Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ramåt. 53
— Ja, men snälla herr Asp, det ä ju
en dålig tidning, vet jag, så där kan man ju
inte —
Dålig? Nej, fru
mycket väl redigerad. —
— Ja, men jag menar, den har ju just
sådana där dåliga åsikter och försvarar det
här nya.
Kyrkoherdon bytte om samtalsämne.
Innan de stego upp, kom dock talet
igen på tidningar, hvarvid fru Näslund sade,
böjande hufvudet åt sidan, i högljudd ut-
bredd ton och med min af den djupaste öf-
vertygelse, i det hon riktade sina stora runda
ögon på hr Asp:
— Vet folkhögskollärarn, hvad jag be-
stämdt har fått för mig? Och det sa” ja till
Näslund häromdagen också. Jo, jag undrar,
om inte tidningsredaktörer ändå kommer att
få det allra värst i helvetet en gång.
Kyrkoherden sköt hastigt stolen från
bordet.
När folkhögskollärare Asp senare van-
drade> hemåt i den lugna vackra aftonen, gick
han och log för sig själf. Han kom att
tänka på, hur patron Månsson i Kärbro vän-
tat på honom utanför kyrkan idag och hvi-
skat till honom med ett förnöjdt smågrin:
Se — herr Asp — skrifva under det fick
jag nu göra, men inte satte jag Månsson i
Kärbro inte — åh långtifrån — jag satte
bara Månsson, jag! —
Men dagen därpå satt kyrkoherde Näs-
lund i sitt vackra, Inftiga studerrum vid
skrifbordet, rökte sin 50 öres Bremare, un-
der det han allt emellanåt smuttade på ett
glas äkta madeira och författade ett enskildt
bref. Kyrkoherden var mycket skicklig i
att författa bref.
Högvördige!
Det är med ödmjuk glädje, jag härmed
har äran insända närslutna handling. De
underskrifter, som synas, härleda sig från
traktens anseddaste bönder, liksom dessa äro
bygdens mest rättänkande, förståndige män.
Visserligen är det, Gudi klagadt, och trots de
Näslund, den är
lifligaste ansträngningar ett antal, som här
fattas. Ers Högvördighet torde ej vara obe-
kant med de oroande element, som sista tiden
störande ingripit i församlingen och sökt upp-
röra bondens af naturen lydiga och af ålder
fromt kufvade sinne med bibelstridigt och
sorgligt vilseledande tal. Det bär åtskillig
frukt — när föll väl Antikrists frö till jor-
den utan sådan? Denna nymodiga filantropi,
sonr går ut på att bibringa bonden ett visst
mätt af den bildade klassens kunskaper och
åskådning, är i sanning en triumf för hög-
moödsdjäfvulen. Det har till och med ledt
till formlig motsägelse af det prästerliga or-
det och till motsättande af den Herrans tjä-
nare gifna myndigheten. Skönt är i sanning
att skåda tillbaka på den tid, som icke lig-
ger längt aflägsen i denna församling, då
allmogen utan egenvilja, utan farliga frågor
— from och kufvad böjde sig för sin själa-
herde och mottog af hans mun den upplys-
ning och de tankar, hvilka allena tro af vikt
och af nöden för att lefva förnöjdt
och ödmjukt troende här i världen och saligt
i den tillkommande:
Men denna tid kan med Gnds akt
återkomma. Ers högvördighets ödmjuke tje-
nare skall icke underlåta något, som kan
främja den gode andens återställande inom
denna den heliga kyrkans lem. Han skall
vara vaken och redobogen att med all den
makt, hvilken Guds tjänare gifven är, mot-
värka djäfvulens snaror. Och den Helige
Ande skall komma till och gifva seger öfver
denna modärna Antikrist.
Jag vågar innesluta mig i Ers Högvör-
dighets fortfarande för.mig så dyrbara ynnest
och bevågenhet och framhärdar
med djupaste vördnad och estime
Ers Högvördighets ödmjukaste tjänare
0. A. Näslund.
”I Kamp för tillvaron”
några ord om Mathilda Roos” beriät-
telse ”Hårdt emot Hårdt.”
Liksom allt i litteraturen har äfven qvin-
nan förändrat sig. Hon är icke mer den-
samma, som man en gång framstälde henne.
Tiden har ryckt ned henne från den tron,
der hon herskade, indragit henne i lifskam-
pen och förvandlat hennes utseende. Tiden
är, tyvärr, så brutal och materialistisk, och
den läter icke ens qvinnan vara i fred för
sin rTeformifver.
Småningom och omärkligt har hon ut-
vidgat sitt område. Först var det societeten,
der hon strålade med sin skönhet, boudoi-
ren, der hon skref kärleksbref eller dyrka-
des af sin älskare, salongen, der man besök-
te henne och hon odlade sina sällskapsgåf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
