Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt:
2
Magda bet sig i läppen, och det vardt
yst en stund.
» Vi få lof att ruffa upp oss», sade för-
valtaren plötsligt och tog fram vin.
När han skulle slå i Magdas glas, kastade
hon en halft frågande blick på Rikard och
förklarade, att hon intet ville ha.
»Jaså», sade förvaltaren. »Lilla frun, ska
bli, är lika radikal nykterist som ytterlighets-
mannen Rikard.» >Ånej», svarade hon och
berättade, att i prästgården, hvarifrån hon
kom — och där Rikard hade haft henne in-
ackorderad — dracks vin till hvarje middag,
något som hon inte fann vara alls orätt.
Det fammade till i Rikards öga. Hon
[visste mycket väl, att nykterheten var en af
hans förnämsta grundsatser. Han hade förut
bedt henne gå in i goodtemplarorden, som
’han själf tillhörde, men hon hade svarat, att
i logen där på platsen fans blott drängar och
pigor. De voro nu också folk i Rikards ögonv,
alls inte för dåliga att umgås med. Han hade
emellertid då trott, att det på något sätt
skulle kunna skada hennes rykte, att hon, en
ensam flicka, gick in i orden, och därför
hade han inte uttryckt någon vidare önskan
därom. Nu hörde han emellertid, att hon
ringaktande yttrade sig om en af hans lifs-
rågor, och det gjorde honom ondt.
ooo» Ni menar väl inte, hvad ni säger», sade
förvaltaren, som ville bättra upp saken, då
han såg vecken i Rikards panna.
»Anej, jag skämtar naturligtvis», svarade
Magda.
Men därmed var saken ingalunda upp-
hjälpt. Tvärtom. Att en människa hade en
oriktig åsigt, det kunde Rikard fördraga, men
inte att man skämtade med något ädelt, som
för andra var dyrt och heligt.
Man skyndade att komma från bords.
Magda gick in i ett enskildt rum för att
börja kläda sig och Rikard och förvaltaren
blefvo sittande i rökrummet.
»Gratulerar», sade förvaltaren ironiskt.
»Känner du dig inte bra lycklig?»
»Å, inte ärnar jag bli olycklig för en så
liten -molntapp. Hon skall snart ha: ångrat
det där. Hon är mig så hängifven. Hon off-
rar gärna alt för mig. Om hon också inte
förstår, att det eller det är rätt, så gör hon
det ändock, blott jag sagt det. Ty hon tror
så fast, att alt jag vill är rätt. Och detär
alt jag begär.»
»Då måtte du ha gett henne fan så litet
hum om, hvad du anser vara rätt».
»’Tvärtom. Jag vet ingenting, som jag
inte brefväxlat med henne om under vår två-
åriga förlofning.»
» Gratulerar än en gång. Såg du hennes
klädning? Hon är smal om midjan, så att
det är ett elände att se på henne, och ändå
hade hon dragit åt klädningslifvet, så att hon
knapt kunde andas. Men apotekare och dok-
torer behöfva lefva, och för folk, som hämma
blodomloppet, äro, som du vet, järnpiller ut-
märkta. Och så kan du tala om för henne,
som en gång skall bli dina barns mor, att
sådana styltor som hennes klackar hos mer
än en orsakat ofruktsamhet, i alla händelser för-
färliga födslosmärtor . . .»
»Det har jag sagt henne...»
»Och ändål.. Mycket trefligt! Tänk hvad
folk skall få för aktning för dina föredrag
om kvinnodrägten, när din egen hustru, som
ju älskar dig så högt och som vill offra
alt för dig, kommer med sådant hvardags-
folkskraffs, om hvars fulhet och skadlighet du
öfvertygat hennel... Hur går det med herr
reformatorns granna fras mot de kvinnor,
som dölja sitt högburna änne under en lugg,
hvartill modet hämtats från pudlarne? Och
så bränner hon sin lugg till på köpet. Det
tar nog sin halftimme för dag — en utom-
ordentligt väl använd tid och ett så präktigt
exempel för edra barn sedan — om ni få
| några. — Med hvilken rättmätig stolthet skola
| de inte kunna omtala, att de ha en mor, som
bränner sitt hår — nota bene, om hon då
har något mer att bränna, Ty, som du vet,
så handterar man inte ostraffadt sin kropp
så onaturligt. Nog skall hon bli bra älsk-
värd, när hon kommer i perukl... Aja, all-
varsamt, åtminstone lika älskvärd som nu med
håret uppsnipadt i nacken och viradt i en
sådan där treflig ruka. Och så jämnklipt
och benadt bakpå halsen, alldeles som Tilda på
stadskällarn, den där tjocka djäfveln, som
går och förstör aptiten för folk ;.. Jag hög-
aktar dig djupt och allvarligt för ditt val
och det skola också alla, som veta, hvad
du har för åsigter. Det blir så präktigt,
ser du. Du går och predikar mot högfärd,
modedårskap och fåneri, och hon hjälper dig
med att uppträda som afskräckande exempel.»
Det vardt tyst en stund.
»Fan i min själ, tror jag inte, att du
lipat!»
»Ånej, jag kunde inte sofva i natt.»
»Af glädje, förstås. Du lyckans ost!
»Hör du, skall det dansas på bröllopet!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
