Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 En kvinnoporträtt.
henne, att hon dref sitt ämne på de andras
bekostnad samt att hon lade för mycket an
på att blifva omtyckt-af eleverna. Härpå
kunde hog blott svara, att hon icke kunde
uppfatta sin pligt som lärarinna annorlunda,
än att det var hennes skyldighet att så mycket,
som stod i hennes förmåga, väcka elevernas
intresse för det ämne, hvari hon undervisade,
samt att hon aldrig gjorde något särskildt för
att vinna deras personliga tillgifvenhet. Hon
var i själfva verket snarare något kall mot
dem, talade aldrig med dem utom lektionen
och hade icke den minsta skymt af denna
smeksamhet i sättet, hvarmed lärarinnor så
ofta, men vanligtvis förgäfves, söka väcka en
varmare känsla hos sina elever.
Då nu en envis hosta tvingade henne
till att taga vikarie för geografi-lektionerna,
blef detta anledningen till en ingripande för-
ändring i hennes lif. ;
Och en dag spred sig i skolan det otro-
liga ryktet, att dess mest omtyckta lärarinna
blifvit afskedad, emedan sman nu ordnat under-
visningen på sådant sätt, att man ej längre
behöfde hennes.
Denna nyhet väckte ett formligt uppror.
Protesterna mot den, som af eleverna ansågs
ansvarig för detta handlingssätt, blefvo så
högljudda och demonstrativa, att den väl in-
öfvade skoldisciplinen gnisslade i gängorna.
Kort därefter erbjöds Cornelia tillfälle
att resa utomlands som sällskap åt en ung
flicka. Upprifven i sitt innersta, som hon var
af denna plötsliga och för henne så kränkande
skiljsmessa från det läroverk, hon nu i om-
kring 20 år tillhört, först som en af dess
mest begåfvade elever, sedan som dess mest
omtyckta lärarinna, samt med starkt angripen
hälsa, begagnade hon med glädje denna an-
ledning till att komma ut och andas ny luft
och hämta nya intryck.
Hennes afresa från Stockholm gestaltade
sig an till en verkligt stor triumf. Först
öfverlemnades till henne af elever en silfver-
pokal med inskription samt med en bottensats
af guldmynt. Och så samlade man sig nere
vid tåget mangrannt, stora och små flickor
från alla klasser, med blombuketter, som kasta-
des in och fylde hela vagnen. Flickorna
trängdes så nära intill vagnen, att en höll på
att komma under hjulen; de äflades om att
få en blick från den bortfarande samt knuffade
afundsjukt undan hvarandra, i den mån de
trängde sig fram. Det var både komiskt och
rörande att se dessa utbrott af flickhjärtats
varma hänförelse; kärleken till denna lärarinna
var troligtvis den första, mer svärmiska känsla,
som rört sig i deras hjärtan, och den eggades
ytterligare af det för unga sinnen naturliga,
impulsiva upproret mot alt, hvad som synes
dem orättfärdigt.
Alla främmande, som kommo till stationen,
frapperades af den vackra synen af alla dessa
unga, entusiastiska ansigten, trängande sig
kring en kupé, där ett käckt litet hufvud i
Detta hufvud
var så ungdomligt, så nästan barnsligt, att
den anmärkning, jag hörde en herre bakom
mig göra, syntes helt naturlig, Han sade:
det måtte vara en präktig tös den där, som
tycks vara så omtyckt af alla kamraterna.
När tåget gick hurrade flickorna. Alla
dessa späda, tunna, gälla, ojämna röster, det
lät komiskt — men det tårades dock i ögonen
därvid på oss, som kände hvad denna hyllning
betydde.
en grå jockeymössa tittade ut.
Den resande hade kastat en af sina bu-
ketter ut bland flickorna; nu blef det ett
formligt slagsmål om denna, ty alla ville ha
en blomma till minne. Jag såg små första
klassingar sträcka sig på tå och ropa: gif
mig också en — mig också! Och när vi
gingo därifrån, hörde jag från de skingrande
grupperna enstaka uttryck, såsom: mig gaf
hon handen — hon nickade åt mig, det såg
jag tydligt — jag har en blyertspenna, som
hon en gång tappade o. s. v. En liten en
sade: jag är så glad, att jag har ett minne af
henne, och på en annans fråga: hvad är det då?
svarade hon: jo, det är en anmärkning, som
hon har skrifvit i min anmärkningsbok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
