Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stod
186 e Äkltenskapsfrågan. — Interieur.
men emellanåt också med mera seg oför-
dragsamhet betona förefintliga missförhållan-
den, Qvinnans ännu till stor del rättslösa
ställning har mot gällande lagstiftning och
sed uppkallat högljudda klagomål å framtids-
äktenskapets vägnar. Och om än »indigna-
tionen» egentligast drabbat diktarens gamla
kända fiende, »die gute Gesellschaft», den
hittills äktenskapsstiftande sällskapsmoralen
med alla hennes skenfagra, hjertetomma, kol-
lektivt egoistiska, småsinnade fördomar och
lögnupfylda dogmer; så hafva emellertid
många enskilda diktade mansfigurer varit så-
dana, att åtminstone jag för några år sedan
tyekte mig uppfordrad till att börja arbeta
på en uppsats »Om mäns hårda behandling
i nutidens episka och dramatiska diktning.»
Ty det var ju vid den tiden påtagligt, att
man mångenstädes gick för brådstörtadt till
väga, att man i vissa fall uttalade dödsdo-
mar öfver representanter af en mansålder,
hvilken till stor del ofrivilligt bar märkena
af många föregående mansåldrars förbrytelser
och försummelser, samt att det rätta, hvilket
man ju ville, ej var något sådant, som kunde
nås med ens. Det var tydligen ofta nog en
absulutistisk, icke möjlighetens, icke relativi-
tetens etiska måttstock, som lades på de
förefintliga förhållandena.
Då kom — med första delen af Strind-
bergs »Giftas» — reaktionen. De mera out-
vecklade menniskornas rätt att lefva kom åter
till tals. En del våldsamhet och råhet kom
likaledes med. An mer af den sorten har
kommit sedan. Dessutom inströmmade nya
kraf på lösning al frågor, hvilka obestridligen
höra till törhållandena mellan könen, och som
förut blifvit undanskjulma af den egentliga
äktenskapsfrågan eller frågan em äktenska-
pets egen inre förbättring. Man började
säga: medan äktenskapet skall förädlas eller
göras mera helt personligt och utvecklings-
möjligt, så komma allt färre menniskor att
ingå äktenskap. Hur skall det gå med de
många öfverblifna? — Och denna fråga är)
den som tillsvidare tyckes vara den förher-)
skande. Den kommer nästa gång att sär-
skildt taga vår uppmärksamhet i anspråk.
Till dess vill jag endast påminna om:
att den vitterhet, hvilken efter G. Brandes’
karakteristik af Ibsens skaldskap burit nam-
net »indignationsdiktningen», har ej sjelf
blifvit på något sätt qväfd eller försvagad
genom de många olikartade element som un-
der senare åren tillkommit. Det ligger nära
till- hands att genom exempel styrka påstå-
endet. De tre senast utgifna svenska arbe-
tena af fru Agrell; fru Edgren-Leffler och
Ernst Ahlgren äro omfångsrika och till inne-
hållet särdeles lifaktiga böcker samt vittna
om mera jemvigt och styrka i kompositionen
än något af samma författares förut kända
stycken. I Danmark ha några af de unges
senaste försök lyckats bäst. I Norge hafva
de äldre mästarne, såsom för alla är bekant,
nyligen lemnat oss ännu några mycket be-
tydande: insatser i kampen mot konventionel
etik. Flera unga norska krafter, särskildt
Garborg och Krogh, hafva på senare tiden
tillkommit. Och — i all synnerhet — vi
ega numera af den ständigt sig föryngrande
och dock alltid jemvigtsfulle Lie två klassi-
ska skildringar af sådant ungdomslif, hvars
rika möjligheter sköflas af hänsyn för den
konstlade sällskapsmoralen: i »Familjen på
Gilje» genom faderns, i »Kommanderens
Dottre» genom moderns otillbörliga ingrepp
— och bättre har aldrig förr detta ämne
varit framstäldt.
När en oppositionsliteratur frambringar
så fulländade, så lugnt och fast genomförda
mästerverk, då befinner den sig i rikaste
alstringstiden, och om något åldrande är ej
ännu anledning tala.
(8. J
Interieur.
Sov lille Barn,
Mor vinder -Garn,
Far er ude og kommer hjem,
Pasop er dover, Katten slem, —
Sov lille Barn!
Lille Barn sov!
Ude i vor Skov,
lukker hver en Fugl sin Mund.
alle Blomster tar en Blund —
Lille Barn, sov!
Sov nu Barnlil,
slukt er Solens Tid!
Lyse Stjerner kommer frem,
Maanen gaar og passer dem!
Sov nu Barn lil!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
