Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I tat:
Framåt.
-
2
elendigt Kreatur, som kommer i min Vei.
Det kan altid veere vis paa to Venner:
Gud ög mig.»
Literatur.
Anne Charlotte Edgren: En sommarsaga.
I. Heggström, Stockholm 1886. 2 delar.
AA
5 å en roman som denna hvars inne-
> håll jag antar redan vara läsaren be-
kant har mången under flera års tid vän-
Att nu just fru Edgren upptog detrika
ämne, som sålunda »legat i luften», var häl-
ler ej oväntadt. Fru E. ser sig om med
allt vaknare ögon, snabba att urskilja sin
samtids kännetecknande drag och äfven att
upptäcka dessas mera fina, känsliga, tillfälliga
skiftningar. Hvarje nytt arbete af fru E.
vederlägger den en gång gängse föreställnin-
gen, att hennes diktning skulle vara endast
en liknöjd spegel för allbekanta företeelser
»ur lifvet.» Sedan lifvet omkring henne
blifvit djupare upprördt, företer ej häller hen-
nes produktion samma lugn som förr, utan
visar det vågsvall, som på fjordarne fortsät-
ter verldshafyvets rörelser.
Nutidsströmningen i »En Sommarsaga»
är den starkaste af alla. Framtiden kommer
må hända att känneteckna vitterheten från
senare hälften af vårt århundrade som lite-
raturen om och af kvinnan. Hennes bild
ger åtminstone en bestämmande prägel åt
samtidens skönliteratur, men kvinnan i mo:
därn mening, utvecklad till själfständig per-
sonlighet och själfständig lifegärning. Sär-
skildt den nordiska literaturen från senaste
årtionden handlar väsentligen om detta ämne,
oftast om den unga kvinnans utvecklingsar-
bete eller den olyckligt gifta kvinnans fri-
hetskamp, och äfven fru Edgren har förut
med framgång behandlat dessa ämnen. Men
tidigast af alla har hon nu i sin första ro-
man gjort det lyckliga grepp, med hvilket
hon nått själfva centrum af det stora områ-
det, genom att i en lifsbild åskådliggöra spörs-
målet: om den till en själfständig FYSNEete
och. lifsgärning utvecklade kvinnan kan,
djupare mening, förverkliga äktenskapet?
Detta problem, som ojämförligt är kvin-
no- och äktenskapsfrågans mäst betydelsefulla.
| skulle besvaras med »nej», kommer att ända
| hela emancipationssträfvans riktning, har fru
E. i »En Sommarsaga» framstält med otve-
tydig klarhet. Inga villande biomständighe-
| ter hindra läsaren att inse, att enda stöteste-
| nen för det i denna roman skildrade äkten-
| skapets lycka, är det förhållandet, att hustrun
| där är den mäst utpräglade individualiteten,
| med den mäst bestämda lifsuppgiften.
I
Fru E. har redan i en af sina intressan-
| taste noveller (»Kvinlighet och Erotik») be-
|| handlat den modärna kvinnotypens ställning
till det erotiska. Men der har Alie, i mot-
sats till Ulla i Sommarsagan, icke genom
begåfning och uppfostran nått klarhet och ro,
utan lider af att ej vara färdig, att ej ega
ett mål för sina krafter.
Den därigenom vållade disharmonien gör
henne osympatisk för den man hon älskar,
emedan han har traditionella känslor rörande
kvinligheten, känslor dem Alie sårar,
Ulla däremot är intet af dessa, ännu
ej ovanliga, offer för den pågående utveck-
lingen. Hon har fullkomligt lyckats — så
fullkomligt, att hon "strålar af segerlycka
och kraftförnöjelse. Hennes begåfning är så
obestridlig, hennes utbildning för sitt kall
så omsorgsfull, att hon redan genom detta
skulle ega ett visst behag, trygghetens och
naturlighetens. När hon nu därtill eger alla
kvinnans öfriga tjusningsmedel, så går det
mycket snabt för den unge, norske folkhög-
skoleläraren att öfvervinna sina traditionella
åsigter — ty han har i detta fall inga tra-
ditionella känslo
’ enligt hvilka han först funnit den berömda
svenska målarinnan »sakna djupare känslig-
het» samt vara »allt för öfverlägsen och sig
själf nog.» Och ej endast han, äfven hon
är så anlagd, att båda mycket starkt måste
| komma att gripas af hvarandras skaplynnen.
Han fängslar konstnärinnan genom sin man-
liga skönhet och sin kraft — hvilken han, i för-
bigående sagdt, visar väl många prof på;
han vinner hennes sympati genom samma
naturkärlek, friskhet, själfständighet och fri-
het från konventionalism, som tillhöra hennes.
konstnärslynne. Men han vinner också hen-
nes kvinnohjärta genom dem af sina egenska-
per, som föra henne in på ett område, där
hon förnt varit främmande, men hvars stor-
het hon dock under sitt ytligare lif haft en
| aning om, ett offervilligt, pligttroget arbete
och som, om frågan en gång af erfarenheten | för andras lycka:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
