- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 2. årgången. 1887 /
3

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Framål. SJ

Rörelserna voro kantiga och pojkaktiga
som hela figuren, drägten ovanligt enkel och
slät samt fri från hvarje spår af bjefs och
onödiga prydnader.

Främst i lexor som i lekar, alltid va-
ken för allt hvad hon hörde och såg om-
kring sig, alltid munter och skälmaktigt lek-
full, sann ock ärlig ända till hänsynslöshet,
blef hon helt naturligt en af de mest upp-
märksammade och både af lärare och kam-
rater mest afhållna elever i skolan.

Men det ändå ingen, som kom
henne riktigt nära — det var, som om det
funnits en sida af hennes lif, hvilken hon
höll dold för alla, Ingen af kamraterna in-
bjöds någonsin till hennes hem, och om nå-
gon af oss ändå gick upp och sökte henne
en e, m,. för att låna en bok eller fråga nå-
got om

var

en leksa, blef. man alltid mycket
knappt emottagen och fick blott tala några
ord med henne i dörren, som hon höll på
glänt.

Det dröjde åratal, innan denna dörr öpp-
nades helt för mig, och innan jag förstod,
hvarför den så ogärna uppläts för andra än
bepröfvade vänner.

Det fans bekymmer i hemmet, som ej

fingo blottas för den kalla nyfikenhetens
blickar. Fadren var köpman och familjen
hade fått genomgå några af dessa starka

lyckans väkslingar, som ej äro ovanliga inom
handelsverlden. Och Cornelias ömtåliga stolt-
het kunde ej fördraga, att dessa småaktiga
skolflickssjälar, för hvilka yttre ting alltid

äro så väsentliga, emedan de sakna förmåga:

attributen
att räkna
och lägga
märke till att möbeltyget var slitet. Hon
hade vetat att göra sig själf så respekterad
i skolan, att man förlät hennes tarfliga drägt,
ja, betraktade den som en originalitet, som
belyste hennes karaktär — men sitt hem ville
hon = ej för småaktighetens kritik.
Hennes brinnande äregirighet bar henne re-
dan tidigt med fantasiens hjälp långt utöfver



att blicka djupare, och för hvilka
göra människan, skulle få tillfälle
stolarna i deras decimerade förmak

utsätta

| det nuvarande trångmålet. Hon var alltid
rik och mäktig i sina drömmar och delade
med sig af sitt goda till alla sina vänner.
Än var det en onkel i Amerika, hon skulle
ärfva, än var det någon mäktig man, som
kom i hennes väg och som icke af välgö-
renhet, ty för något sådant ville hon icke
vara föremål, men af intresse för hennes be-
gåfning och hennes sträfvan hjälpte henne
fram i verlden, än var det något annat, ännu
mer fantastiskt, men rik skulle hon blifva
och alla, som kommo i beröring med henne,
skulle storartadt understödjas.

En gång hade hon uppfunnit en för
henne synnerligen karaktäristisk historia, som
hon berättade för några af sina närmaste
vänner i skolan, och som hon med stor skå-
despelar-talang förstod att göra så trolig, att
vi under flera år voro i ovisshet, om det var
dikt eller verklighet som här förelades oss.

Hennes far, berättade hon, var utrikes
på en affärsresa kort före hennes födelse.
Han kom härunder händelsevis i tillfälle att
göra en rik man — en polack, ty historien
berättades vid den tiden, då all glödande ung-
dom svärmade för Polen — en stor tjänst,
och denne sade honom då, att-om det barn
hans hustru skulle föda blefve en flicka,
skulle denna vid .17 års ålder af honom adop-
teras och blifva arvinge till en stor förmö-
genhet. Fadren reste hem, men fann till sin
bestörtning en nyfödd gosse i vaggan. För-
äldrarne beslöto då att uppfostra och. kläda
barnet som flicka för att det ej skulle gå
miste om den utlofvade rikedomen. Cornelia
var alltså en förklädd gosse — detta var
hufvudsumman af historien och hufvudskälet,
hvarför den uppfunnits. Hon önskade ingen-
ting högre i verlden, iän att hon varit född
till gosse och derför gladde det henne, att
åtminstone inbilla andra, att hon var det.

Och vi trodde det till hälften; hennes
utseende, hennes hela väsende, hennes smak
och tycken, alt talade för sanningen af hen-
nes dikt, och hennes låtsade ånger, då hon
först antydningsvis och sedan endast mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:53:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1887/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free