Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-— Framåt.
127
stod under trädet, fäktade med ben och svans
mot flugorna och tänkte på — jag vet ej
hvad. Mr Jeffrey orerade i solvärmen bland
höstackarne. Mrs Jeffrey satt i sitt lilla för-
mak, från hvilkets väggar hennes lärarinne-
diplom och vigselattest inom glas och ram
blickade ned på henne, och skref med fly-
gande fart. Den gamle lagmannen och fa-
miljevännen satt på en pall i källaren och
kernade såsom ersättning för ett opus, hvil-
ket mr Jeffrey icke velat taga till skänks.
Stången i den gammalmodiga kernan drogs
upp och stöttes ned, och medan grädden så
småningom förvandlades till smör under hans
spasmodiska ansträngningar, kastade han ifrån
sig glasögonen, som immades, hatten, som blef
honom för tung och rocken, som kändes för
trång.
Pang — plask — pang —- plask —
lät kernan, och efter fem minuter började
herr lagman att blifva varm och vresig.
>»Usch! det skvättar ur! Se dig för, dum-
bom! — Pang — plask! — — Det blir se-
gare. och segare — — det blir ända skumt
för ögonen här i källarhålan — — det är
glasögonen som immas — (han kastar dem
ifrån sig) jag kommer att minnas den persen
hvar gång jag får syn på en smörgås — —
pang! — — till döddagar! — Det blir segt
som -. .. jag skulle vilja svära, om det inte
vore ogudaktigt. Sådant trälarbete! — plask!
— Sådant hundgöra! — pang! — Den lilla
klena frun — — att hon får lof att kerna
— -— i hennes belägenhet till på köpet —
Gud bevare oss väl! det är upprörande! —
Pang! plask! — Att mannen kan tillåta det
I —— nöt — pang! — fä — — plask! odjur!
det är ju ett nedrigt niggerarbete, ta mej —
låt bli att svära, karl! — Att inte folk hit-
tar på maskiner, som göra sådant otyg lät-
tare — — plask! – jag skall ta? reda på,
om det inte fins en ändamålsenligare kerna
— — pang! — — TI herrans namn, blir det
då aldrig smör? — det dröjer ju till dome-
dag — pang — jag skall minsann läsa la-
gen för gunstig herrn, Jeffrey, det odjuret —
han har min själ inte mera omtanke än en
buffeloxe för den späda hustrun — — pang
— aldrig har men Polly behöft kerna — —
aldrig skall någon at mina flickor förderfva
sig med sådant tortyrredskap — — pang —
jag blir bestämdt sängliggande på kuppen
— — Usch!» (Han torkar sig i pannan).
»Nå, hur går det, mr Burns? Jag är
färdig», sade mrs Jeffrey gladt och kom fram
>
i källaren för att lyfta lccket af kernan.
»Men bevare oss väl! Ni är ju alldeles förbil»
»Ja, vet frun, detta är intet fruntimmers-
göra.»
»Så? Jag kernar två gånger i veckan.»
»Det går inte an. Frun får lof att låta
bli att kerna, det borde i lag förbjudas. Jag
skall tala med Jeffrey. Han får skaffa en
lättskött kerna eller gå smöret förutan.»
Nu kommer lagmannen med mig till
den svalaste vrån på verandan.> Hon tog
upp glasögonen från marken och torkade dem
på förklädet, medan hon följde honom ut.
»Så, nu sätter ni er här i gungstolen. Här
är ett palmblad att flägta er med, och här
äro glasögonen —- och här är talet! Om ni
låter bli att skratta åt mig, så skall jag rosa
smöret så mycket mera. Nu svalkar ni er
först, och sedan kan ni läsa smörjan, innan
jag kommer och bjuder på färsk kernmjölk.»
Lagmannen läste talet: Hans panna
klarnade, han såg nästan ut, som om han
hörde fogelsång. Det var solsken och vac-
kert väder i hans sinne, då mrs Jeffrey åter-
kom med tillbringare och glas och bjöd på
kernmjölk, som hon visste, att han tyckte om.
»Hurudant är smöret?» frågade han ge-
nast.
» Utmärkt. Och talet?»
» Utmärkt likaledes. Jag gratulerar och
tackar.» S
4
sSammaledes.»
Hon följde honom till grinden och han
körde vidare till Pinelake.
Fjerde Juli randades, glödande och dam-
mig. Talaretribunen vid torget var kransad
och flaggprydd. Mr Jeffreys tal var bland
de första på programmet, men det visade sig
just icke vara ett af de bästa. Vännen
Jeffrey började: »Mina herrar och damer!
Denna dag som randats . . . denna dag
som .. .» Han kom af sig, började åter, ho-
stade, rabblade upp ett par satser som en
utanlexa, kom åter af sig, trasslade in sig
i ett snår af meningslöst prat och måste
slutligen påminnas af ordföranden, att hans
fem minuter voro tilländalupna, och att han
inkräktade på nästkommande talares tid. Den
ståtlige Jeffrey drog sig tillbaka som en sla-
gen general.
Längre fram blef det lagman Burns tur.
Det blef lf i lägret. Det doftade liksom
klöfvervallar och nyslaget hö af det talet,
det var solsken och bergsluft deri; och fastän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
