Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
En förening. — När och Fjärran.
Amerikanarne äro förmodligen ej så
skandalhungriga som européerna, ty detta
förhållande mällan man och kvinna betrak-
tades -ej i Amerika som något absolut för-
dömligt.
Man tror folk där om att kwrna vara
goda. I Europa är det inte »chic» hvarken
att själf vara det eller att tro något så
naivt om andra.
Då han därpå åter dök upp i Pariser-
lifvet, åtföljd af henne, betraktades hon na-
turligtvis med ett visst misstroende.
>Om de ändå haft nog takt att säga
sig vara värkliga syskon, antaga samma
namn, men detta platoniska förhållande,
denna vänskap miällan man och kvinna —
ce n’est pas possibles, — —
Oberörda af skvallret, njöto de af sin
resa, som vakna naturer kunna njuta. Det
stolta Roma; det sköna Napoli, det mång-
besjungna OCapri, det allvarliga Norge ha
hyst som gäster dässa två. Och allt skönt
de s5go, knöt dem närmare, innerligare
tillsammans i vänskap. Hon kunde sitta
långa stunder och tala med honom om sin
barndom och ungdom, och han tyckte då,
att hans kärlek gått alldeles upp i denna
starka vänskap, att han värkligen var hen-
nes bror och alltid känt endast så för
henne.
»Det är det ädlaste förhållande jag nå-
gonsin sett mällan man och kvinna», sade
min sagesman,
Och jag gaf honom rätt.
När jag nästa gång såg henne bekvämt
tillbakalutad i hvilstolen med de mörka,
drömmande ögonen skuggade af den svarta
spetsslöjan och såg det uttryck ef frid, som
hvilade öfver de bleka dragen, uppskattade
jag hennes sanna kvinlighet, som förmått
henne sätta sig öfver, hvad världen säger,
och därigenom göra sitt eget och en an-
nans lif lugnt och lyckligt. Och då jag
såg honom sitta där bredvid så uppmärk-
sam och Jäsa högt för henne sina artiklar
— såg honom ömt som en mor maka kud-
darne under hennes hufvud och svepa filten
tätare om henne, då böjde jag mitt hufvud
för en känsla, som var starkare och ädlare
än någon jag sett gå under namnet kärlek,
-hvarpå pengar
När och Fjärran.
Göteborgs Kvinnoförening.
Om lyx diskuterades å kvinnoföreningens sam-
manträde den 1 april. - Fru Maria Almquist öpp-
nade diskussionen med följande inledningsord:
Lyx är ett begrepp, som uppfattas på så olik-
artadt sätt, att den ena deri ser något eftersträf-
vansvärdt, den andra något som är förkastligt. Det
kommer nog mest deraf, att folk i allmänhet ej har
riktigt. klart för sig, hvad begreppet »lyx» vill säga,
att. det förvexlas med det som ordet »komfort» in=
nebär eller med de fordringar, som ett mer eller
mindre utveckladt skönhetssinne kräfver.
Ordets etymologi betecknar egentligen alltför
frodigt och yppigt växande; dermed menas vidare
med afseende på lefnadssättet: öfverdåd, vällefnad;
fråsseri o. d., således ett lefnadssätt, som antingen
i sig sjelf är förkastligt eller blir det just genom
sina öfverdrifter. Lyx anses utaf en hel del folk”
att vara i nationalekonomiskt hänseende något än-
damäålsenligt och nyttigt: »man skall ej spara, utan
ge ut sina pengar» Jag för min del tror att sättet,
ges ut, kan lemna tillfälle till att
skada liksom till att gagna. Sker. det t. ex. ge-
nom yppiga och slösaktiga måltider, som hos oss
äro synnerligen gängse, så kan visserligen arbets-
förtjonst åt en hel hop menniskor derigenom vin=’
nas; säkert är omellertid, att hela samhället kan
taga skäda utaf de moraliska följder, som uppstå
deraf.
Det materiela och moraliska får ej skiljas, de
stå till hvarandra i samma vexelverkan som kropp
och själ. Hvad som är menligt eller förmånligt för
den ena utaf parterna, är det äfven för den andra;
ty de stå under samma naturlagar. Derför påstår
jag, att nationalekonomiens fordringar ej få skiljas!
från sedlighetslärans fordringar. Sträfvanden i den
ena riktningen äro likaledes sträfvanden i den an
dra, eljes motarbeta de hvarandra.
Då en förmögen persons öfverflödiga pengar an=
vändas till humana inrättningar, främjandet af ved
tonskapligt lif i forskning och upptäckter, intresse
för” konst och industri och dylika sträfvanden, s
ligger det klart i dagen, att ponningarnes ävänGad
de inverka fördelaktigt och lyckobringande, icke blott
för den individ, som i första hand får arbete och
bröd derigenom, utan för hela nationen, ja, långt ut
öfver densamma, långt in i framtiden i oberäknelig
följd: |
Men också den mindre bemedlade kan på flera
sätt, med mycket olika resultat, reglera sina utgifs
ter; han kan skaffa sig en solid ställning samt ett
komfortabelt och sundt hem, der hänsyn tages äts
ven till tjänstfolkets bemtrefnad. Det är ju klar
att om de tongifvande handlade så, så skulle def
flesta småningom lockas att taga efter och slutligen
skulle det bli en fordran på alla, som wille ega
sina medmenniskors förtroende, att de först skulle
föra ett lefnadssätt, som öfverensstämde med till-
gångarne, och stå på en fullt solid grund i ekono
miskt hänseende.
Det fins ett engelskt ordspråk: »bo öfver ding
inkomster, spisa efter dina inkomster och kläd dig
under. dina inkomster.» Det ligger mycket sanning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
