- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 2. årgången. 1887 /
163

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Framåt. 163

Hon tycktes vara omkring tretio år.
Hon hade ett blekt, fint ansigte, med mörka,
stora ögon. Utsträckt i en hvilstol under
le skuggande träden framför platsens första
hotell, såg jag den slanka gestalten förmid-
agar och eftermiddagar, då vädret var
Fvackert. Oftast hade hon kastat en spansk
’spetsslöja öfver det mörka håret; spetsarne
föllo Jångt ner öfver den hvita pannan och

och strålande ut. Händerna — hvita och
smala — lågo vanligtvis sysslolösa i knäet.

on var alltid svartklädd, och jag såg henne
aldrig bära ett smycke, ej ens en ring.
Bredvid henne satt ständigt en man
med ungdomlig figur, men alldeles grått
hår och skägg. En gång, då jag såg honom
utan hatt, märkte jag, att hela öfre delen
af hufvudet var kal. Han hade stela, nä-
stan kalla drag, men det låg i dem något,
om kom en att tänka på bekämpad smärta,
illkämpadt lugn. Aktningsfullt, nästan med
vördnad, satt han där och talade med henne
ller läste högt för henne med en låg me-
lodisk röst, som egendomligt bröt af mot
Idet kalla uttrycket i ansigtet.

Genom en bekantskap, som jag gjorde
ärnere, fick jag veta deras historia.

De voro från Amerika båda, han ur
en af de förnämsta familjerna i Boston, hon
enda dottern till en farmer i närbeten. Han
såg henne första gången, då hon var om-
kring sexton år, Vintern förut hade hon
vistats hos några slägtingar. Där i famil-
a lärde hon känna en ung student, som
lämmade för lienne, och, utan att taga
hennes varma, djupa natur med i räknin-
sen, med henne knöt en förbindelse, som
10n trodde skulle vara för lifvet, men som
jan, när berusningen var öfver, vid första
illfälle bröt. Hennes sorg var ej häftig
öch bröt ej ut, men gjorde henne inåtvänd
öch reflekterande.

Just vid denna tid gjorde den unge
Bostonaren hennes bekantskap och var nä-
stan dagligen tillsamman med henne en hel
sommar. Blid och stilla vanligtvis, ibland
frotsig, alltid själfständig, gjorde hon på
jen firade rikemanssonen ett ovanligt in-
ryck. De voro lika i så mycket, hade
amma tycken, smak för läsning, voro in-
elligenta och begåfvade.

För hvarje dag blef hon honom mera
jumbärlig, och så frågade han henne en
ag, om hon kunde tänka sig ett lyckligt

D
-

lif som hans hustru. Hon svarade med
att berätta historien om sin kärlek och
säga, att minnet af den gjorde det omöjligt
för henne att blifva för honom mer än hon
redan var — en vän. - Utan att med ett
ord söka öfvertala henne, tryckte han hen-
nes hand, då hon slutat sin bekännelse.

Han for bort och på många år såg
hon honom ej. Han reste i Europa. Om
somrarne genomströfvade han Schweiz,
Italien, Norge, vintrarne tillbragte han i
Wien och Paris. — Paris bredde ut för
honom sina frestelser — de lockade honom
ej; wienerlifvet sökte draga honom in i sin
brusande hvirfvel — han förlorade aldrig
för ett ögonblick sansen; kvinnorna slösade
på honom sina huldaste leenden — han
märkte dem ej; lifvets skiftande tafla af
sorg och glädje — ingen hade sett den
locka en tår i hans öga eller ett leende på
hans läppar. Alltid lika lugn, lika kall och
oböjlig. Ingen viste att omtala en dårskap,
som han begått i dessa dårskapernas städer,
fast otillfredsstäld pyfikenhet lyste därefter
med lykta och ljus.

Så småningom drogs han in i Paris”
literära kretsar. Där kunde ibland hans is-
kyla vika för ett ögonblick; det kunde
komma eld i de annars kalla ögonen, då
han vältaligt och kraftigt försvarade eller
tadlade. Snart blef han ansedd som en
ovanlig förmåga, och det var i Paris literära
värld tanken på att blifva publicist väcktes
hos honom, Han ägnade sig hängifvethäråt
och blef korrespondent till en af Amerikas
större tidningar. På alla områden rörde

han sig ledigt och hans artiklar -— skrifna
med djup känsla och skarp blick för tidens
frågor — fingo stor spridning.

En. dag försvann han från Paris och
hans artiklar upphörde att synas i tidnin-
garne. Man talade och undrade en tid öf-
ver hans försvinnande, jämt så länge som
man kan undra öfver något i den rastlöst

jägtande världsstaden.

Han hade återvändt till Boston, upp-
sökt henne, som han aldrig glömt, och gjort
henne följande förslag.

Hon skulle betrakta honom som en
bror; som sådan skulle hon ge honom rät-
tighet att alltid vara i hennes närhet och
sörja för hennes bekvämlighet, och som
bror och syster skulle de resa öfverallt, se
allt, njuta af allt.

Hon antog förslaget.

dä PYRET

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:53:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1887/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free