Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
En petition.
lite hvar, ty det begäres Hans Maj:ts nådiga
bistånd till att göra ände på en svår lands- |
olycka vi ha, och som vi inte känna till så
mycket förstås, men som fördärfvat många
människor och sprider osedlighet och ogud-
lighet rundt om i landet. Det är den nya
litteraturen, alla de osedliga och gudsförne-
kande böckerna, som, Gudi klägadt, skrifvas
och tryckas i vårt dyra fädernesland af
kristna människor, döpta i vår frälsares Jesu
Kristi namn och upptagua i vår heliga kyr-
kas sköte. Det är sorgligt — värkligen
sorgligt, men tiden är ond, och djäfvulen här
många utvägar att snärja människan.
Blodet steg kyrkoherden plötsligt åt huf-
vudet. Det var mycket hett i sakristian, som
fyldes mer och mer af folk. Han måste
stryka sig om pannan, tankarna ville icke
lyda — de stodo alldeles stilla, och han
stirrade ett ögonblick med tomma ögon ut i
rymden. Hans mage var van att få mat vid
denna tid han måste därför stanna och
vända sig till hr Asp, sägande i lägre hvar-
dagston:
Folkhögskolelärarn är kanske god
ger oss sitt namn först.
Det blef tyst ett ögonblick. Hr Asp
hostade lite, -reste sig upp och sade stilla:
— För min del kan jag inte vara med
om att teckna mitt namn under detta pap- /
per. Det strider mot mina grundsatser, jag
anser, att tryckfriheten är nödvändig för så-
väl landets som den enskildes frigörelse; att
hvar och en får uttala sina tankar, är första
vilkoret för, att människan skall kunna välja
mellan ondt och godt — jag menar, att hon
får se det onda och välja det goda, därför
att det är en motsats till det onda. Jag an-
ser, att människan bör öfvas i den sedliga
styrka, som gör, att hon kan uthärda kun-
skapen om det onda utan att lockas till det
onda. Och för min del anser jag, att ju
öppnare allt utsäges, ju lättare skall det bli
för dem, som handleda isynnerhet ungdomen
att påvisa sanningen, att varna för det onda
och visa det godas förtjenst på klara grunder.
Jag kan icke vara med om att under-
teckna en petition om utrotande på tvångs-
väg af någon som helst slags litteratur.
Hr Asp satte sig.
Det hade kommit så stilla och lugnt, så
fredligt, att det var svårt tänka, att icke allt
som sagts, varit af angenäm natur.
Kyrkoherden satt oupphörligt och blåste
svalka uppåt sitt glödande ansigte — ’en in-
fam hetta! Om de ändå ville låta
packa ihop sig i dörröppningen,
Men det var att taga sig samman, det
var starkt att behöfva tåla dylika ord.
— Ja — hm — hr fölkhögskolelärare
Asp ger oss egendomliga, högst egendomliga
åsikter tillkänna, Kunskapen om det onda
goda nej, det onda ville jag säga,
skulle icke: vara farlig för vår ungdom
jag fattade så. Jag hoppas och tror, att in-
gen af de närvarande hyser denna högeligen
förvånande uppfattning, eller att det onda
skulle bekämpas genom vår ogen sedliga
kraft. Hr Asp får ursäkta mig, att jag som
— hm — Herrens tjänare icke kan låta dy-
lika farliga åsikter passera utan gensägelse.
Den farligaste fiende en människa äger, är
tvifvelsutan — hm — tron på, att hennes egen
bli att
kraft kan henne något båta Må vi alla
vakta oss för denna falska lära -— må wvi
hellre vara den störste syndare än söka själfva
arbeta oss fram till det goda, förlitom oss icke
på vår kraft, men på Herrens nåd. Jag hop-
pas, att synnerligen denna dyra församling
skall genom Herrens barmhertighet bevaras
för denna. tidens slappa moral, vår kära all-
moge är sund och rättänkande.
Puh, nej detta var icke att stå ut med.
Kyrkoherden vinkade med handen och afbröt
hastigt i ombytt vanlig ton:
— Var god därnere och gör lite rum,
här är så grufligt kvaft.
Det var nu icke tillfälle att återupptaga
den förra tråden. Han tillade brådskande:
— "Tackar, tackar! Tiden skyndar, varen
goda kommen hit och skrifven under — ni
vetanualla, hvilken behjärtansvärd sakdetgäller:
Det blef en tacksam rörelse bland bön-
derna. Titet längre bort i rummet började
man hviska, och somliga puffade fram dem,
som ”stodo främst.
— Asch — vill du la” väre, hördes en
röst, och ett rödt ungdomligt ansigte såg
förläget upp men gömdes strax derpå bakom
ryggen på en framförstående. Ett sakta fnis-
sande började bland de yngre vid dörren,
högljudda hviskningar:
— Fram med dej, Lars!
— Fram själf du — vill du la” väre —
så träng då inte så —
— Hysch!
Det var pastor Algotson, hvilken blek af
ilska betraktat hr Asp, som nu hväste till.
Han vände sig till en af de främst stå-
ende och hviskade i hård, förargad ton:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
