Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
En Nutidsbiografi.
kamraterna. För att dölja sig hycklar han,
och hans sjelfständighet utplånas.
Vidare kommer historien med unge
Fernbergs namnsdagsfest. Ben skulle få gå,
om han berättade, hvad man drack der.
Fadern rapporterade det, men angaf icke sin
son, och denne blef på detta sätt en spion
på sina kamrater. Länge kände han sam-
vetsqval, han tyckte sig som en bof, och
han vågade nu för första gången kritisera
sin -stränge far.
Så blef han student, men examen var.
bara humbug. Studentluften- gäckade hans
förväntningar om något högstämdt. Hem-
kommen slog han dank, och kom på hösten till
universitetet. Här gjorde hans granna röst
en succés pyramidal; han fick bröder i o-
ändlighet, äfven bland de äldre, och han
infördes i kretsar, dit hans sång banade
vägen. Nu börjar ett lif, som icke passar
för unge Ben. Kotteriet med sina visor,
sina qvickheter och vitzar; kamraterna, hvilka
obevekligt göra narr af entusiasmen, allt
detta gäckeri med det ädla och upphöjda
afkyler hans värme och dödar hans entusi-
asm, Han anstränger sig att släcka den
eller åtminstone att dölja den, och hvarje
gång den vill fram, skjutes den undan af
hånet. Och han blir såsom de andre, han
sanlade den gängse tonen af en blaserad
lefnadsklokhet, genom hvilken det varma
hjertat bröt fram i bitande satir och ett
slags lugn bitterhet öfver lifyets öfvervåld.»>
Redan under hans barndom blef hans
sjelfständighet kufvad. Ständigt måste han
uppgifva den för andras tankar och meningar,
och vekheten i hans sinne blef så mjuk, att
den gaf efter. Naiv, som han. var, och
godtrogen och lättledd, skapade han sig sjelf
efter sina försigkomna läromästare. Han
antog den egoism, hvilken > de uppstälde
såsom lifsprincip, njöt af sin frihet, spelade
gerna lefnadsvis, höjde icke utan medlidande
på axlarne åt dygden, blef ironisk i sitt
tal och lät cynismen fritt spela. Och han
gjorde sin karaktär till ett lappverk af kam-
raternas. Han tog ett drag från en, ett an-
nat från en annan, och han sjöng, lefde
med, slog dank och gjorde skulder.
För en tid ryckes han upp genom sin
trolofning med Sigrid. Nu sitter han hos
fästmön och håller armen om" hennes lif,
eller sjunger och drömmer bort hela den
dag, han borde läsa. På en vink af bennes
far börjar han visserligen att försöka studera,
men arbetet är så ovant, att han icke kom-.
mer ur fläcken. Kamraterna locka ut honom,
han återtager sina nöjen, och han aflägsnas
från sin fästmö genom förströelser och sam-
vetsagg. Han beger sig då till en härads-
höfding ute på landet, men fåfängt. Resul-
tatet blir icke bättre i trots af hans isolering,
och studierna glömmas bort efter en sångar-
färd till Moskwa. Oupphörligt slites han
mellan läsningen och sångarkallet; ett måste
han välja, han känner det allt bestämdare,
och kärleken till den älskade är ej stark
nog att bättra honom. Sigrid inser sjelf,
att det är nödvändigt att offra sig, och Ben,
som genom sitt lättsinne fått en tung dom
af läkaren, bryter i sin förtviflan på ett
mindre diskret sätt.
Men han glömmer henne snart, han
känner sig nästan frigifven, och han afreser
till Paris för att studera och blifva sångare.
Der är han ganska flitig, mister rösten, för-
faller, gasterar på ett café chantant och lefver
ett slags bohémelif. Återvänder till Finland
efter sin fars frånfälle, träffar Sigrid Walborg,
som nu blifvit kontorist, fattar ett svagt
hopp, att han skall återvinna hennes kärlek,
inträder i jernvägsstyrelsen, arbetar och
öfversätter. - Slutligen aflägsnas han till följd
af sin frispråkighet, erhåller en station och
har funderingar på att gifta sig. Just då
får han brefvet, der hans stora lån uppsäges.
Borgesmännen infria det, men samtidigt
underrättas han, att Sigrid, hvilken i hem-
lighet blifvit öfvertalad af Syberg, barndoms-
vännen och rivalen, hvilken på så sätt ville
skilja dem, står såsom hans underborgen,
följaktligen förlorat. Öfverretad och förbitt-
rad, tager han penningarne ur kassaskåpet,
återbetalar Sigrid på ett brutalt och skymf-
ligt sätt, afklipper derigenom illusionerna
om sin kärlek, mister sitt sista hopp, när
Susanne äfven bedrager honom, och står
der resignerad, en skeppsbruten stackars
menniska, ensam med mor och syster uppe
i skogen på sin jernvägsstation.
+ At
+
Hvad Ben sålunda eröfrat i ett skiftes-
rikt lif är en dof resignation, ett slags ma-
skinmessig tillvaro. Detta är äfven fallet
med hans f. d. fästmö, Sigrid. Steg för steg
går hon ned sig i »resignationens kärrmark,
och arbetet blir det enda, som gilver färg
åt hennes enformighet.
Tawaststjernas historia får ett tungt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
