Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt.
9
nes psykologiska intresse för dessa är starkare
än hennes humoristiska förmåga att smälta
samman de särskilda dragen. Bakgrunden
får därigenom för mycket »valör», blir nå-
got »orolig», för att bruka målarspråket.
Hvad emellertid totalintrycket af »En
Sorwmarsaga; beträffar, så har fru BE. nog
skänkt oss en och annan novell, som varit
mera fulländad, men aldrig skapat ett så be-
tydande verk såväl i fråga om rikt lifsinne-
båll som kraft i skildringen.
Fru E:s författarindividualitet har ett starkt
behof af bestämda konturer och färger, hyil-
ket gör, att hennes diktade personer sällan
gifva förnimmelsen af denna obegränsade in-
nehållsrikedom, som utmärker vissa diktare
och då vanligen beror olott på några få, lyc-
kosamma drag. Det är denna fru E:s för-
kärlek för det klara, hvilken man omedvetet
angriper, då hon benämnes kall — en be-
skyllning, som den episka framställningskon-
sten, så snart den nått en hög grad af full-
ändning, nästan alltid ådrager skildraren.
Det kräfver ’ estetisk utveckling för att för-
stå, huru djupt personligt en diktare må-
ste lefva med sina diktskapelser för att lyc-
kas nå just denna svala, genomskinliga, lug-
na framställning, eller hvilket nitiskt arbete
i själfva verket förstuckit sig bakom denna
konst, hvars förnäma kännemärke är just
måttfull enkelhet, Fru E. är så ärlig, att
hon försmår hvarje kraftprof; hon »gör» al-
drig saker för att visa hyad hon kan åstad-
komma, Hon har aldrig sökt eller vunnit
virtuositetens segrar. Realistens öga för verk-
lighet har hos henne i de flesta fall utbildats
till konstnärens smak vid valet så väl af mo-
tiv som af detaljer; och ehuru hon sedan,
som alla konstnärer, ena gången har mera,
den andra mindre lycka vid själfva framställ-
ningen, gör detta hennes nivå i allmänhet
högre än deras, som sakna denna, men an-
vars ha en eller annan egenskap mer utpräglad,
som kunna vara mer lidelsefulla, mer naiva,
mer rörliga, mer nyanserade än hon. Fru
E. meddelar en känsla aftrygghetgenom att vara
stolt gent emot lockelsen att gå utom sin begräns-
ning; hon är lugn i medvetandet, att hon inom
denna begränsning söker största möjliga full-
komning, Endast sådana personligheter ega
stil — hvilket är detsamma, som att säga
dem ega karaktär. Ty blott den, som har
mod att vara sig själf, kan någonsin bli en
äkta stilist eller en äkta karaktär.
Fra Edgren har i sin framställningskonst
| samma något farliga benägenhet som Paul
| Heyse, om hvilken hon stundom påminner, näm- å
| ligen att gärna själf berätta karaktärerna, att
stycktals referera istället för att utan undan-
tag låta personerna genom handling och ord
känneteckna sig själfva Sommarsagans första
och sista fjärdedel äro konstnärligt svagast,
emedan denna refererande benägenhet fått
råda, jämte det att, som redan påpekats, bi-
personerna där fått för mycket utrymme.
Liksom Iltfeyse är fru E. också starkare i
skildringen af situationer än af stämningar
och mer intresserad af att energiskt framhålla
det egendomligaste hos personligheten än en
mångfald af egendomligheter, Detta beror
på, att det hos båda snarare är målaren än
skalden, som gripes, och häri ligger hemlig-
heten såväl af hvad de mäkta Som icke mäkta,
Att emeilertid »En sommarsaga» blifvit lif-
ligare, stämningsrikare, mer personlig än nå-
got af fru E:s tidigare arbeten beror på det
samma, som gör en »Corinne» en »Aurora
Leigh+ så fängslande, oaktadt man inser fe-
len, detta samma, som skall komma Sommarsa-
gan att, likt dessa dikter, skälfva aflit, äfven se-
dan man en gång börjat att finna formen
föråldrad.
Det är enkvinlig konstnärs skildring aj
konstnärslidelsen, i konflikt med den erotiska
lidelsen, som gifvit ett åjup åt >En Sommarsa-
ga», hvilket kvinliga framställningar urlifvetsäl-
lan ega, emedan kvinnors förhållande till lifvet
ännu vanligen skiljer sig från mäns lika mycket,
som den i vagn åkandes uppfattning-af ett land-
skap skiljer sig från fotvandrarens. Något af det
| omedelbara, friska, vilda, energiska i dennes
| förnimmelser är det, som utgör den starka
| tjusningen i »En Sommarsaga».
| Det positiva resultatet af romanen, för
| det i densamma uppstälda problemet, är icke,
detta blifvit löst. Det positiva resultatet
| att
lär: att en själf personligt utvecklad kvinna
med en egen lilsuppgift skrifvit en optimi-
stisk bok med afseende å möjligheten för nu-
tidskvinnan att förverkliga äktenskapet och
’ på samma gång därunder nå individnel fri-
| görelse, Ty en sådan ljusskimrande bok om
| såväl kärlekens som den kvinliga personlighe-
| tens kamp för tillvaron är >En Sommarsaga».
| Det är ej för tidigt att inom litteraturen
| få höra hoppfulla utsagor rörande denna kamp.
Att alltjämt stanna vid pessimistiska resultat,
är att uppge sin tro på mänsklighetens fram-
I tid. Ellen Key.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
