- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 2. årgången. 1887 /
5

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Framåt. 5

I hedens famn en bäck,
Framsorlade så käck,
Af sommarns heta sken
Förtorkad är han re’n;
Då tänkte jag on gång:
Skall så du dö, min sång?
Invid en öppen graf
Den sista gärd jag gaf
Åt lifvets kulna lott,
En minnesblomma blott;
Då tänkte jag en gång:

Skall så du dö, min sång? 0, 8. V.

Det var som lärarinna i den skola, hon
just genomgått som elev, som: hennes tid och
krafter nu togos i anspråk.

Hon omfattade detta lefnadskall
med hela det intensiva intresse, som var en
Hon
blef en ovanligt skicklig lärarinna, utbildade

snart
så vigtig insats i alt hvad hon gjorde.

sig genom själfstudier och uppfann nya un-
dervisningsmetoder samt utöfvade denna egen-
domliga tjusning på eleverna, som kraftiga,
sunda och öfverlägset begåfvade kvinnor ofta
Det blef snart allmänt i skolan att
för fröken Pålman, små uppmärk-
samheter slösades på henne, hennes hem var
ofta blomsterprydt af osynliga händer, hen-
nes önskningar utgissades och förekommos, i
skolan möttes -hon på första trappsteget af
tjänstvilliga andar, som slogos om äran att
få taga af henne kappan och sätta bort ga-
losjerna, under lektionerna hängde klara, be-
undrande ögon vid henne och aldrig voro de
halfvuksna, eljest indolenta flickorna så vakna
som under hennes lektioner. Geografien blef
till ett hufvudämne i skolan, och när flickorna
hade en ledig stund hemma, satte de sig att
»roliga» ’ geografiska och etnografiska
böcker, om 7; hvilka fröken Pålman talat, i
stället för romaner.

Men också var det ingalunda vanliga
geografilektioner; hon gaf — geografien blef

göra.
svärma

läsa

under hennes händer ett universal-ämne, hvil-
ket i sig innefattade de flesta andra, som
hörde till allmänbildningen. När man läste
om ett land, fick man icke blott veta, hur
det låg på kartan, utan man fick karaktäristi-

-

ska detaljer om innevånårna, deras utseende,
seder och kultur, om landets väkstlighet, kli-
mat och produkter samt i korta drag dess
vigtigaste historiska tilldragelser och utveck-
lingsskeden.

Samtidigt med skolarbetet hade hon
också andra sysselsättningar. Hon tog tele-
grafist-examen och gjorde tjänst som ekstra
telegrafist i tanke att hålla en framtid öppen
för sig äfven på denna väg, om hon skulle
vilja lemna skolan en gång. Hon var all-
tid full af planer och ville gärna se vägen
fri framför sig åt alla möjliga håll. Sedan
fick hon en annan verksamhet, som snart
blef hennes förnämsta. Riksmuseum egde en
tämligen stor etnografisk samling, som dock
af brist på lokal länge legat undangömd i
lårar på vinden. Man hade nu beslutat att
börja ordna och uppställa den, och Cornelia
fick genom sin svåger, Intendenten vid Z0o-
logiska afdelningen, professor Smitt, i upp-
drag att biträda vid uppställningen. Härvid
visade hon så mycken duglighet och en så-
dan förmåga att sätta sig in i ämnet, att
hon snart kunde öfvertaga hela arbetet på
egen hand. Tfriga själfstudier samt en skarp
iakttagelseförmåga gjorde henne på kort tid
till en skicklig etnograf, och hennes natur-
liga skönhetssinne kom henne äfven till hjälp,
då det gälde att på en gång korrekt och
smakfullt ordna de ganska vidlyftiga samlin-
garna. Hon tillbragte nu alla de stunder,
hon hade lediga från skolan, i den nya mu-
seilokalen vid Adolf Fredriks plan, och ar-
betade där oförtrutet både med hufvud och
händer, i det hon både skötte den kritiskt
vetenskapliga granskningen och fullgjorde ta-
petserare-, snickare- och målarearbete; ty de
medel, som stodo till hennes disposition, voro
små och hennes hängifvenhet för sin verk-
samhet så stor, att hon icke tvekade att ätaga
sig hyad som hälst för att drifva arbetet framåt.

Emellertid var hennes ställning i skolan,
trots elevernas ovanliga hängifvenhet eller
rättare som direkt följd däraf, ofta nog ganska
pinsam. . Man hade begynt med att förebrå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:53:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1887/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free