Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt.
3
Det mod, ej utt strax vänta skördar
Af urtima tistelfaält;
Det mod, att bli nöjd med posten,
Der sanningen honom stält;
Det mod, att i menniskovimlet
På nytt slunga sanning ut,
Och alltjent på resonnansen
Bedragen bli som förut.
Adalbert.
| (0
| En regndag.
[ER
: et var cen "liten anspråkslös badort
AA med den blåa fjorden framför sig,
’kransad af ännu blåare fjäll, och den vilda
Iklippryggen bakom sig, der björkar, rön-
upp om hvarandra.
Det var vackert nog deruppe iden
vida skogen, der bäckar dansade ned mel-
den "långt under: ens fötter, holmar ut-
bredde sig i vexlande fägring öfver vat-
tenytan och fjällsträckningar förtonade i
underbara skiftningar så långt blicken
kunde hå, men turistströmmen hade icke
hittat dit.
Derför funnos der icke heller några
hotell med uppdrifna priser och anteck-
Hingsböcker med naiva utgjutelser i. Der
funnos inga engelsmän i dammrockar och
iBedeker under armen, inga misseri märk-
värdiga och märkvärdigt fula drägter,
inga platser fullristade -med mer eller
mindre intresselösa namn — kort sagdt,
der fans ingenting, som: tydde på en se-
värd eller besökt ort.
dit, hade kanske stannat der längre än
han tänkt från början, ströfvat omkring
der uppe vid fjällranden, satt sig ned un-
der ’en drömmande hängbjörk, tills ban
slutligen börjat drömma sjelf, och så hade
allmänheten "fått en ny stämningsbild.
Ten den rätta stämningen, det der första,
obestämbara, halft söfvande, halft lifväc-
öÖ
till allmänheten: Det dröjde deruppe, i
bar, tallar ’och = menniskor’ klättrade |
dan ’bergsskrefror, vågor elogo mot stran- |
En och annan skald, som förirrat sig |
luften, i barrdoften, i vågskvalpet och få-
gelsången, och när en ny skald kom, tvin-
| gade det sig ånyo på honom, som en obe-
| tvinglig önskan, att tolka det andliga skön-
hetsväsen, som stod vid hans sida och
| log åt hans tafatta försök att ge det hf.
Några sjukliga enstöringar träffade
man också på deruppe. De gingo under
tallarne och andades terpentinångor eller
också slogo de sig ned på en öppen klint
med utsigt öfver fjorden och drucko sol-
sken.
Den ungdom, som ville roa sig, —
och hvilken ungdom vill icke det? —
skeppade i glada flockar in sig i segel-
| båtar, och så flögo de af på hvita segel-
| vingar, som buro dem till badortens in-
tagande omgifningar, och på stolta ung-
domsförhoppningar, som buro dem ändå
mycket längre.
Men detta allt gälde blott för vackert
väder, och nu hade det regnat i nära en
veckas: tid.
| Bäckarna forsade med ökad fart, men
| för öfrigt stod skogen öfvergifven. Sva-
lorna släpade vingarna, fjorden var för-
vandlad till ett oredigt töcken, och vå-
gorna piskade fräsande och hvitskummiga
mot de fastbundua båtarna. ”Thermome-
"tern visade nio grader, och ungdomen vi-
"sade frusna, bedröfvade ansigten.
| Det var tröstlöst, jämmerligt tröstlöst.
Lilly sträckte gäspande ut sig, der
hon satt på den glastäckta verandan och
| slog upp ett par dåsiga ögon från en af
| lånbibliothekets mest utslitna romaner:
»Nej, det här orkar jag inte med.
’ Han är kär, och hon är kär, och det ha
| de hållit på med hundra sextiofyra sidor,
| och de äro nästan ledsammare än regnet.
I Nu går jag till Ellen, mamma.»
| »I det här vädret?»
| »Jag tar paraply:»
| »Och galoscher, annars blir du våt
I om fötterna.»
» Nej, jag tackar, det är det värsta”
I jag vet» I
»Ja, men du förkyler dig.»
»Det gör jag visstinte.» Lilly knäppte
med en sjelfständig knyck igen den ät-
sittande regnkappan, tryckte en stor rot-
| hatt ner på den mörklurfviga hjessan,
körde sin hlla näsa i vädret och sina små
högklackade skor i smutsen, och så bar
det af.
FS tg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
