Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
Materialism och teosofi, —
Literatur.
utrota idealet. Man erkänner intet annat ve-
tande om tillvaron och dess lagar än den
»naturvetenskapliga materialismen.» Vändande
upp och ned på den menskliga utvecklingens
verkliga lagar, hyllar man »den materialisti-
ska uppfattningen af historien», en uppfatt-
ning, enligt hvilken den andliga kulturens
framsteg ytterst bero på framstegen i sättet
att tillfredsställa de materiella behofven. Derpå
skall äfven den sedliga utvecklingen bero.
Ingenting absolut i moralen erkännes. Man
vill göra den naturliga, sinliga menniskans
förstånd till denna verldens gud, till den
försyn, som skall reglera allt, till och med
det personliga lifvets uppkomst — ja, hvar-
för icke äfven dess slut? Man vet icke, hvem
den fiende är, mot hvilken man i detta sträf-
vande har att kämpa, och förstår derför icke,
hvarför man ej kan blifva honom kvitt; men
att man ej kan blifva det, känner man nog
stundom, och man förklarar det så godt man
kan. Dr Wicksell anmärkte i den senare af
de båda ofvannämda föreläsningarna, att
det i sjelfva verket finnes hos oss alla >en
vida större portion vidskepelse och öfvertro
än vi veta af», att detta beror på en upp-
fostran, i hvilken »det öfvernaturliga och vid-
skepliga» spelat en stor rol, att »den veten-
skapliga uppfostran, vi sedan få, kommer för
sent», och att vi derför »gå genom lifvet
som ett slags dubbelväsen.»
Ja, nog äro vi ett slags dubbelväsen.
Men grunden dertill ligger djupare. Icke är
det vår tids uppfostran, som är skuld till,
att allt flere och flere söker en mera tillfreds-
ställande lösning af verldsgåtan, än vare sig
den kyrkliga teologien eller den moderna ve-
tenskapen förmår gifva, och derför längtans-
fullt spana efter hvarje ny företeelse, som
kan sprida ljus öfver naturens och själens
hemligheter. Nej — men hvem är då skuld
dertill? Det är samme evinnerlige orostiftare,
hvilken aldrig låtit menniskan stanna wid
och åtnöja sig med den lycka, som vinnes
genom sinnenas tillfredsställande eller för-
ståndets triumfer, utan såsom aning och in-
tuitivt skådande, såsom skapande fantasi, så-
som enande sympati, såsom religiös hänfö-
relse alltid höjt henne öfver sig sjelf; hvil-
ken sålunda — ehuru alltid förföljd och illa
tilltygad af de kloke och förståndige — städse
varit framåtskridandets egentliga princip; det
är, med ett ord, hvad teosoferna kalla den
andliga själen (buddhi), som i ett embryoniskt
tillstånd ännu skall i den stundande nya
tidsåldern komma till full utveckling och om-
gestalta verlden, och på hvilken derför med
skäl må tillämpas dessa bibliska ord: »Den
stenen, som byggningsmännen förkastade, han
har blifvit en hörnsten.» ;
A. F. Åkerberg.
Literatur.
Billeder fra Midnatsolens Land TI
af Magdalene Thoresen, Kphmn 1886.
Nye Digte af Helene Nyblom, Kphmn
1886.
Danmark har tvenne författarinnor, som
genom giftermål kommit att tillhöra dess
båda grannland, och detta ej blott i yttre
utan ock i inre mening, genom den hängif-
venhet, hvilken gjort Magdalene Thoresen till
den episka framställarinnan af Norges land
och folk, och Helene Nyblom till den lyriska
skildrarinnan af företrädesvis den svenska
naturen. Båda voro endast omkring tjugo år,
då de från Danmark flyttade, den förra till
Norge och den senare till Sverige, och det är
under de nya förhållandena de rönt sina djupaste
erfarenheter, genom hvilka de utvecklats till
hvad de äro. Åt det nya fäderneslandet har
hvardera egnat sitt bästa arbete, och det är
en naturlig följd. häraf, att Magdalene Tho-
resen räknas med till den norska literatur-
historien och att Helene Nyblom i Sverige
är bättre förstådd än i sitt eget hemland.
Det är ej blott de redan påpekade, yttre dra-
gen, som kunna föranleda en sammanställ-
ning mellan de båda danska diktarinnorna.
Visserligen är deras vittra skaplynne helt
olika. Ehurn också Magdalene Thoresen skrif-
ver vers och Helene Nyblom noveller, så är
hvardera med hela sin varelse tillstädes en-
dast där hvardera har sin egentliga styrka,
nämligen Magdalene Thoresen på det episka
och Helene Nyblom på det lyriska området.
Men detta grunddrag, att kunna vara till-
städes med hela sin varelse, är bestämmande
för bådas skaplynne, som dessutom, trots
många individuella olikheter i temperament,
i lifsåskådning, hafva ännu andra berörings-
punkter. När den ena eller andra af dem
samtalsvis yttrar sig till exempel om god-
heten, som det högsta 1 lifvet; om modet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
