Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 Materialism
och teosofi.
mera en sensualistisk filosofi började stämpla
såsom öfvertro allt, som icke syntes kunna
förklaras utan att:tillerkänna det andliga en
sjelfständig tillvaro, var det naturligt nog;
att hon först pröfvade sina krafter på tron
på dessa magiska företeelser, hvilka kyrkan
— ehuru utan att förneka dem — lyst i
bann och förföljt. Här erbjöd sig ju för
mången ett tillfälle att blifva upplysnings-
kämpe för godt köp, utan att egentligen be-
höfva stöta den kyrkliga auktoritetstron för
hufvudet, åtminstone utan att angripa den i
dess grundfästen. -Tillintetgörandet af den
gängse fölktron om hexor, spöken, varsel,
spådom, underkurer m. m. blef sålunda en
af den nya upplysningens första uppgifter.
Hvad som betydligt underlättade arbetet i
denna riktning var den omständigheten, att
sådana företeelser då — i adertonde århun-
dradet hade blifvit sällsyntare, hvilket
var en naturlig följd — enligt ärftlighetsla-
gen — af mediernas eller sensitivernas grymma
utrotande under de nästföregående seklen.
Förnekandet af ifrågavarande slags fenomen
vann småningom insteg hos de »bildade»
klasserna, slutligen äfven i de djupa leden
— åtminstone i städerna. Den kyrkliga mot-
viljan mot allt sysslande med sådana saker
såsom någonting gudlöst och syndigt möttes
här med upplysningsifrarnes motvilja derför
såsom för någonting vidskepligt. Att allt
sådant är vidskepelse — detta har slutligen
blifvit ett slags axiom, hvars erkännande nä-
stan är ett vilkor för att man skall anses
riktigt bildad. Man besinnade icke, att vid-
skepelse är ingenting- annat än att tro, att
i denna företeelsernas verld någonting kan
ske oberoende af eller i strid mot lagen om
orsak och verkan, utan hvilken lag förnim-
mandet af hvilken som helst företeelse vore
omöjlig. Men nu blir frågan, hvad som är
stridande mot kausalitetslagen. — Att på för-
hand stämpla såsom vidskepelse erkännandet
såsom verkliga af vissa klasser eller grupper
af företeelser, som en gång af en herskande
allmän mening hos de lärde eller hos folket
blifvit förklarade stå i strid med kausalitets-
lagen — detta är ett så oförsynt maktspråk,
att aldrig religionsfanatismen hos en her-
skande kyrka eller den politiska fanatismen
hos ett herskande parti kommit fram med
någonting värre.
Och likväl — när i vår tid de mediumisti-
ska krafterna börjat framträda med en styrka,
som icke varit förspord sedan sekler; när
somnambulism, clairvoyance, dubbelsyn, tele-
pati, sjukdomars botande på psykisk väg och
spiritism ställa nya, storartade problem för
forskningen, när framstående forskare i alla
länder gripa sig an med dessa problem och
efter omsorgsfulla och samvetsgranna detalj-
undersökningar komma till det resultat, att
mycket, som de lärde förut ansett omöjligt,
dock är verkligt -—- då mötas de af detta
maktspråk, då tillbakavisas — och detta t.
0. m. af personer, som vilja föra den fria
forskningens talan — hvarje redogörelse för
dessa saker med slagorden »öfvertro» och
» vidskepelse», ord, som hvarje tänkande men-
niska borde blygas för att använda på detta
sätt.
Så långt kan denna fördomsfullhet gå,
man — såsom fru Eva Wigström i ett
; artiklar i »Svenska Dagbladet» — inbillar
hafva nedgjort de nyaste forskningarna
själslifvets område blott med att hänvisa
att de fenomen, med hvilka de sysselsätta
sig, i allo öfverensstämma med åtskilligt i
folktron här och der kvarlefvande s. k. skrock.
Borde icke snarare dessa moderna, till en
stor dei af vetenskapsmän konstaterade feno-
men rimligtvis bringa dem, hvilka hittills med
förakt skådat ner på folktrons sägner, till
att ställa för sig den frågan, om icke tilläf-
ventyrs äfven dessa kunna innehålla en kärna
af sanning?
Inom materialismens läger gör man sig
skyldig till samma petitio principii. När
d:r v. Bergen hållit två af sina föreläsnin-
gar af första serien, var tidningen »Social-
demokraten» redan färdig med sin dom, som
sedermera flere gånger förnyades. Utan nå-
got försök att motbevisa de af honom an-
förda fakta, ja utan att ens ha redogjort för
hans framställning, inskränkte sig denna tid-
ning till att helt summariskt konstatera före-
läsningarnas »vidskepliga karakter», d. v: 8.
att. de framstälde fakta, som icke kunna re-
duceras ur materialismens verldsåskådning,
och karakteriserade på grund häraf det hela
såsom »humbug» och »galenskaper.»
Likaså dogmatiskt gick dr Knut Wick-
sell tillväga. I sin föreläsning om »den
nya belysningen af själslifyet> inlät han sig
icke på någon granskning af det af dr v.
Bergen i hans första föreläsningsserie använda
rika bevisningsmaterial, som samlats af Lon-
donsällskapet för psykiska undersökningar i
fråga om tankeöfverföring, visioner. m. m.,
och af män sådana som Charcot och Bern-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
