Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FPramåt. 2
sig. "Men naar hun slaar af paa sine For-
dringer og vil fornegte sit bedre Jeg, saa
mana Agtelsen fuldstiendig falde og det tjener
lidét" til at heve den igjen, at hun af san
Förlovede endnu bar lidt respektindgydende
Selvstandighed igjen —– pludselig, som det
förekommer mig, mere som et arrigt Barn,
kaster ham sin Handske i Ansigtetistedetfor
at forlige sig med ham, Björnson maa na-
turligvis have havt en mening med Swavu,
enten har han villet fremstille en Kvindetype
fast og urokkelig i sin Retfrerdighedsfölelse
og da forekommer mig den svage, stemnings-
fulde og varierende Swava lidet beldig” eller
ikke nu tildags, men at endogsaa de, der
af Naturen er mere end almindeligt skikket
> til at blive saadane helstöbte Skikkelser för
Eks. Swava af Omstendighedernes Magt,
tvinges til at lempe sig ind i den samme
Sam fundsform og dermed maa da Forfatteren
indirekte medgive, at der maa eksistere en
forskjellig Moral för Mend og Kvinder, hvad
der imidlertid er ligesaa vanskeligt at tro er
Forfatterens -Mening. Nei, han mener nok,
at der skal vere ens Moral for de begge
Kjön og da maa man sige, Swava foreligger
mindre heldig fra Forfatterens Haand. Jeg
| hölder i "mange Henseender paa Bärgtoras
Anna. Hvorfor er hun saa meget finere, kon-
sekventere og sympathetisk skildret? Sand-
synligvis fordi det her er en Kvinde, som
| skildrer en Kvinde. Björnsons Kunstfärdig-
hed har her trukket det korteste Straa. Hans
mandlige Karakterer er naturligvis noget gan-
ske ”anderledes helstöbt. Alf. Christensen,
Swavas gemytlige men letsindige Fader og
gamle Christensen ere alle fortreffelige Typer,
men ”BKeller ikke hos disse finder man, som
Regel betragtet, den konsekvente, djerve Teg-
ning, man er vaändt til hos Björnson. Der
kunde "nok vere meget mere at skrive om
»En Handske» i og for sig selv, men jeg
bör ikke vove mig ud paa Vidtmöjlighedernes
brede Landevei. Til Slutning skal jeg sam-
mentrekke, hvad Björnson vistnok idethele-
taget har villet men kun delvis bar faaet frem
i En” Handske», men som Bärgtora i sit
»Kärlek» greit og konsekvent har stillet os
for Öje.. Först og fremst skal det vrere den
samme Moral "for Mend som for Kvinder.
Det er jo hverken- noget nyt eller merkver-
digt men derfor ikke mindre berettiget at
egoistiske Bevergrunde, som fördi hendes |
ogsaa maa ban have villet faa frem, at saa- |
darne helstöbte Kvindenaturer eksisterer der |
| före frem i vor löse Tid. Det gaar ikke an
| at slaa af eh Toddel paa denne Fordring;
men dette hindrer ikke, at det enkelte Indi-
| vid under seregne Omstendigheder har Ret
til at siette sig udover en ensidig Fortolk-
| ning af denne Fordring. Dernest tiltvenger
| baade Mzendene og Kvinderne en Retledning;
| thi det er ikke bare Mendene, nei ogsaa
| Kvinderne maa reformeres, Man skal slippe
| at spörge: »On est la femmels
I
| Ulrik ÅA. P. Christiansen,
RE
Tre teaterkvällar.
Bref från Stockholm till Framåt.
December 1856.
i vad vill teaterpubliken?
d Den vill ha roligt, först och sist ha roligt.
Man går på teatern för att hvila sig, för att
friska upp sina lifsandar erter dagens arbete
— eller för att slå ihjäl aftonen efter dagens
sysslolöshet. I hvilketdera fallet vill man ha
roligt för sina pengar.
Nu händer det, att de roligaste styckena
ej äro de bästa. Det händer också, att man
på teaterstyckens öde kan tillämpa den be-
kanta sentensen om böcker: »det bästa, som
är skrifvet, är inte tryckt, och det bästa; sova
är tryckt, är inte läst». Man får enligt min
åsigt ej lasta publiken för det, att den har
sin smak för sig, endast taga förhållandet
| som ett faktum och rätta sig derefter.
| Den som skrifver för scenen måste under:
kasta sig att söka turessera publiken på det
| ena eller andra sättet. Vill man göra psy-
| kologiska rön, då går det endast genom att
| laga till anrättningen så, att den blir smaklig
ialla fall, så att intresset väckes genom
| det ena eller andra medlet. Man måste ha
klart för sig, att publiken bryr sig litet om
författarens lodningar i menniskosjälen, att
| den: vill -ha roligt och dermed punkt.
| Rätta sig efter allmänhetens smak måste
| för öfrigt en hvar författare, som sträfvar till
| succes, bekväma sig till.” Ofta nog kan fram-
| gången till och med bero på de större: eller
| mindre medgifvanden; författaren gjort åt den
| stora massans smak, denna massa, som skall
| förmås att betala pengar för boken eller för
| att se pjesen.
| Uppfostra publiken?
Hi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
