Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 = Danserinden fröken Irene Holm. — Något om naturalismens rättmätiga gränser.
Peter Madsens Kone hjalp hende Töjet
paa, og i sidste Öjeblik kom Preestefrökenen
og Kapellanen og vilde fölges med hende.
De pgik tavse hen ad Vejen. Prieeste-
frökenen var rent ulykkelig og vilde gjöre
en Undskyldning og vidste ikke, hvad hun
skulde sige. Og den Hhlle Danserinde blev
ved at gaa ved Siden af dem, stille og bleg.
Saa sagde Kapellanen, pint af Tavsheden:
— Ser De — De Folk har jo ingen Blik
for det tragiske — Fröken . .. .
Fröken Holm blev ved at gaa stille. De
kom til Smedens og hun nejede, da hun rakte
Haanden.
Prestefrökenen slog Armene om hende
og kyssede hende: Godnat, Fröken, sagde
hun — hun var ikke rigtig sikker paa Rös-
ton oo
Kapellanen og hun blev ude paa Vejen,
til de havde set Lyset trendt i Danserindens
Kammer.
Fröken Holm tog den Barbges Kjole af
og lagde den varsomt sammen. Saa talte
hun Pengene ud af Papirerne og syede dem
ind i en lille Lomme i sit Kjoleliv. Hun
förte Naalen saa kejtet, mens hun sad foran
sit Lys.
Den neste Morgen blev hendes Cham-
pagnekurv lasset paa Landpostens Vogn. Det
var en Regndag, og Fröken Holm kröb sammen
under en defekt Paraply, Benene trak hun op
under sig, saa hun sad helt tyrkisk paa sin
Kurv.
Da de skulde fil at kjöre — »Posten»
gik ved Siden af Vognen, Öget havde nok
med at trekke en Passagér — kom- Frökenen
fra Preestegaarden Jöbende hen ad Vejen i
bart Hoved. Hun havde en hvid Spaankurv
med. Man maatte da have Proyviant med paa
Rejsen.
Hun böjede sig ind under Paraplyen og
-tog Fröken Holm om Hovedet og kyssede
hende to Gange . .:.
Saa brast densgamle Danserinde i Graad
og greb den unge Piges Haand og kyssede
den.
Preestefrökenen blev staaende paa Vejen
og saa efter den gamle Paraply, saa lenge
hun öjnede den.
Fröken Irene Holm havde indbudt til et
»Foraarskursus i den moderne Selskabsdans»
i en ner Flekke.
Der havde tegnet sig sex HFlever.
— +
Något om naturalismens
rättmätiga gränser
inom vitterhet och konst.
Aforismer af Robinson.
I
Po kichetssökandet har ingen, åtminstone
ÅA för oss menniskor märkbar, oöfverstiglig
gräns.
När hela menniskan är den sökande,
ej blott hennes sinliga varseblifnings- och
abstraherande konklusions-förmåga utan äfven
hennes öfriga förmågor, aning, hopp, inbill-
ningskraft, lidelse, mod, offervillighet, lef-
nadslust, idealitet, vilja, tillförsigt, sorg, löje,
tvifvel,. harm, kärlek — — -—, så är om-
rådet för de samtliga verldar af verklighet
med hvilka hon i ett eller annat hänseende
kan komma: i beröring lika litet afstucket
genom nägra för henne sjelf skönjbara rå-
märken, som dessa förmågor äro tillsammans
omgärdade af, vare sig en gång för alla fasta
eller ut till någon viss och tydlig linie flytt-
bara stängsel.
Må vara, att vi i vanliga fall finna det
motigt och trångt nog inom vår egen krets
af känslor eller lefnadsrön, och återfinna något
af detta samma instängda tillstånd äfven hos
flertalet af våra bekanta. Menniskor i allmän-
het tyckas i sjelfva verket vid årets slut ej
mer eller annorlunda utvecklade, än de voro
vid årets början: hvad de förnummit förr,
det samma förnimma de nu — kanske emel-
lanåt med ett visst medvetande af torftighet
men antagligen tillika af trygghet. Sådant
bevisar emellertid ingenting emot min sats.
Under tillräckligt gynsamma förhållanden
skulle både erfarenhetsområdena och upp-
fattningsgåfvan — det känner nog en hvar,
som öfverhufvud känner något — kunna
vidgas omätligt, följaktligen också nya, ovän-
tade verkligheter te sig för medvetandet. Vi
ha ju t. ex. andra slags bekanta förutom de
nyss kännetecknade, rörliga, oafslutade, ännu
alltjemt öppna för afgörande intryck, ej ena
gängen stående på alldeles samma punkt af
utveckling som -den andra och hvilka, tack
vare sina verksammare och mottagligare sin-
nelag, helt säkert till årets slut hunnit för-
vissa sig om förekomsten af mera verklighet,
än hvad de kände till vid årets början:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
