Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 NAF och
Fjärran.
gångarne och ej låta modet, fåfängan eller någon
annan svaghet beherska sina handlingar, utan visa
sig som den fria och sjelfständiga varelse, som hon
nu på så många områden vill vara och kämpar för
att vara.
Svenska allmänna kvinnoföreningen till
djurens skydd.
= Utdrag ur föreningens årsberättelse för 1886:
Åter har ett år förflutit, sedan kvinnoföreningens
styrelse sammankallade föreningen, och sju år hafva
gått till ända, sedan föreningen, d. v. Svenska all-
männa djurskyddsföreningens kvinnoafdelning, stif-
tades den 16 januari 1880.
Då föreningens styrelse nu gå att redogöra för
resultaten af dess verksamhet under det förflutna
året, sker det med känsla af både vemod och glädje:
vemod i betraktande af det lilla, som i verkligheten
kunnat uträttas gent emot det myckna djurplågeri,
som öfverallt i mångfaldiga fördömliga former fram-
träder, och som har sitt ursprung i stor okunnighet
eller brist på upplysning hos utöfvarne deraf, vårds-
lös och tanklös vana samt, först och sist, brist på
ett godt hjertelag; men — som sagdt — vi mötas
vid denna årshögtid äfven med glädje.
Till glädjen, om ock detta ord ej kan innebära
fullständig tillfredsställelse, anknyter styrelsen hop-
pet om att både genom sammanslutning bos före-
ningens nu varande ledamöter och anslutande af
nya finna kraft och uppmuntran i sitt arbete att på
det andlösa arbetsfältet bortarbeta det myckna, täta
och förhärjande ogräset: djurplågeriet. Styrelsens
känsla af vemod hår sin grund icke blott i ofvan
antydda missförhållanden, utan ock deri, att lag-
stiftningen mot djurplågeri ännu icke erhållit den
utveckling och fasthet, som enligt styrelsens för-
menande vore önskliga:
Det är dock att hoppas, att allmänna menin-
gens samt vårt lands djurvänners och djurskydds-
föreningarnes upprepade gånger uttalade önskningar
härutinnan skola så småningom leda till det önskade
målet: en fullständig lag mot allt slags djurplågeri,
i hvilken form det än framträder; hvarför det vore
önskligt, att genom något folkets ombud vid riks-
dagen hos regeringen icke blott och bart en än-
mälan gjordes angående mera skärpta bestämmelser
för bestraffning af djurplågeri, utan att i ett om-
sorgsfullt och sakrikt utarbetadt betänkande i äm-
net hemstäldes om mera detaljerade lagbestämmel-
ser mot djurplågeriets utöfvande, eller med andra
ord ett fullständigt utarbetadt förslag till lag i äm-
net, omfattande de vigtigaste arterna af djurplågeri,
som. skulle kunna anses böra hemfalla under en
lagbestämmelses föreskrift om straff.
Endast på denna väg tror styrelsen, att det
bästa stödet, den största Hjelpen och den rikaste
framgången är att vinna. Emellertid anser styrel-
sen, att Svenska allmänna kvinnoföreningen till dju-
rens skydd tills vidare bör i dess egenskap af kvinno-
förening hufvudsakligast rikta sina krafter åt skolan
och hemmet för att der till djurens värn, vård och
omhuldande uppfostra de unga, så att, när de en
gång utträda i lifvet, de göra det med den föresat-
sen att efter förmåga söka sprida de djurskydds-
vänliga idéer, hvilka föreningen bekänner.»
: Härtill må bifogas, att skrifter i djurskydds-
saken kunna erhållas genom föreningens sekreteraro
och skattmästare: Notarien Per Lidell (Stockholm) 73
och att föreningens medlemantal uppgick, den 31
dec; 1886 till: 135 ständiga ledamöter, 652 års-
ledamöter, sammanlagdt 787 ledamöter.»
Att föreningens verksamhet är i högsta grad
behjortansvärd, må väl ingen betvifla, och i ett föl-
jande nummer af Framåt komma för väckandet af
allmänhetens intresse och medkänsla på begäran af
styrelsen föreningens »kortfattade regler angående
behandling af djur» att inflyta.
Hvad innebär »kreaturens suckan» och
hvilket kraf ställer den på oss?
Föredrag af kyrkoherden K. A. Hagström, hål-
let vid Svenska allmänna kvinnoföreningens till
djurens skydd ärssammanträde i hotell W6’ stora
sal den 31 januari 1887.
Det gifves en fråga, som i våra dagar arbetat
sig fram till ett af de främsta rummen på den när-
varande tidens kulturprogram och som till sin ka-
rakter är en på samma gång så djup och så vidt-
omfattande sedlig art och beskaffenhet, att hon ej
kan lemnas förr, än hon fått en fullt tillfredsstäl-
lande" lösning. Och då hon, såsom stående i nära
samband med mensklighetens moraliska utveckling,
äfven vågar till sitt stöd påräkna bibelns höga och
heliga auktoritet, hör hon uppenbarligen till de frå-
gor, som ej kunna falla, utan som bär vissheten
om sin seger i sitt första ännu svaga framträdande.
Hon är derjemte fotad på en så allmängiltig för-
nuftssanning och rättsprincip, att hon knappast vän-
tar att kunna möta någon allvarligt menad och
ännu mindre någon vederläggande opposition. Man
kan endast med förundran fråga, hvarför hor, ehuru
af så yttersta behof påkallad, så länge lätit vänta
på sig, och till sin egen förödmjukelse finna, att
orsaken dertill mestadels är att söka i vår tröga
andliga utveckling, icke i intellektuelt, men i sed-
ligt hänseende, vår långsamma tillväxt, när det
gäller ett fullare och djupare tillegnande af bibelus
upphöjda sanningar. Skriften är såsom stjernhim-
melen: hennes innehåll är-en rikedom af ljus; kla-==
rare eller hemlighetsfallare, hvilket senare först
långsamt letar sig väg till menniskohjertat. En så-
dan hittills länge förbisedd sanning, som i teorien
varit känd, men praktiskt okänd och förgäten, är
den vi läsa i de ej alldeles så lättfattliga 19—22
verserna af det bekanta S:de kap. i Romarebrefvet,
Der bringas oss en underrättelse, som förtjenar all”
vår tankes uppmärksamhet och all vår viljas energi,
en underrättelse, lika gammal som bibeln, men som
likväl med hänsyn till våra dagars tillämpning eger
nyhetens färg och klang. De ifrågavarande vyer-
serna utgöra nemligen sjelfva kardinalpunkten i den
fråga, som denna förening gjort till sin heliga upp-"
gift att framföra, en fråga af så ingripande och om-
fattande betydelse, att ingen, som vill göra skil för
namnet kristen, ostraffadt kan gå densamma förbi,
ja icke ens någon, som vill göra anspråk på att
kallas bildad — och hvem vill ej det? — kan
trampa dess bud under fötterna.
Hvad gäller då här frågan? Jo, intet mer och
intet mindre än att söka och finna ett svar, ett
genljud af barmhertighet i menniskornas hjertan
på den ;,kreaturens suckan"; den skapelsens-spända
"”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
