Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 Om djurskyddet. sedt från vegetarisk ståndpunkt, och om vivisektionen.
Vi vilja här afbandla frågan, om djuret
lider under operationen, och om de olika slagen
af bedöfningsmedel förmå hindra plågorna.
Dr Hoggan skrifver: jag anser de s. k.
» verklige» bedöfningsmedeln (kloroform, eter
etc.) vara en förbannelse för alla de djur, som
äro underkastade vivisektion.: Denna sats, som
klingar lik en paradox, är dock ej en sådan.
Ty helt visst har dr Hoggan rätt, då han till
försvar för detta sitt påstående visar, hur
vivisektorn, som nästan aldrig vet att af-
passa kvantiteten, ger djuret för liten dosis,
rädd att störa vissa lifsfunktioner; djuret vak-
nar då under operationen och får kanske tim-
tals uthärda smärtans hela raseri; och wvivi-
sektorn bryr sig visserligen ej om attförnya
bedöfningen.
att döfva vivisektorns samvete än djuret.
Om narkosmedeln (opium, morfium etc.) |
skrifver "Claude Bernard, en beryktad vivi-
sektor:
ning; känseln fins dock kvar, ty kniper man
djuret med en tång, skriker det.»
Återstår kurare. Vi låta den förste an-
vändaren af detta medel, Claude Bernard,
tala: »Kurare verkar förlamande blott på rö-
relse- men ej på känselnerverna; det är in-
tet bedöfningsmedel». Och på ett annat
ställe säger han: detta skenbara inslumrande,
som följer njutandet af kurare, är i verklig-
heten åtföljdt af de gräsligaste smärtor, fan-
tasien någonsin kan föreställa sig. TI denna
orörliga kropp, bakom dessa stela ögon, der
allt tyckes eriura om döden, lefva dock kän-
sel och medvetande. Detta lik framför oss
hör och urskiljer allt, som sker rundt om-
kring, lider, om det knipes eller såras, med
ett ord, medvetande och vilja finnas, men för
mågan att visa detta felas.
Och detta medel rekommenderas såsom nå-
got högst förmånligt. Fräckare likgiltighet för
djurens kval kan väl knappt tänkas!
Vi vilja ej uppehålla oss med beskrifnin-
gen på toörtyrverktygen, som i djefvulskhet
fullt torde kunna mäta sig med inkvisitio-
nens raffinerade marterredskap. Men hur
mycket lättare vore ej att försvara katolikens
fanatism än mången af desse kalle hvardags-
menniskor, som, drifna af låg egoism, lum-
pen’ äresjuka eller lika tarflig nyfikenhet (vet-
girighet bör det ej kallas!), öfverbjuda hvar-
andra i känslolös grymhet.
Det skulle ej förvåna, om en senare tid
i viviseéktionen komme att se ett sjukligt fe-
nomen, ett slags vansinne, analogt med
Dessa medel äro snarare egnade |
»djuret faller i ett tillstånd af bedöf- |)
| mördarens passion, som nu af alla upplyste
| betraktas som en sjukdom.
| Ty hvad skall man tänka, när man läser -
| beskrifningen på dessa gagnlösa, oerhörda ex-
periment? .
I Eller är det ej vansinne, då prof. Ellen- -
berger i Dresden rakar djuren och sedan lacke-
rar dem till döds för att ådagalägga, att djur,
så behandlade, blifva efter i utveckling, och
att renlighet och hudskötsel äro nödvändiga
för kroppens helsa!?
| Eller när prof. Leopold skär ut ungarne
| på en drägtig kaninhona för att söka inplan-
tera dem i en annan? !
| Eller när Claude Bernard sätter in djur -
i en af honom konstruerad ugn för att no-
tera vid hvilken värmegrad de gå under, allt-
| så steker dem lefvande!
Eller när Magendi utskär en drägtig hyn-
das valpar och lägger dem framför modern
för att studera moderskärleken?
Böcker skulle kunna fyllas med slika gräs-
| ligheter, hvilka uppröra oss så mycket mer,
| som de äro planlösa och till ingen nytta.
Vi vilja endast till slut omnämna en ita-
lienare, som i sin person, så att säga, kon-
sentrerar denna blodiga passion, en man,
som ovilkorligen i hela sin sträfvan högt ta-
lar för vår sats, att vivisektorn ofta är en
sjukling med vansinnets symptom och att han
| borde bebandlas som en sådan.
Det är den sorgligt ryktbare signor Paolo
Montegazza, som gjort till siu lifsuppgift att
| studera smärtans fysiologi och filosofi och som
| utgifvit sina samlade rön i ett arbete med
titel, La Fisiologia del Dolore,
För att grundligen kunna studera sitt
ämne ansåg professorn det nödvändigt att
kunna frambringa de allra svåraste kval, och
"han uttänkte i detta syfte flera olika meto-
|| der. En af dessa, som han fann särdeles
| förträfflig, bestod i att borra otaliga, skarpa
| spikar genom offrets fötter; för att öka smär-
| tan vegagnade han sig sedermera afinflamma-
| tion i såren. Slutligen uppfann han ett mar-
| terinstrument, som möjliggjorde att med tan-
dade tänger bit för bit knipa djuret, krossa
det, slita sönder det, rådbråka och sträcka
det, så att hvarje tänkbart sätt att frambrin-
| ga smärta här kom till användning. TI ex-
perimenttabellerna skiljer professorn sorgfäl-
ligt mellan molto dolore (stark smärta) och
crudeli dolore (gräslig smärta), och tyckes
den senare benämningen vara för de fall,
| der djuren späckas med spikar, Montegaz- -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
