana-
lysinstrument reder han ut denna den
menskliga andens dolda verksamhet och
hemlighetsfulla lf, ända tills han når
den gräns, der äfven han står famlande
och maktlös. Ty fastän Bourget är den
samtida literaturens finaste analytiker, fins
det, karaktäristiskt nog, knappast något
ord, som han använder så ofta som or-
det »indéfinissable». Afven hans sjuk-
ligt skärpta tanke möter den horisont,
der allt ligger höljdt i dimma.
Men der tanken slutar, tager aningen
vid. Och i den instinktiva aningens yt-
terligt fina nyansering eger Bourget cn
förmögenhet, som i ännu högre grad än
analyssinnet möjliggör för honom den
detaljerade och distinkta kännedomen om
menniskans urväsen och omedvetna lif.
Liksom det fins ljud- och ljusfenomen
så svaga, att endast synnerligen fina or-
gan kunna uppfatta dem, så äfven i själs-
lifvet. Bourget eger denna känsloorganens
ytterliga differentiering. - Derigenom kan
han i en bild skarpt fixera ett själstill-
stånd, hvars element analysen icke kan
särskilja ut från hvarandra, genom en
bild hos läsaren framkalla en stämning,
som kommer denne att sjelf känna det
åsyftade själstillståndet samt förutvarande
förnimmelser, hvilka icke ens den mest
minutiösa analys skulle kunna göra
fattbara - för oss: ’T. ex.: »detta ljufva
själstillstånd, då manu hör inom sig lik-
som en röst som sjunger»; eller: »denna
sömn, hvari man tycker sig sofva med
ljus i drömmarne>; ellep: »han (Hubert
i »Cruelle -énigme», i den stora uppgö-
relsescenen med ’Thérese, då misstankarne
ånyo springa fram) såg plötsligt fram-
för sig afgrunder, i belysningen af en af |
dessa ögonblickliga intuitioner, som stun-
dom upplysa hela vår hjerna i stunder
af ytterlig sinnesrörelse.»> Genom samma |
fina nyansering i denna egendomliga för-
måga att omedelbart, under formen al
en stämning, en vag sympati eller anti-
pati, mottaga hela, oupplösta intryck,
griper han skiftningarna i »denna obe-
stämbara arom, som sväfvar kring hvarje
kvinna», liksom i denna »moraliska at-
mosfär, som sväfvar öfver alla städer och
som man inandas utan att riktigt kunna
uppanalysera dess element.» Genom sam-
ma förfinade känslighet kan han se, med
moderns blick, hos Hubert efter Folke-
stone-färden, att hans ögon skiftat, »lik-
som de skifta hos en ung flicka som mog-
nat till kvinna, med en af dessa omärk-
liga skiftningar, som bestå i en nyans i
uttrycket.» Han uppfattar den gemen-
samma, outgrundliga stämningsnyansen
öfver
själ, såsom då han i skildringen af Thé-
réses och Huberts promenad länge stran-
den vid Folkestone, inför den vida ocea-
nen och under den vida stjernströdda
| natthimmelen, säger: »Den dunkla intui-
| tionen af verldssjälen, af hvilken de syn-
| liga formerna och de osyuliga känslorna
| äro en gemensam verkan, röjde för dem,
| utan att de sjelfva gjorde sig reda der-
| för, en hemlighetsfull analogi och liksom
| ett gudomligt samband mellan det egen-
domliga anletet hos denna naturvrå och
| den obestämbara essensen i deras vekhet. »
| På samma sätt känner han den mystiska
samstämmigheten mellan en kvinnas sär-
egna personlighet — hvilken vi endast
känna genom ett dunkelt intryck i hela
vårt väsen, än smekande, än motbjudande,
liksom den utströmmande doften från en
blomma — samt det milieu som naturli-
gast sluter sig kring denna säregna per-
sonlighet och framhäfver densamma kraf-
tigast. »Fins det i sjelfva verket icke»,
säger han på ett ställe i » Deuxieme amour»,
| »för alla kvinnor en timme på dagen, ett
| flyktigt ögonblick, då deras skönhet har-
| monierar med tingens färg och själ?
| Det fins leende och glada kvinnor, hvil-
| kas skalkaktiga sjelfsvåld är mest förtju-
| sände på morgonen. Man bör lefva med
| dem i ett landtligt familjelif eller på hafs-
| kusten, och det är under en ridt i sol-
| uppgången som en man, som älskar dem,
| mest njuter deras lyckliga behag. Det
I
|
fins andra, furstliga och öfvermodiga,
hvilka bäst passa samman med lysande
| nattliga fester, och hvilkas majestät strå-
| lar än mera fullt i rika drägters yppig-
| het, bland ljus och blommor, diamanter
I och nakna skuldror. Claires skönhet, så
fin, så allvarlig och likväl så rörande,
blef än mer betagande i den första skym-
| ningens halfdunkel.»
| Men ännu längre inne, ännu djupare
I nere, utbreda sig nya, ändlösa vidder,
er lif höres fram till oss endast så-
som elt svagt munmmel, då viiensamma
ett natursceneri och en mennisko- :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
