Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 Till Framåt och allmänheten. — Till en hustru. — Till Red. af cEramåts!
lösning mäste finnas, hvarigenom kropp och själ |
samtidigt kunna hållas sunda. Det är den lös:
ningen vi ha att sökas Om ej någon afoss blir
mogen att ingå i löftets land, så hinner väl ett
annat slägte dit, må vi emellertid hoppfullt be-
gifva oss på vägen!
Vi ha att tillse, att våra äktenskap blifva nå:
got helt annat än hvad de vanligen äro, legali-
serad: otukt. Vi ha att uppflostra våra arma
barn på ett långt mindre egoistiskt sätt. Vi ha
att böja oss för den: kärlek; som öfyergår allt
förstånd, och som näppeligen leder till »ställning»
och >anseende». Vi ha att erkinna att köns-
driften — naturens stora lag — råder öfver såväl
kvinna som man, I stället att lössläppa den hos
mannen och fördöma den hos kvinnan, hawi-att
söka försoningen från det syndafall;-som ’orsakat
striden mellan själ och kropp. >»Bränn, hvad du
tillbedt, och tillbed, hvad du bränt!» si
Märtha Ulfklo och hvarje sann objektiv skil-
dring mana till eftertanke liksom lifvet sjelft:
Jag, tror mig i all korthet delvis ba uttalat
Fiamåts mening. Icke sant, Framåt erkänner
mig som en af sina? —
En hustru.
— —— – |
131] od TRA
Till "En hustru”.
sl odelad tillfredsställelse erkilnner Ifranv
+ åls redaktion er såsom en meningsfriände,
ehuru — söm ni mycket riktigt anmärker —
hon ännu icke angifvit, hvilken ståndpunkt hon
intar. é
Hvad ni uttalat, gillar hon fullständigt, och
hoppas längre fram, vid för henne’lämpligt till
fälle, få yttra sig i frågan.
Glildjande är hvarje nytt bevis på allmänhe-
tens intresse, och vi våga kanske med skäl hop:
ras, att »Framåts> läsare, enligt vår allvarliga -
önskan, äfven för framtiden måtte förbli våra |
trofasta medarbetare. i
Aktningsfullt
Redaktionen.
Till Red. af "Framåt"
[0] ndertecknad har med lifligaste intresse följt
2 den polemik, son i »>Framåt» fortgått i an:
ledning at Stelia Kleves »Pyrrhus:segrar», Må
det tillåtas mig att frambära min tacksamhet för -
Stella kKleves och redaktionens af » Framåt» kraf- |
tiga och bestämda uppträdande under alla an: |
En klagan: sådan som Dagnys och ett |
grepp.
angrepp sådant som Jakob C-—r:s förvåna mig
icke, då man velat fatta >Märta Ulfklo» såsom
en typ för hvarje ung kvinna. Men i novellens
egenskap af en fysio-psykologisk skildring, sådan
hennes förf. vill ha benne, försvarar hon sin
plats och försvarar den utmärkt. Med glädje öf-
ver att >Framåt», vaken och lifskraftig som under
det gångna året, oaktadt alt skall fortgå på sin
väg, hvilken hädanefter kanske blir henne svå:
rare och mödöosammare än hittills.
Aktningsfullt
En ung finska.
Ännu en gång några ord om ”ef:
terklangsliteraturen” i Sverige
5. -
Wi äro fullkomligt eniga med Stella Kleve, att
VY en efterklangsliteratur nu existerar i Sve-
rige, och vi tro äfven, att den kan spåras i olika
riktningar inom vår literatur. Det bar alltid va-
rit och skall måhända alltid förblifva så, att der
miktiga: andar gå före som fanbärare af idéer
== dessa.må vara goda eller onda — derkommervan-
ligen en skara, mer eller mindre: sjelfständiga,
efterföljare.
Att. Ibsen och Bjornson: äro banbrytare för
nya idéer, låter svårligen förneka sig Ibsen har
i sitt »Dukkehjem> starkt och mäktigt uttalat sig
| i äktenskaps. och kvinnofrågan. Han fordrar för
| kvinnan som för mannen rätt att vara en per-
| sonlighet och behandlas såsom enisådan, icke som
en adocka» eller som ett blott »bihang till man-
nen.
| Bjornson ; har, i. »En Handskev och i »Det
| Flager» ilrigt. kämpat för sedlighetssaken. 1 det
| senare arbetet visar han oss, hur en man med
) de allra; sämsta arfsanslag dock — genom god
| uppfostran . och stark viljekraft — lyckas öfyer-
|
vinna sin sjukliga, lidelsefulla natur, styra sina
| begär . och: blifva en frisk, duglig och ädel men-
niska. Att.dessa höga och rena idéer skulle in:
| spirera många och bilda efterklangs-literatur var
| naturligt, och då vi granska de arbeten, Stella
| Kleve framhåller som . exempel, synes oss, att
hon, åtminstone delvis, har rätt;
» Räddad,» är tydligt en efterklangsbild. »Dömds
och «Ensam» i mindre grad, isynnerhet det se-
nare .stycket, med hyilket »BEtt Valb. har stor
|| slägtskap. »Kärlek> af Bärgtora påminner utan
| tvifyvel-om »En Handske.» Ch. Bruun har också
| i sin tidskrift (15 december 1885) frambållit lik-
hetspunkter mellan detta stycke och Björnsons,
Likvisst synes oss, att då »En Handske> uteslu-
tande fäster sig vid setllighetssaken, har »Kär-
| lek» valt en annan hafvuduppgift. Här framhål-
les spörjsmålet om de oäkta bårnens! menskliga
rättigheter. Detta är en fråga, som icke är så
utsliten som kvinno- och gBedlighetsfrågan, och
borde kanske närmare beaktas.
Stella Kleve har äfven framhållit, att en reak-
tion emnt: kvinno: och sedlighetssaken har upp-
stått, och hon har visat på Strindberg som reak-
tioneng: förste man. Vi tro, att hon äfven häri
|) har fullkomligt "rätt.; Strindberg angrep först
| Ibsens: »Dukkehjem>, och han’har sedan tydligen
| visat sig vara en bestimd motståndare till allt
| hvad sedlighet: heter. Äfven han hav tyvärr fått
en »efterklangsliteratur» al sorgligaste slag, Så
| fingo ’ vi »Erik Grane,s och utom allt annat nu
| senast »Pyrrhussegrar,» der: efterklangen från
I »Dygdens ’löni ”och >Erik Grane» är så tydlig,
| att ingen kan misstaga sig derpå. Den arma
| Märtha | Ulfklo "har nära frändskap med Teodor
| Vennerström — hjelten ’i Dygdens lön — och
| då man hör hennes feberfantasier, påminner man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
