Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
Äklenskapsfrågan.
Intetdera af de två hittills anförda på-
ståendena är då alldeles riktigt. Men båda
äro. de största och vigtigaste påståenden, man
någonsin gjort. Att håna eller förbise dem, är
uttryck för en tanklöshet, — som åminstone
ej borde söka att göra sig offentligt hörd.
Ty båda vända sig till en väsentlig sida af
vär varelse; det ena till vårt behoöf af sam-
hörighet och af ömsesidig uppmuntran eller
genom gemenskapen ökad arbetsstyrka det
andra till vårt sjelfständighets-, sjelfpröfnings-
och ansvarighetsbehof. Enda felet är, att
hvartdera påståendet vill gälla som den ab-
solut uttömmande i stället för en relativ san-
ning, från hvilken undantag måste göras för
mångas individuella begåfning.
Dernäst i vigt komma yttrandena: alla
borde vara idealister, samt:
alla borde numera hafva sin lifsåskåd-
ning grundad på samtidens ökade naturkänne-
dom,
Täktenskapsfrågan hafva företrädesvis qvin-
nor drifvit det förra, män det senare yttran-
det, båda till stort gagn för frågans utveckling.
Men till någon allmängiltig slutsats komma
vi ej, förr än härutinnan en försoning vun-
nits mellan gqvinnors och mäns allvarliga upp-
täckter. - Qvinnorna veta mer om känslans
och de innerst personliga sympatiernas kraf,
männen mera om enheten i detta lifvet mellan!
vår kropp och vår själ; qvinnorna hafva i’
allmänhet starkare rönt den otillfredsstälda
sympatiens qval, männen starkare rönt för-
bannelsen af att kropp och själ sökt skilda
tillfredsställelser. Och qvinnan är ännu ej
hunnen till full medvetenhet af att vara den,|
som i detta hänseende skall rädda mensk-)
ligheten. "Hon skall rädda sitt slägte, icke
genom att bli hyperqvinlig, icke heller genom
att. bli man, men genom alt bli helt qvinna:
genom att för sin make utplåna hvarje sön-
drande föreställning om förhållandet mellan |
kropps- och själslif. Detta är den styrka, /
han söker i äktenskapet och endast kan finna
hos den qvinna, hvilken han så helt älskar,
att hennes själ och kropp alltid är för honom
elt, eller blott två uttryck för en och samma,
till sjelfva sitt innersta väsen outtömliga per-
sonlighet, och som älskar honom så helt alt
intet pjunk afskräcker henne från de i hennes
tycke kanske något vilda och oberäkneliga
yltringarne af hans fullblodigt sinnliga känsla
för henne. Aro hennes sinnen något mer
svala än hans, hennes sympati deremot mnå-
got mer klart och starkt medvetet fördrande
än hans, så bör hon nu mera hafva hunnit
lära sig inse, att detta är allmänna regeln,
är allmänna pregeln på könen, allmänna följ-
den af bådas uppfostran och samhällsrön un-
der en lång följd af mansåldrar; och detär
ingenting att jemra sig för, ulan någonting
hvaraf hon kän dana det ädlaste, fullaste,
för slägtet, mest välgörande och för det två
individerna klaraste, lyckligaste af alla mensk-
liga förhållanden — om hon verkligen gifvil
sig åt en man som hon helt älskar och som
helt älskar henne.
Då komma idealism och vördnad för na-
turen att, snart sagdt alldeles omedvetet, gju-
tas samman till plastisk enhet och progressivt
själsligt arbete, till elt för båda makarne ut:
vecklingsrikt lif, hvaraf i sin ordning upp-
växa afkomlingar med kraftfulla och bildbara
anlag.
Men — som redan är antydt — ekono-
miska och andra fördomar försvåra tillsvidare |
äktenskaps ingående under ungdomsåren. ;
Till bot härför äro de recept många,
som börja med: »alla borde vara» — —
socialdemokrater, malthusianer, vegetarianer,
fredsvänner, federationsanhängare, goodtemp-
lare eller något dylikt. Till sist har tillkom-
mit det allra mest öfverraskande: hjelpen
skulle finnas deri, att man ej läte någon sam-
hällsmyndighet inregistrera det ingångna för-
bundet. Det kunde då ske tidigare, före
manbarhetsåldern, som hos nordiska folk in-
träder först i början på ltjugutalet för qvinnor
och under senare hälften af tjugutalet för
män.
Man ville således kränka de fysiologiska
lagarne — i naturforskningens tidehvarf och
med åberopande af »naturens fordrän». Det
låter främmande. Och man säger det vara
särskildt någonting ekonomiskt förmånligt all
flytta ihop utan alt få sina namn uppskrifna
i något register. Men inregistreringsafgilten är
nästan ingen. Är det billigare derföre, alt
man ej tvingas till någon kostsam utöfning
af gästfrihet inom det utan yttre sanktion ord-
nade hushållet? Det målte vara så man me:
nar. Hjelpen kunde i så fall åstadkommas
äfven på ett något rimligare sätt, genom en
sammansvärjning af många unga par om att
lefva tarfligt och arbetsamt, att underkasta
sig försakelser af sällskapslifvet och lyx i
början för att framdeles få det beqvämare,
Och nu äro vi åter vid en af de der två
allra understa och enklaste lagarne i etiken,
utan hvilka ej tillstymmelse till samfunds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
